Henrik Johan Nauckhoff
Henrik Johan Nauckhoff, född 13 oktober 1744 i Kila socken, Södermanland, död 18 februari 1818 i Stockholm, var en svensk friherre och sjömilitär. Nauckhoff deltog som frivillig i franska flottan under amerikanska frihetskriget och utmärkte sig i flera strider mot engelska sjöstyrkor. Hemkommen till Sverige 1783 utnämndes han till major i svenska flottan. Fem år senare deltog han i Gustav III:s ryska krig och tjänstgjorde som fartygschef i sjöslagen vid Hogland 1788 och Öland 1789. Kort efter det förstnämnda slaget befordrades Nauckhoff till överstelöjtnant. Under det Viborgska gatloppet 1790 kantrade Nauckhoffs fartyg efter att ha fått tre grundskott och hela besättningen, inklusive Nauckhoff själv, tillfångatogs av ryssarna. Han utväxlades efter freden samma år och befordrades 1793 till överste.
| Henrik Johan Nauckhoff | ||
|---|---|---|
| ||
| Henrik Johan Nauckhoff. Porträtt av okänd konstnär. | ||
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 20 januari 1813-18 februari 1818 | |
| Utnämnd av | Karl XIII | |
| Efterträdare | Johan Otto Nauckhoff | |
| Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för |  Sverige Frankrike
| |
| Försvarsgren | Svenska armén Svenska flottan Franska flottan | |
| Tjänstetid | 1761-1818 | |
| Grad | Amiral | |
| Enhet | Upplands regemente Örlogsflottans volontärregemente | |
| Befäl | Fregatten Minerva Linjeskeppet Wasa Linjeskeppet Konung Adolf Fredrik Linjeskeppet Hedvig Elisabeth Charlotta | |
| Slag/krig | Amerikanska frihetskriget | |
| Utmärkelser | Pour les mérites militaire
| |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 13 oktober 1744 Kila socken, Södermanland, Sverige
| |
| Nationalitet | Svensk
| |
| Död | 18 februari 1818 (75 år) Stockholm, Uppland, Sverige
| |
| Religion | Protestantisk kristendom | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Nauckhoff | |
Familj
| ||
| Gift | 18 december 1787 Stigtomta, Södermanland, Sverige
| |
| Make/maka | Magdalena Sofia Wrangel (1787-1788; hennes död) | |
| Barn | Johan Otto Nauckhoff | |
Familj 2
| ||
| Gift 2 | 23 februari 1790 Stockholm, Uppland, Sverige
| |
| Make/maka 2 | Elsa Johanna von Schönfelt (1790-1798; hennes död) | |
Familj 3
| ||
| Gift 3 | 2 september 1800 Stockholm, Uppland, Sverige
| |
| Make/maka 3 | Fredrika Christina Ehrenbill (1800-1818; hans död) | |
| Barn med 3 | Gustava Fredrika Vilhelmina Carolina Carl Henrik Gottlieb Nauckhoff Adolf Ulrik Lovisa Christina Per August Ulrika Augusta | |
| ||
| Friherrliga ätten Nauckhoffs vapensköld. | ||
1797 blev Nauckhoff konteramiral och vice ordförande i kommittén för örlogsflottans ärenden. Vid finska krigets utbrott 1808 utnämndes han till befälhavare över en svensk eskader, som var stationerad vid Hangö i Finska viken. Nauckhoff befordrades efter statskuppen mot Gustav IV Adolf 1809 till viceamiral. 1813 upphöjdes han till friherre och 1817 blev han amiral och befälhavare för örlogsflottan. Den 18 februari 1818 avled Nauckoff i Stockholm.
