Göbekli Tepe

neolitisk arkeologisk plats i dagens Turkiet

Göbekli Tepe, från turkiska"Isterbukskullen"[1] är en gammal kultplats i nuvarande sydöstra Turkiet. På platsen finns tempelbyggnader med unika stenskulpturer.

Karta över sydöstra Turkiet med fyndplatsens läge
Utgrävningsplatsen Göbekli Tepe
Fynd från Göbekli Tepe på Museum Şanlıurfa
Utgrävningsområdet med anläggningarna A–D, läget 2011
Pelare 27 från Enclosure C, Lager III med ett rovdjur uthugget i hög relief.
Karta över den bördiga halvmånen under sin äldsta period, här illustrerat genom skogstäckets utbredning plus de viktigaste arkeologiska fyndplatserna med bosättningar för 10 000 år sedan.

Denna tidiga neolitiska helgedom är belägen på toppen av en bergskedja belägen 760 m över havet i Sydöstra Anatolien, nära nordöst om staden Şanlıurfa. Den omfattar massiva stenar med uthuggningar och en imponerande lagerföljd, där det äldsta lagret är runt 12 000 år gammalt. De monumentala strukturerna byggdes troligen innan människorna på platsen hade utvecklat metallverktyg eller sin egen keramik.[2]

De gamla byggnaderna har legat gömda under en kulle av det slag som arkeologerna kallar tell. Göbekli Tepes tell är runt 15 m hög och omkring 300 m i diameter.Fyndplatsen började grävas ut av tyska arkeologer 1994, under ledning av Klaus Schmidt vid det tyska arkeologiska institutet i Istanbul.[3] Inga spår har hittats efter domesticerade växt- eller djurarter och all konsumtion synes basera sig på vilda arter. Ett särskilt intressant fynd är en form av enkornsvete, vars korn faller ur axet vid mognad. Fynden talar mot att det på platsen funnit jordbruk som föregick tempelbyggandet.

Göbekli Tepe innehåller flera rituella byggnader med T-formade stenmonoliter av samma typ som hittats i bland annat Nevali Cori. På monoliterna finns huggna bilder av lejon, oxar, fåglar, ormar, tranor, storkar, svanar och skorpioner. Dessa T-formade pelare, som har plana sidor, räta vinklar och olika ornament, är gjorda av kalksten från ett stenbrott i närheten och förmodas var uthuggna med redskap av sten och ben,[4] eftersom framställningen av metaller då ännu var okänd.

UpptäcktshistorikRedigera

Den kulle som utgör fyndplatsen noterades först i en arkeologisk översikt som 1964 utfördes av Istanbuls universitet och University of Chicago. Kartläggningen noterade att förhöjningen inte kunde vara en helt naturlig företeelse. Man antog att det låg en byzantinsk begravningsplats under den. Översikten noterade ett stort antal flintstenar, och närvaron av kalkstensskivor ansågs vara gravstenar. Kullen hade länge varit uppodlad; generationer av lokala invånare hade flyttat stenar och placerat dem i upplagshögar, och därmed förmodligen förstört en hel del arkeologiska belägg.

Schmidt, som 1994 arbetade vid Deutsches Archäologisches Institut, ingick i ett arkeologiskt arbetslag som arbetade i närheten men såg sig samtidigt om efter någon annan fyndplats att gräva ut under sin egen ledning. När han granskade litteraturen om omgivningarna hittade han Chicago-forskarnas korta beskrivning av Göbekli Tepe, och bestämde sig för att det vore värt en närmare titt. Senare hävdade han att han "inom ett par minuter" insett, att flintahögarna på ytan av tellen var förhistoriska.[5] Påföljande år (1995) startade han utgrävning där i samarbete med det lokala Şanlıurfa-museet. Arbetslaget upptäckte snabbt T-formade pelare varav några synbarligen hade utsatts för försök att krossa dem, troligen av bönder som misstagit dem för vanliga stora stenar.[6]

Schmidts och de flesta experters åsikt är att Göbekli Tepe är en bergskultplats från stenåldern. C14-metoden för datering liksom jämförande stilistisk analys indikerar att detta är den äldsta kultplats som hittills hittats.[6][7][8] Schmidt menar att det som han kallar för "katedralen på kullen" var en pilgrimsdestination, som lockade till sig tillbedjare från upp till 160 km håll. Fynd av benrester i stort antal från slaktat lokalt villebråd som hjort, gasell, svin och gås har bestämts som avfall från jakt och matberedning, tillrett för de som sökt sig till platsen.[9]

