Jupiters naturliga satelliter

Wikimedia-listartikel

Jupiter har 95 bekräftade månar (januari 2024).[1][2]

Jupiters galileiska månar, från vänster till höger: Io, Europa, Ganymedes och Callisto.

Inre månar

redigera

De fyra största månarna (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och kallas de galileiska månarna. Innanför dessa finns fyra små månar (Metis, Adrastea, Amalthea och Thebe) med diametrar mellan 20 och 200 km. Tillsammans kallas dessa åtta månar de reguljära månarna och förefaller vara uppbyggda av samma material, samma blandning is och sten, som kanske utgör Jupiters inre.[3] Dessa månar bildades förmodligen av materia som blev över när Jupiter bildades. De galileiska månarna växte sig stora eftersom de bildades där stoftet och isen var som tätast.[4]

Yttre månar

redigera
 
Den största av de yttre månarna: Himalia.

De yttre månarna är omkring sjuttio små månar med en diameter på 1–186 km. De flesta av de yttre månarna anses vara infångade asteroider från asteroidbältet. Den största av de yttre månarna är Himalia. Den är 170 km i diameter och ligger 11 461 000 km från Jupiter och tar 250,56 dygn på sig att kretsa ett varv kring Jupiter.[5]

Tabell över Jupiters kända månar

redigera

Tabellen listar Jupiters alla bekräftade naturliga satelliter i stigande ordning efter banradien. Satelliter utan nummer är sådana som ännu inte fått ett officiellt namn av Internationella astronomiska unionen.

