Tell (arabiska: tall, hög, [ruin]kulle[1]) är det inom arkeologin använda ordet för en jordtäckt ruinhög eller bosättningskulle. Detta motsvarar en förhöjning i det omgivande landskapet som uppstår genom upprepad bosättning,[1] som Megiddo i norra Israel eller Erbil i Irakiska Kurdistan.

Tell förekommer ofta som led i geografiska namn, som Tel Aviv och Tell el-Amarna[1]. Fenomenet är globalt men är särskilt vanligt i Mellanöstern; det benämns magoulagrekiska, hüyükturkiska och tepefarsi.[1]

Referenser redigera