Biografi redigera
Tidig karriär redigera
Nauckhoff inledde sin militära karriär som volontär vid Upplands regemente. Han gick sedan över till flottan där han 1764 blev arklimästare vid sjöartilleriet. Efter officersexamen hade han permission för att tjänstgöra i handelsflottan. Under denna period deltog han i åtskilliga resor till England, Spanien och Portugal. När Nauckhoff 1770 återinträdde i örlogstjänst blev han efter en kortare tids garnisonstjänst i Karlskrona kommenderad på fregatten Jarramas under en expedition till Pommern. 1774 var han ombord på linjeskeppet Prins Carl under en expedition till Marocko. 1776 blev Nauckhoff fartygschef för första gången på lastfartyget Skeppsholmen. Med henne gjorde han många resor till Tyskland för att sälja ekvirke.[1]
Amerikanska frihetskriget redigera
1778 fick Nauckhoff tillstånd av Gustav III att tillsammans med fjorton andra svenska sjöofficerare gå i fransk krigstjänst. Tjänstgöring i utländska örlogsflottor tillmättes under 1700-talet stor betydelse och uppmuntrades därför från högsta ort. Vid avresan fick officerarna respengar och två årslöner i förskott. Efter ankomsten till Brest 1779 embarkerade Nauckhoff på linjeskeppet Alexandre och deltog i "hela årets sjöcampagne" under befäl av greve d'Orvilliers. Året därpå tjänstgjorde han på samma fartyg på en expedition i Biscayabukten och till Västindien.[1]
Nauckhoff gick 1781 som andre löjtnant ombord på linjeskeppet Northumberland. Hans fartyg ingick i den franska flotta om 26 linjeskepp som under befäl av amiral François de Grasse eskorterade en konvoj till Västindien för att förstärka de franska stridskrafterna där. Efter en strid med den engelska flottan under amiral Hood bringades konvojen i säkerhet till den franska kolonin Martinique. Den 5 augusti avseglade de Grasse från Martinique med en förstärkningstrupper till general Lafayettes armé som stred mot engelsmännen vid Yorktown. Mitt under truppernas debarkering uppträdde den engelska flottan under amiralerna Graves och Hood, vilka emellertid i slaget vid Chesapeake Bay besegrades av de Grasse.[1]
Den 12 april 1782 var Nauckhoff med i slaget vid Les Saintes nära Guadelope. Detta hade inte samma strategiska betydelse som det i Chesapeake Bay men var desto blodigare. Den franska flottan med amiralerna de Grasse, Vaudreuil och de Bougainville besegrades i grund av den engelska under amiralerna Rodney, Hood och Drake. Under slaget tillämpade engelsmännen för första gången den så kallade genombrytningstaktiken, som senare skulle fulländas av lord Nelson. Sedan alla äldre officerare på Northumberland stupat lyckades Nauckhoff svårt sårad föra fartyget i hamn vid Cap Francoise. Därefter följde han med linjeskeppet Le Conquerant till Frankrike. Senare fick han en gratifikation på 200 pund samt en årlig pension om 400 pund. Nauckhoff hade redan året innan blivit riddare av den franska orden Pour les mérites militaires för sina insatser under kriget.[1]
Gustav III:s ryska krig redigera
Efter fredsslutet 1783 återkom Nauckhoff till Sverige. Det nästa stora sjötåget han deltog i ägde rum under Gustav III:s ryska krig 1788-90. I slaget vid Hogland den 17 juli 1788 var han fartygschef på fregatten Minerva, som på grund av svenskarnas underlägsenhet i linjeskepp sattes in i slaglinjen. Efter slaget fick Nauckhoff överta befälet på linjeskeppet Wasa, vars chef, överstelöjtnant Baltzar Horn, hörde till dem som stupat i drabbningen.[1]
