Tiofotade kräftdjur
Tiofotade kräftdjur (Decapoda) är en ordning inom kräftdjuren som tillhör klassen storkräftor (Malacostraca).
Tiofotade kräftdjur | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Kräftdjur Crustacea |
Klass | Storkräftor Malacostraca |
Underklass | Eumalacostraca |
Överordning | Eucarida |
Ordning | Tiofotade kräftdjur Decapoda |
Vetenskapligt namn | |
§ Decapoda | |
Auktor | Latreille, 1802 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Ordningen är mycket artrik och uppvisar utseendemässigt stor variation, men ett grundläggande gemensamt drag är förekomsten av tio ben, ordnade i fem benpar. Det främsta av dessa är oftast större än de andra och försett med kraftiga klor och används till att hantera föda eller för försvar. Flest arter återfinns i havet, men det finns också de som lever i sötvatten eller på land. Beträffande kroppsbyggnaden, se Flodkräftans anatomi.
I ordningen ingår bland annat humrar, krabbor, kräftor och äkta räkor. Flera arter inom dessa grupper är på många håll i världen av ekonomisk betydelse för fisket.
Dekapodernas systematik
redigeraDe tiofotade kräftdjuren (Decapoda) indelas traditionellt i Natantia (= simmande, d.v.s. räkor) och Reptantia (= krypande, d.v.s. kräftor, krabbor m.fl.). I Djurens värld behålls denna indelning, varvid Natantia delas i två sektioner, räkor och peneider (med jätteräkorna), medan Reptantia delas i fyra sektioner, Palinura (languster), Astacura (kräftor och humrar), Anomura (trollhumrar, eremitkräftor m.fl.) samt Brachyura (krabbor).[1] I nyare systematik har jätteräkor m.fl. brutits ut och bildar en grupp, Dendrobranchiata, som är systergrupp till alla de övriga. Gruppen kännetecknas av trädformigt förgrenade gälar, därav namnet (dendron = träd, branchia = gäle).
Den modernare systematiken varierar; nedan används indelningen från ITIS[2], som följer Martin-Davis 2001[3] (WoRMS har en annan indelning[4]).
Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur)
- Underordning Dendrobranchiata
- Överfamilj Penaeoidea (jätteräkor m.fl.)
- Överfamilj Sergestoidea (En mindre grupp, Acetes japonicus är dock världens mest fiskade räka.[5])
- Underordning Pleocyemata
- Infraordning Anomura (eremitkräftor, trollhumrar, trollkrabbor, porslinskrabbor m.fl.). Endast fyra synliga benpar, femte paret förkrympt.
- Infraordning Astacidea (kräftor och humrar). Har välutvecklade klor på första benparet.
- Infraordning Brachyura (krabbor). Bakkroppen starkt förkortad, stor sköld (carapax).
- Infraordning Caridea (äkta räkor: nordhavsräka, sandräka, tångräka m.fl.). Frisimmande.
- Infraordning Palinura (languster). Kräftliknande form, men saknar klorna på första benparet.
- Infraordning Stenopodidea (korallräkor). En liten grupp ytligt räkliknande dekapoder med ett förstorat tredje benpar. Det finns 71 arter i 12 släkten. De lever i varmare hav. En del hålls i akvarier på grund av sina vackra färger.
- Infraordning Thalassinidea. Kräftdjur som borrar i mjukbottnar i oceanerna, mest på grunt vatten. Man känner till 556 arter i 96 släkten. De flesta arterna är tropiska, men några når latituder över 60º. Enligt nyare forskning bör gruppen delas i två infraordningar.
Bilder på dekapodgrupperna
redigera-
Penaeoidea
Peneaus monodon, jätteräka eller tigerräka. -
Sergestoidea
Räkpasta torkas i Hongkong, troligen från Acetes sp.. -
Anomura
Pagurus bernhardus, vanlig eremitkräfta ♂. -
Astacidea
Astacus astacus, vår vanliga flodkräfta. -
Caridea
Pandalus boralis, nordhavsräka. -
Thalassinidea
Upogebia deltaura förekommer längs Atlantens östra kust och borrar i slam.
Referenser
redigera- ^ Hanström, B. (red.) Djurens värld, band 2, Förlagshuset Norden, Malmö, 1964 (huvudkälla).
- ^ Decapoda i ITIS, Integrated Taxonomic Information System. Läst 16 dec 2012.
- ^ Martin, Joel W.; Davis, George E. (1 December 2001) (PDF). An Updated Classification of the Recent Crustacea. Science Series No. 39.. Natural History Museum of Los Angeles County. sid. 124. http://www.vliz.be/imisdocs/publications/121258.pdf.
- ^ Decapoda i WoRMS, World Register of Marine Species. Läst 16 dec 2012.
- ^ FAO, Acetes japonicus, fact sheet.
Litteratur
redigera- Hickman, C. Integrated Principles of Zoology. McGraw-Hill, 15 ed., 2010.
- Hanström, B. (red.) Djurens värld, band 2, Förlagshuset Norden, Malmö, 1964.
- Dahl, E. Evertebratzoologi. Almqvist & Wiksell , Stockholm, 1972.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör tiofotade kräftdjur.