Iocaste
Iocaste (Jupiter XXIV, S/2000 J3) är en av Jupiters mindre yttre månar. Den upptäcktes den 23 november 2000 av en grupp astronomer vid University of Hawaii under ledning av Scott S. Sheppard.[1] Den fick först den tillfälliga beteckningen S/2000 J3 och uppkallades senare efter Iokaste som älskades av Zeus och födde honom en son i den grekiska mytologin. Skall inte förväxlas med Iokaste, Oidipus moder.
| Iocaste | |
 Animation av Iocaste från tre bilder tagna år 2001 av Canada–France–Hawaii Telescope | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Scott S Sheppard m.fl[1] |
| Upptäcktsdatum | 23 november 2000[1] |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | S/2000 J 3 |
| Uppkallad efter | Iokaste |
| Omloppsbana | |
| Halv storaxel | 20 723 000 |
| Excentricitet | 0,2874 |
| Siderisk omloppstid | 609,427 |
| Inklination | 147 |
| Fysikaliska data | |
| Medelradie | 2,5 |
| Massa | 1,9 × 1014 |
| Medeldensitet | ~2,6 |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 0,0019 |
| Albedo | 0,04 |
Omloppsbanans egenskaper redigera
Iocaste kretsar kring Jupiter på ett medelavstånd av 20 723 000 kilometer, på 631 dagar 7 timmar och 12 minuter. Banans excentricitet är 0,2160 med en lutning på 149,429° i förhållande till Jupiters ekvatorialplan. Den roterar kring Jupiter i en retrograd bana, det vill säga månen rör sig åt motsatt håll i förhållande till planetens rotation. På grund av dess banegenskaper tillhör den Ananke-gruppen.
Fysiska egenskaper redigera
Iocaste har en genomsnittlig diameter på 5,2 kilometer och densiteten är uppskattad till 2 600 kg/m3 vilket kan tyda på att den är uppbyggd av silikater och fruset vatten. Den har en mörk yta med en albedo på 0,04 vilket betyder att enbart 4 % av solljuset som träffar den reflekteras. Den skenbara magnituden är 21,8.
Referenser redigera
- ^ [a b c] ”Iocaste” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/iocaste/in-depth/. Läst 14 augusti 2019.