Thebe är den fjärde, räknat i avstånd, av Jupiters månar. Den upptäcktes den 5 mars 1979 med hjälp av rymdsonden Voyager 1[1] och var också kände under beteckningen Jupiter XIV. Snart efter upptäckten fick den det nya namnet S/1979 J 2, men 1983 beslutade Internationella astronomiska unionen att uppkalla den efter nymfen Thebe ur den grekiska mytologin. Man har sedan upptäckt att den redan blev fotograferad den 27 februari 1979, men inte upptäckt den på de bilderna.

Thebe
Bild på Thebe tagen av Galileo
Upptäckt
UpptäckareStephen P. Synnott
Voyager 1[1]
Upptäcktsdatum5 mars, 1979
Uppkallad efterThebe
Omloppsbana
Halv storaxel221 889,0 ± 0,6 km
Excentricitet0,0175 ± 0,0004 km
Siderisk omloppstid0,674536 ± 0,000001
Inklination1,076 ± 0,003
Måne tillJupiter
Fysikaliska data
Dimensioner116×98×84 km
Ekvatorradie49,3 ± 2,0 km
Massa4,3 × 1017
Medeldensitet0,86
Ytgravitation (ekvatorn)~0,020
Flykthastighet~0,040
RotationsperiodSynkron
Albedo0,047 ± 0,003
Temperatur~124 K

Överflatan präglas av minst tre eller fyra kratrar av en ansenlig storlek i förhållande till månens egen storlek. Den största av dem har fått namnet Zethus och är den enda företeelsen på Thebe som har fått ett officiellt namn.

Thebe hör till den så kallade Amaltheagruppen som omfattar de fyra månar som ligger närmast planeten. Gruppen har fått sitt namn efter den största medlemmen; månen Amalthea.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

  1. ^ [a b] ”Thebe” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/thebe/in-depth/. Läst 14 augusti 2019.