1789 tjänstgjorde Nauckhoff som fartygschef på linjeskeppet Konung Adolf Fredrik med Rudolf Cederström som närmaste man. Nauckhoff utmärkte sig i slaget vid Ölands södra udde den 26 juli, då han – tidvis ensam – gav hertig Karl på flaggskeppet kraftigt stöd och verksamt bidrog till att skjuta en rysk tredäckare ur linjen. Han fick också officiellt erkännande av hertigen för att "med outtröttligt och modigt nit" ha bidragit till segern. Året därpå deltog Nauckhoff som chef på linjeskeppet Hedvig Elisabeth Charlotta i slaget vid Reval och i flottans utbrytning ur Viborgska viken den 3 juli. Vid det sistnämnda tillfället, just när den svenska utbrytningen höll på att bli en fullständig framgång, förorsakade den svenska brännaren Postiljonen genom en felmanöver att två fartyg exploderade. I den villervalla som uppstod gick i det trånga farvattnet flera fartyg på grund, däribland Nauckhoffs, som så småningom sjönk. Nauckhoff blev rysk krigsfånge till krigets slut.[1]
Under den följande fredsperioden tilldelades Nauckhoff huvudsakligen administrativa uppgifter i land. Han var bland annat ordförande i konvojkommittén och ledamot av direktionen för amiralitetskrigsmanskassan. 1796 tjänstgjorde han som divisionschef i en dansk-svensk flotta som samlats för skydda ländernas handelssjöfart under de pågående franska revolutionskrigen. Nauckhoff fick goda vitsord och karaktäriserades som "amiralsämne att kommendera flottor". Samma år utnämndes han till konteramiral.
Finska kriget och senare liv redigera
När finska kriget bröt ut i februari 1808 var Nauckhoff generaladjutant för flottorna. Den 1 juli övertog han befälet för en svensk eskader som höll den ryska örlogsflottan instängd i Finska viken. Nauckhoff tog sig an sitt uppdrag med stor drift och blockerade tillsammans med en engelsk eskader under amiralerna Hood och James Saumarez en rysk eskader i Baltischport. Efter avsättningen av Gustav IV Adolf på våren 1809 befordrades Nauckhoff till viceamiral. 1812 utsågs han till generaladjutant vid flottorna och 1813 upphöjdes han till friherre av Karl XIII. I augusti 1817 blev Nauckhoff amiral och befälhavare för örlogsflottan sam överkommendant i Karlskrona. Året efter avled Nauckhoff i Stockholm, 75 år gammal.[1]
Äktenskap och barn redigera
Nauckhoff var först gift med grevinnan Magdalena Sofia Wrangel af Sauss och fick med henne sonen Johan Otto Nauckhoff. Äktenskapet blev dock inte långvarigt då hustrun avled 24 år gammal den 8 oktober 1788. Två år senare gifte Nauckhoff om sig med Elsa Johanna von Schönfelt och efter hennes död 1798 med Fredrika Christina Ehrenbill. Nauckhoffs sista fru födde honom sju barn: sönerna Carl Henrik Gottlieb, Adolf Ulrik och Per August samt döttrarna Gustava Fredrika Vilhelmina, Carolina, Lovisa Christina och Ulrika Augusta. Nauckhoff avled 1818.[1][2]
Befordringshistorik redigera
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2024-02) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning. |
| Datum | Tjänstegrad |
|---|---|
| 14 december 1761 | Underofficer vid Upplands regemente |
| 30 maj 1763 | Konstapel vid volontärregementet i Karlskrona |
| 4 augusti 1764 | Arklimästare vid sjöartilleriet |
| 18 december 1767 | Konstapel vid sjöartilleriet |
| 8 februari 1769 | Löjtnant |
| 4 februari 1778 | Kapten |
| 4 juni 1783 | Major |
| 21 juli 1788 | Överstelöjtnant |
| 25 februari 1793 | Överste |
| 16 januari 1797 | Konteramiral |
| 29 juni 1809 | Viceamiral |
| 12 augusti 1817 | Amiral |
Referenser redigera
Noter redigera
Tryckta källor redigera
- Nauckhoff, Henrik Johan i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Webbkällor redigera
- ”Nauckhoff nr 343”. Adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Nauckhoff_nr_343. Läst 12 maj 2021.