FyndplatsenRedigera

Platåns utseende har förändrats främst genom tre omvandlingsprocesser: naturlig erosion, stenbrytning på stenåldern samt senare stenbrytning.[10] Från den senare stammar fyra 10 meter långa och runt 20 centimeter breda kanaler, som genomkorsar ett stort område av sydöstra platån. Dessa tolkas som rester av ett forntida stenbrott, varifrån man hämtat vinkelräta stenblock. Detta hör kanske ihop med en angränsande kvadratisk byggnad, av vilket man fortfarande kan se grunden. Denna byggnad har tolkats som ett romersk vakttorn som ingick i övervakningssystemet för ett av det Romerska rikets gränser, Limes Arabicus.[11]

Betydelse för människans övergång till jordbrukRedigera

Övergången från jägar- och samlarsamhälle, där människan utgjorde en del av den lokala biotopen, till jordbrukssamhällen där människorna omformar biotoperna efter eget behov, kom efter den australiske arkeologen Gordon Childe att kallas för «den neolitiska revolutionen».[12] Till en början[när?] antog forskarna[vilka?] att skiftet skedde snabbt, där åkerbruket kom först och städer skapades senare. Enligt nyare forskning var detta dock inte någon snabb revolution, utan en mer gradvis utveckling, i en stegvis övergång. Frågan är dock ännu inte utredd, och forskningen verkar i dag godta att orsakssammanhangena kan ha varit olika på skilda platser.[13] Övergången kom att följas av en förändring i kulturen som helhet.

Förklaringsmodellerna för orsakerna till ett sådant skifte ägde rum har delats in i två huvudgrupper, de externa och interna. Den förra gruppen omfattar ett dussintal med benämningar som Oasteorin (1936), Bergsideteorin (1960), Avlingförsvarsteorin (1963), Befolkningsteorien (1968), Yngre dryas-teorien (1992 + 1995), Årstidsteorien (1991) och Konkurrensteorien (1999). Dessa teorier är "externa" så tillvida att de pekar på yttre förhållanden, där klimatförändringar tvingade eller motiverade människorna att intensifiera sin matproduktion genom att hålla sig med tamdjur. Befolkningsteorierna är vanskliga att dokumentera eller testa och har likt de övriga varit mindre relevanta för Göbekli Tepe.

Interna teorierRedigera

Trevor Watkins vid Universitetet i Edinburgh framhåller att verkligt utbredd odling av säd i någon nämnvärd omfattning i större delar den bördiga halvmånen uppstår tidigast först omkring 8 800 f.Kr. I så fall startade den intensivare odlingen först efter yngre dryas, kanske på grund av befolkningstryck eller andra sociala orsaker.[14] Watkins med flera söker därför förklara skiftet från jägar- och samlarkultur till jordbruk på människans aktiva val, snarare än på faktorer utanför människans kontroll. Det är nu väl dokumenterat att bofast befolkning och byar fanns även före jordbruket. Eynan i Israel samt Hallan Çemi och Göbekli Tepe i Turkiet är bara tre exempel på permanent bosättning som uppstått före yngre dryas, utan odlingsjordbruk.[15]

Teorin om social mobilisering: Chefsarkeologen vid Göbekli Tepe, Klaus Schmidt, antyder att de stora gemensamma ansträngningarna för att skapa de monumentala byggnaderna i Göbekli_Tepe kan ha stimulerat byarna i närområdet till att öka sin matproduktion, för att leverera till de människor som skapade byggnaderna.[16]

Gäldteorin (1995): Arkeologen Brian Hayden har tolkat fynden i Göbekli Tepe enligt gäldteorin för framväxten av jordbruk i den bördiga halvmånen. Han menar att hierarki och samhällelig makt kom före jordbruket, och att ökande social konkurrens mellan tätare befolkade grupper av jägare, och mer fokus på gåvor och återgäld kan ha utvecklat hierarkisk lagdelning, som sedan kom att accelerera denna utveckling vid överskottsproduktion genom lantbruk.[17][förtydliga]

Andra historiker har pekat på rent mentala utvecklingsdrag och -förutsättningar bakom jordbruksrevolutionen.[förtydliga]

