Flodkräftan (Astacus astacus) kallas även bredkloig kräfta.[4]
| Flodkräfta Status i världen: Sårbar[1] Status i Sverige: Akut hotad[2] Status i Finland: Starkt hotad[3] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Kräftdjur Crustacea |
| Klass | Storkräftor Malacostraca |
| Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
| Familj | Astacidae |
| Släkte | Astacus |
| Art | Flodkräfta A. astacus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Astacus astacus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Flodkräftan är ett av Europas största kräftdjur. Hanen kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram; honan är något mindre. Färgen på kräftan är oftast svart, men stora färgvariationer förekommer. Kokad som livsmedel övergår färgen till röd.
Könsbestämning redigera
Att avgöra om det är en honkräfta eller hankräfta går tämligen enkelt att se om man vänder på kräftan och tittar precis där kroppen slutar och stjärten tar vid. På hannar finns här ett par små "extraben", dessa saknas helt på honor. För en van betraktare går det även att bestämma könet genom att jämföra stjärten och klorna, honor har bredare stjärt och hannarna större klor.
Utbredning redigera
Det ursprungliga utbredningsområdet sträcker sig från Finland, Sverige och Norge till Frankrike, centrala Europa, Balkanhalvön och Grekland samt till västra Ryssland och västra Ukraina. I Italien, norra Spanien, England, Cypern, Turkiet och Marocko blev flodkräftan troligtvis introducerad.[1]
Ekologi redigera
Habitat redigera
Kräftor förflyttar sig vanligtvis gående på vattendragets botten. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovan bottensedimentet, och endast korta sträckor.
Flodkräftan gömmer sig gärna under stenar, rötter, vattenväxter och träbitar som ligger i vattnet.[1]
Biotop redigera
Flodkräftan förekommer i sötvatten i sjöar och strömmande vattendrag.[1]
Beteende redigera
Den är allätare, och äter också gärna as, men undviker det om det är ruttet eller skämt. Den är revirhävdande, och företrädesvis skymnings- och nattaktiv. För att undkomma fiender kan den snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt.
Lek redigera
Parningen sker under september - oktober då det börjar bli kallt i vattnet. Honan bär de befruktade äggen under stjärten till nästa sommar. Inget larvstadium förekommer utan vid kläckningen liknar ungen en liten fullvuxen individ. Hanar blir könsmogna vid 2-5 år och honor vid 2-6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig.
Status och hot redigera
I Sverige är flodkräftan rödlistad och starkt hotad av kräftpesten. Kräftpesten sprids främst genom illegala utsättningar av signalkräfta. Signalkräftan är bärare av kräftpest, men behöver inte nödvändigtvis insjukna. Det är en myt att signalkräftan skulle vara immun - det händer emellanåt att även bestånd av signalkräfta slås ut av kräftpest. I 2005 års rödlista upptogs den som starkt hotad.[5] I 2010 och 2015 års rödlista anges den som akut hotad.[6][5]
Kräftpesten kom första gången till Sverige med import av ett smittat bestånd flodkräftor från Finland. När dessa kräftor började att insjukna och dö dumpades hela beståndet i Hjälmaren som då var ett av Sveriges bästa kräftvatten. På senare tid har en mer aggressiv variant av kräftpest kommit till Sverige via de satsningar på odling av signalkräfta som gjordes under 1980-talet. Det är den varianten av kräftpest som nu sprider sig mycket snabbt genom utplantering av signalkräftor. En smittad flodkräfta insjuknar och dör inom någon/några veckor.
Signalkräftan är smittbärare av kräftpest men är mer resistenta mot sjukdomen. Det är förbjudet att plantera ut signalkräftor i Sverige men detta görs ofta i alla fall. För att komma tillrätta med problemet kan särskilda områden utlysas som skyddsområden för flodkräfta. Inom skyddsområdet råder stränga föreskrifter om rengöring av båtar och fiskeredskap. Försurningen och rensningar av vattendrag är ett annat hot mot flodkräftan.
Fiskeriverket och Naturvårdsverket har tagit fram ett åtgärdsprogram för flodkräfta för att rädda arten i Sverige. Den viktigaste åtgärden är att stoppa illegala utsättningar av signalkräfta.
Kemi redigera
Astaxantin, C40H48O4, är ett rött färgämne, en karotenoid, som har viss kemisk likhet med vitamin A. Astaxantin är mörkt hos levande kräftor eftersom det är bundet till proteiner i kräftans skal, men vid kokning frigörs det från proteinet och får då sin röda färg.
Bygdemål redigera
| Namn | Trakt | Ref. |
|---|---|---|
| Kräveka | Dalsland, Närke, Västergötland, Värmland, Östergötland | [7] |
Se även redigera
Källor redigera
- ^ [a b c d] Edsman, L., Füreder, L., Gherardi, F. & Souty-Grosset, C. 2010. Astacus astacus. Från: IUCN 2010. 2010 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2022-03-08.
- ^ ”Rödlistning 2020 av flodkräfta”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Astacus-astacus-100407. Läst 19 mars 2022.
- ^ Risto Väinölä (2019). ”Finsk rödlistning av flodkräfta – Astacus astacus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.206836. Läst 22 mars 2022.
- ^ Djurskisser - några blad ur våra dagars forskning, Anton Stuxberg, kap 27, Kräftor, humrar och languster. s 239-247.
- ^ [a b] Artdatabankens faktablad
- ^ ”Artdatabankens rödlista 2010”. Arkiverad från originalet den 24 september 2019. https://web.archive.org/web/20190924215744/https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/4.-rodlista-2010/274614_inlaga_liten_sid-del1-1-199.pdf. Läst 24 september 2019.
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 348, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
Externa länkar redigera
- Läs om flodkräfta och andra fisk och skaldjur i hav och insjöar.
Wikimedia Commons har media som rör Flodkräfta.