Nr Namn Skenbar magnitud
(mag)
Diameter
(km)
Massa
(kg)
Banans halva storaxel
(km)
Omloppstid
(dygn)
1. XVI Metis 17,5 43 9,55 x 1016 127 969 0,30
2. XV Adrastea 18,7 26 × 20 × 16 1,89 x 1016 129 000 0,30
3. V Amalthea 14,1 262 × 146 × 134 2,10 x 1018 181 400 0,50
4. XIV Thebe 16 110 × 90 7,56 x 1017 221 900 0,67
5. I Io 5 3 643 8,93 x 1022 421 600 1,76
6. II Europa 5,3 3 122 4,80 x 1022 670 900 3,55
7. III Ganymedes 4,6 5 262 1,48 x 1023 1 070 600 7,16
8. IV Callisto 5,7 4 821 1,08 x 1023 1 883 000 16,69
9. XVIII Themisto 21 8 6,89 x 1014 7 507 000 130,02
10. XIII Leda 19,5 20 1,09 x 1016 11 165 000 240,50
11. VI Himalia 14,6 170 6,70 x 1018 11 461 000 250,56
12. X Lysithea 18,3 36 6,30 x 1016 11 717 000 259,20
13. VII Elara 16,3 86 8,70 x 1017 11 741 000 259,64
15. XLVI Carpo 23,0 3 4,5 x 1013 16 989 000 456,10
16.   S/2003 J 12 23,9 1 1,5 x 1012 17 582 000 489,50
17. XXXIV Euporie 23,1 2 1,5 x 1013 19 304 000 550,74
19.   S/2003 J 18 2 1,5 x 1013 20 514 000 596,59
20. XXXV Orthosie 23,1 2 1,5 x 1013 20 720 000 622,56
21. XXXIII Euanthe 22,8 3 4,5 x 1013 20 797 000 620,49
22. XXII Harpalyke 22,2 4 1,2 x 1014 20 858 000 623,31
23. XXVII Praxidike 21,2 7 4,3 x 1014 20 907 000 625,38
24. XXIX Thyone 22,3 4 9,0 x 1013 20 939 000 627,21
25.   S/2003 J 16 2 1,5 x 1013 20 957 000 616,36
26. XL Mneme 23,3 2 1,5 x 1013 21 069 000 620,04
27. XXX Hermippe 22,1 4 9,0 x 1013 21 131 000 633,90
28. XLII Thelxinoe 23,5 2 1,5 x 1013 21 162 000 628,03
29. XLV Helike 22,6 4 9,0 x 1013 21 263 000 634,77
30. XXIV Iocaste 21,8 5 1,9 x 1014 21 269 000 631,5
31. XII Ananke 18,8 28 3,0 x 1016 21 276 000 629,77
33. XXXII Eurydome 22,7 3 4,5 x 1013 22 865 000 717,33
34. XLIII Arche 22,8 3 4,5 x 1013 22 931 000 723,90
36. XXXVIII Pasithee 23,2 2 1,5 x 1013 23 004 000 719,44
37.   S/2003 J 10 23,6 2 1,5 x 1013 23 041 000 716,25
38. XXI Chaldene 22,5 4 7,5 x 1013 23 100 000 723,70
39. XXVI Isonoe 22,5 4 7,5 x 1013 23 155 000 726,25
40. XXXVII Kale 23 2 1,5 x 1013 23 217 000 729,47
41. XXV Erinome 22,8 3 4,5 x 1013 23 279 000 728,3
42.   S/2003 J 9 23,7 1 1,5 x 1012 23 384 000 733,29
43. XI Carme 17,6 46 1,3 x 1017 23 404 000 734,17
44. XXXVI Sponde 23 2 1,5 x 1013 23 487 000 748,34
46.   S/2003 J 19 23,7 2 1,5 x 1013 23 533 000 740,42
47.   S/2003 J 23 23,6 2 1,5 x 1013 23 563 000 732,44
48. XXIII Kalyke 21,8 5 1,9 x 1014 23 566 000 742,03
49. VIII Pasiphae 17 60 3,0 x 1017 23 624 000 743,63
50. XLVII Eukelade 22,6 4 9,0 x 1013 23 661 000 746,39
51. XX Taygete 21,9 5 1,6 x 1014 23 800 000 732,41
52.   S/2003 J 4 23 2 1,5 x 1013 23 930 000 755,24
53. IX Sinope 18,1 38 7,6 x 1016 23 939 000 758,90
54. XXXIX Hegemone 22,9 3 4,5 x 1013 23 947 000 739,60
55. XLVIII Cyllene 2 1,5 x 1013 23 951 000 751,94
56. XLI Aoede 22,5 4 9,0 x 1013 23 981 000 761,50
58. XLIV Kallichore 23,7 2 1,5 x 1013 24 043 000 764,73
59. XXVIII Autonoe 22 4 9,0 x 1013 24 046 000 760,95
60. XXXI Aitne 22,7 3 4,5 x 1013 24 046 000 760,95
61. XVII Callirrhoe 20,7 9 8,7 x 1014 24 103 000 758,77
62. XIX Megaclite 21,7 5,4 2,1 x 1014 24 493 000 752,88
63.   S/2003 J 2 23,2 2 1,5 x 1013 29 541 000 979,99
LIII Dia
LVII Eirene
LXXI Ersa
L Herse
XLIX Kore
LXV Pandia
LVIII Philophrosyne
S/2003 J 24
LI S/2010 J 1
LII S/2010 J 2
LXXII S/2011 J 1
LVI S/2011 J 2
S/2011 J3
LIV S/2016 J1
S/2016 J3
S/2016 J4
LIX S/2017 J1
LXIII S/2017 J2
LXIV S/2017 J3
LXVI S/2017 J5
LXVII S/2017 J6
LXVIII S/2017 J 7
LXIX S/2017 J8
LXX S/2017 J9
S/2018 J2
S/2018 J3
S/2018 J4
S/2021 J1
S/2021 J2
S/2021 J3
S/2021 J4
S/2021 J5
S/2021 J6
S/2022 J1
S/2022 J2
S/2022 J3
LXII Valetudo

Referenser

redigera
  • Marazzini, C., "The names of the satellites of Jupiter: from Galileo to Simon Marius". Lettere Italiane (in Italian) (2005) 57 (3), sid. 391–407.
  • Galilei, Galileo – översatt av Albert Van Helden (1989), “Sidereus Nuncius”, Chicago & London: University of Chicago Press, sid. 14–16. ISBN 0-226-27903-0.
  1. ^ Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024. 
  2. ^ ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.” 
  3. ^ Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987. 
  4. ^ Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C 
  5. ^ Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro. 

Se även

redigera

Externa länkar

redigera