Göbekli Tepe är av speciellt intresse för gäldteorin med sina omkring 11 000 år gamla rester av imponerande gemensamma kultanläggningar och ceremonibyggnader för offentliga ritualer, samtidigt som inga spår finns efter domesticering av växter eller djur. Däremot har man liksom i Karacadag funnit väl så[förtydliga] tidiga korn av odlat vete, vilka knyts till lokal försörjning av anläggningarna i Göbekli Tepe.[18]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”History in the Remaking”. Newsweek. 2010-02-18. 
  2. ^ http://www.smithsonianmag.com/history-archaeology/gobekli-tepe.html#ixzz2UEOYK3Sa Gobekli Tepe: The World’s First Temple?
  3. ^ Der Spiegel 3 juni 2006, artikeln refererar till studier genomförda vid Max Planck Institute for Breeding Research i Köln och intervjuer med Klaus Schmidt.
  4. ^ Göbekli Tepe. Nomination for Inclusion on the World Heritage List. Nomination Document 2017 (PDF) sid. 6 och 41, Unesco, återfinns bland Unesco:s dokument
  5. ^ Mann, “The Birth of Religion”, s. 40.
  6. ^ [a b] Curry, Andrew (1 november 2008). ”Göbekli Tepe: The World’s First Temple?”. Smithsonian Institution. http://www.smithsonianmag.com/history-archaeology/30706129.html. Läst 13 juni 2013. 
  7. ^ ”The World's First Temple”. Archaeology magazine. Nov/Dec 2008. sid. 23. http://www.archaeology.org/0811/abstracts/turkey.html. 
  8. ^ http://www.youtube.com/watch?v=r8DOjnZu8H4
  9. ^ Peters & Schmidt 2004, 207
  10. ^ Klaus Schmidt; Sie bauten die ersten Tempel. Das rätselhafte Heiligtum der Steinzeitjäger. Die archäologische Entdeckung am Göbekli Tepe. C. H. Beck, München (2006) sid. 104.
  11. ^ Klaus Schmidt: Sie bauten die ersten Tempel. Das rätselhafte Heiligtum der Steinzeitjäger. Die archäologische Entdeckung am Göbekli Tepe. C. H. Beck, München (2006) sid. 105.
  12. ^ V. Gordon Childe; Man Makes Himself, Watts, London 1936.
  13. ^ Roger Matthews; The Archaeology of Mesopotamia, Routledge (2003), sidor 72-74 och 90-92.
  14. ^ Trevor Watkins; From foragers to complex societies in Southwest Asia, i Chris Scarre (red); The Human Past – World Prehistory and the Development of Human Societies, Thames & Hudson (2005), sid 227.
  15. ^ Roger Matthews; The Archaeology of Mesopotamia, Routeledge (2003), sid 89.
  16. ^ Klaus Schmidt; «Göbekli Tepe, southeastern Turkey. A preliminary report on the 1995-1999 excavations», i Paleorient 26(1) (2000), ss 45–54.
  17. ^ Brian Hayden; «A new overview of domestication», i T.D. price och A. B. Gebauer (red); Last Hunters – First Farmers, School of American Research Press, Santa Fe (1995), sid 273-299.
  18. ^ Steven Mithen, After the Ice: A Global Human History 20,000-5,000 BC. Phoenix, London (2003), sidan 67.

Tryckta källorRedigera

  • Charles C. Mann; "The Birth of Religion: The World's First Temple" National Geographic Vol. 219 No. 6 (juni 2011), sid. 34–59: http://ngm.nationalgeographic.com/2011/06/gobekli-tepe/mann-text
  • Steven Mithen; After the Ice:A global human history, 20,000-5000 BC. Harvard University Press, Cambridge MA (2004). ISBN 0-674-01570-3. Sid. 65–69, 89–90.
  • J. Peters & K. Schmidt; "Animals in the symbolic world of Pre-Pottery Neolithic Göbekli Tepe, south-eastern Turkey: a preliminary assessment." Anthropozoologica 39.1 (2004), 179–218: https://web.archive.org/web/20110612061638/http://www.mnhn.fr/museum/front/medias/publication/10613_Peters.pdf.
  • Scarre, Chris (red); The Human Past, Hudson&Thames, London (2005).
  • Klaus Schmidt; Göbekli Tepe. Eine Beschreibung der wichtigsten Befunde erstellt nach den Arbeiten der Grabungsteams der Jahre 1995–2007. i: Erste Tempel – Frühe Siedlungen. 12000 Jahre Kunst und Kultur. Ausgrabungen und Forschungen zwischen Donau und Euphrat, für ArchaeNova e. V. Heidelberg hrsg. von Klaus Schmidt. Isensee, Oldenburg (2009), sid. 187–223. ISBN 978-3-89995-563-7.
  • Klaus Schmidt; Göbekli Tepe – the Stone Age sanctuaries. New results of ongoing excavations with a special focus on sculptures and high reliefs. I: Documenta Praehistorica 37 (2010) sid. 239–256.
  • Oliver Dietrich, Manfred Heun, Jens Notroff, Klaus Schmidt, Martin Zarnkow; The role of cult and feasting in the emergence of Neolithic communities. New evidence from Göbekli Tepe, south-eastern Turkey. I: Antiquity 86 (2012) sid. 674-695 PDF.

Externa länkarRedigera