Friedrich Wilhelm von Seydlitz
Fredrich Wilhelm von Seydlitz, född den 3 februari 1721 i Kalkar nära Kleve, död den 7 november 1773 i Ohlau i Schlesien, var en preussisk friherre och kavallerigeneral.
| Friedrich Wilhelm von Seydlitz | |
 | |
| Född | 3 februari 1721[1][2][3] Kalkar, Tyskland |
|---|---|
| Död | 27 augusti 1773 (52 år) Oława, Polen |
| Begravd | Opole vojvodskap |
| Medborgare i | Tysk-romerska riket |
| Sysselsättning | Militär, militär befälhavare[4] |
| Utmärkelser | |
| Pour le Mérite (1757) Svarta örns orden (1757) | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
När von Seydlitz far, en kavallerimajor, avlidit 1728, flyttade hans mor med familjen till Bad Freienwalde vid Oder, där den unge von Seydlitz gick i skola under ekonomiskt knappa förhållanden. När von Seydlitz fyllt tretton lät markgreve Fredrik Vilhelm av Brandenburg-Schwedt, som var faderns tidigare överste, pojken ta tjänst som page vid hovet i Schwedt. Här skaffade han sig tidigt ovanligt god hand med hästar.
1740 blev han kornett vid kyrassiärregementet i Belgard an der Persante, och deltog därmed i det första schlesiska kriget. I slaget vid Kranowitz 20 maj 1742 tillfångatogs han och utväxlades mot en österrikisk kapten.
Seydlitz tilldrog sig som ung officer i andra schlesiska kriget Fredrik II:s uppmärksamhet. Utnämnd till kyrassiäröverste 1755, bidrog von Seydlitz vid Kolin (1757) verksamt vid preussiska återtågets betäckning.
Han belönades omedelbart efteråt med utnämning till generalmajor. Vid Rossbach (samma år) stod han i spetsen för hela det preussiska kavalleriet och avgjorde genom snabba och glänsande anfall slagets utgång. Dagen därpå blev han generallöjtnant.
Av avgörande betydelse blev likaledes hans insatser vid slaget vid Zorndorf och slaget vid Hochkirch (1758). I slaget vid Kunersdorf (1759) blev han svårt sårad och måste söka en tids vila. Men 1761 drog han åter i fält.
Många berättelser finns om von Seydlitz djärvhet och rådighet; han var mycket populär inom armén och ansågs med rätta som sin tids ypperste rytterianförare; i denna egenskap har han få jämlikar i hela krigshistorien.[värdeomdöme] Han var känd för att alltid inleda sina anfall med att slänga iväg pipan han rökt på upp i luften.
Efter fredsslutet blev han generalinspektör för schlesiska kavalleriet (1763) och general (1767). Hans högkvarter i Ohlau betraktades som ett slags högskola för det preussiska kavalleriet. En staty av von Seydlitz restes 1784 i Berlin.
Sjukdom och död redigera
Han hade talrika sexuella relationer och blev redan i unga år sjuk i syfilis; detta orsakade med tiden honom mer lidande och hämmade läkningen av hans krigsskador. Sjukdomen var en kraftigt bidragande orsak till hans förtida död. Han begravdes i mausoleet vid sitt herresäte Seydlitzruh nära Namslau i Schlesien. Graven skändades 1945 av sovjetiska soldater under striderna om Schlesien och kvarlevorna är idag försvunna. Mausoleet revs efter kriget av polska myndigheter.
Familj redigera
Han gifte sig 18 april 1760 med Susanne Johanna Albertine von Hacke (1743–1804), dotter till generallöjtnant von Hacke som var kommendant för Berlin. I äktenskapet föddes dottern Wilhelmine som senare gifte sig med krigsrådet Friedrich Ewald Ernst von Massow (1750–1791) i första äktenskapet. Efter skilsmässa gifte Wilhelmine sig i andra äktenskapet 2 juli 1785 med den polske greven Monczinsky. Även detta äktenskap slutade i skilsmässa.
Källor redigera
- ^ Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Friedrich Wilhelm von Seydlitz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Friedrich Wilhelm, baron von Seydlitz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Friedrich Wilhelm Seydlitz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Seydlitz, Fredrich Wilhelm von, 1904–1926.
