Anton Johan Wrangel (1679-1763).

Wrangel af Sauss (i äldre källor även skrivet af Sausis – Sauste herrgård, estniska: Sauste mõis; tyska: Sauß i Wierland) är ett antal svenska adelsätter, alla tillhöriga den vittförgrenade tyskbaltiska adelsfamiljen Wrangel.

Två söner till den i Estland bosatte ryttmästaren Tönnes Johan Georgsson Wrangel till Huer (estniska: Hüüru mõis i Harrien) (död 1704) och Anna Margareta von Ramm till Padis (1643–1709), Anton Johan (1679–1763) och Otto Reinhold Wrangel af Sauss (1681–1745), trädde båda i svensk krigstjänst och naturaliserades som svenska adelsmän 1723 samt introducerades samma år på Riddarhuset under ättenummer 1770.[1]

Av de båda bröderna avancerade Anton Johan Wrangel af Sauss – med tiden amiralitetsråd – den 12 november 1747 till friherre (introducerad 1752 med nummer 219[2]) och den 21 november 1751 till greve. Han tog inte själv introduktion som det sistnämnda, men detta gjorde i stället hans söner 1776 varvid den grevliga ätten erhöll nummer 93 (och ätten 219 utgick). Denna ätt fortlever alltjämt. Nuvarande huvudman är kriminalkommissarie Carl Gustaf Wrangel af Sauss (född 1952).

Den yngre brodern Otto Reinhold Wrangel af Sauss – sedermera generalmajor – fick två söner: generalmajoren Fredrik Ulrik (1719–93) och riksrådet Anders Reinhold (1722–80). Dessa upphöjdes båda den 15 oktober 1771 i friherrevärdighet och introducerades i denna 1776 under nummer 279, varvid den äldre adliga ätten Wrangel af Sauss utgick. Den friherrliga ätten fortlever däremot alltjämt genom Fredrik Ulriks ättlingar. Nuvarande huvudman är förvaltaren Carl-Gustaf Wrangel af Sauss (född 1973).

Fredrik Ulriks bror Anders Reinhold avancerade 1778 till greve men tog som sådan endast namnet Wrangel (grevliga ätten nr 99, introducerad 1779). Nuvarande huvudman är jur dr Philipp G R G Wrangel. Ätten utgick i Sverige 1915 men fortlever i Tyskland.

KällorRedigera

  1. ^ Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel ...2 (1755) p. 1376-1378
  2. ^ Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel ...1 (1754) p. 192-193

Externa länkarRedigera