Femte franska republiken

sedan 1958 Frankrikes femte republikanska konstitution
(Omdirigerad från Femte republiken)

Femte republiken (franska: Cinquième République) i Frankrike är landets nuvarande statsform. Den bildades 4 oktober 1958 med Charles de Gaulle i ledningen och en ny konstitution som framarbetades av de Gaulle själv och antogs av en folkomröstning 28 september 1958. Femte republiken är en semipresidentiell republik.

Republiken Frankrike
République française
Flagga Statsvapen
ValspråkLiberté, Égalité, Fraternité
(franska för "Frihet, jämlikhet, broderskap")
Nationalsång: "La Marseillaise"
(svensk översättning: "Marseljäsen")

Karta över det Egentliga Frankrike
Karta över det Egentliga Frankrike (mörkgrönt):
– i Europa (grönt och mörkgrått)
– i Europeiska Unionen (grönt)
Karta över Frankrikes utomeuropeiska områden
HuvudstadParis (48°51′N 2°21′Ö / 48.850°N 2.350°Ö / 48.850; 2.350)
Största stad Paris
Officiellt språk Franska
Etniska grupper (2018) 93,0% inrikesfödda
7,0% utrikesfödda
Demonym Fransos (maskulinit)
Fransyska (feminimt)
Statsskick Semipresidentiell republik
 -  President Emmanuel Macron
 -  Premiärminister Jean Castex
Nationalförsamling Frankrikes parlament
 -  Överhus Senaten
 -  Underhus Nationalförsamlingen
Yta
 -  Totalt 640 679 km² (42:a)
 -  Vatten (%) 0,52%
Demografi
 -  2019 års uppskattning 67 022 000 (21:a)
 -  Befolkningstäthet 104 inv./km² (106:a)
BNP (nominell) 2019 års beräkning
 -  Totalt $ 2,707 biljoner (6:e)
 -  Per capita $ 41 761 (22:a)
Ginikoefficient (2019) 29,3 (låg) (20:e)
HDI (2018) 0,891[1] (hög) (26:e)
Valuta Euro (EUR)
Tidszon CET (UTC+1)
 -  Sommartid CEST (UTC+2)
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Blanc, 4 810 m ö.h.
 -  Största sjö Genèvesjön, 582 km²
 -  Längsta flod Loire, 1012 km
Antipod 48°51′S 2°21′V / 48.850°S 2.350°V / -48.850; -2.350
Ute till sjöss öster om Nya Zeeland
Datumformat dd/mm/åååå (e.Kr.)
Kör på Höger
Nationaldag 14 juli
Nationalitetsmärke F
Toppdomän .fr
Landsnummer 33
Notera att arealen är för hela Frankrike. Arealen för den europeiska delen av Frankrike är 551 500 km2
Frankrikes historia
Frankrikes flagga före 1789 och mellan 1814 och 1830 Frankrikes flagga
Denna artikel är en del av en serie
Tidsaxel
Gallien (–486)
Frankerriket (tidigt400-tal–483)
Frankrike under medeltiden (486–1453)
Hundraårskriget (1337–1453)
Tidigmoderna Frankrike (1453–1789)
Franska revolutionen (1789–1799)
Första republiken (1792–1804)
Första kejsardömet (1804–1814)
Bourbonska restaurationen (1814–1830)
Julimonarkin (1830–1848)
Andra republiken (1848–1852)
Andra kejsardömet (1852–1870)
Tredje republiken (1870–1940)
Vichyregimen (1940–1944)
Frankrikes provisoriska regering (1944–1946)
Fjärde republiken (1946–58)
Femte republiken (1958–)

Frankrike-portalen

Frankrike behövde en stark ledare och de Gaulle ställde som villkor för att anta ledarskapet efter Pierre Pflimlin att konstitutionen ändrades så att Frankrikes president fick större makt. Exempelvis säger den sextonde paragrafen i konstitutionen att presidenten vid situationer som vederbörande bedömer vara av yttersta kris har rätt att ta all makt i Frankrike och inrätta en provisorisk diktatur, där presidenten i så fall kontrollerar även fransk press och television. Den paragrafen har emellertid endast utnyttjats en gång, 1961. Det franska statsskicket är idag urtypen för ett så kallat semi-presidentiellt system vilket kombinerar en folkvald president med avsevärda befogenheter och en regering som svarar inför och kan avsättas av parlamentet, enligt parlamentarismens princip. Det innebär att presidenten och regeringen kan ha olika politisk färg, vilket också ofta varit fallet under den Femte republiken alltsedan François Mitterrands presidentskap på 1980-talet.

Charles de Gaulle förblev Frankrikes president ända fram till 1969. Under denna tid skedde en rask avveckling av det Franska imperiet, bland annat uppnådde Algeriet självständighet år 1962. De Gaulle drev också igenom Frankrikes utträde ur NATO:s direkta militära samarbete 1966 och en uppbyggnad av en självständig kärnvapenstyrka, Force de frappe. Mot slutet av 1960-talet ökade det folkliga missnöjet med regimen de Gaulle och under 1968-69 ägde omfattande kravaller rum i bland annat Paris; se Majrevolten.

Sju år efter bildandet av den femte republiken genomfördes det första franska presidentvalet genom direkt val under 1900-talet, ett val som de Gaulle vann med 55 % av rösterna mot vänsterns kandidat François Mitterrand.

Under den efterföljande tiden växte missnöjet med de Gaulles utrikespolitik och den gaullistiska patriarkala samhällssynen vilket ledde till studentrevolten i maj 1968 med dess krav på större sexuell frigörelse och ett slut på Vietnamkriget. Samtidigt utbröt en storstrejk och de Gaulle förlorade temporärt kontrollen över landet och tvingades vid ett tillfälle bege sig till Baden-Baden för att försäkra sig om arméns stöd om det skulle bli nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Valen i juni 1968 innebar en gaullistisk majoritet i parlamentet men händelser under 1968 innebar ändå en viktig omorientering av det franska samhället med större frihet för individen och mindre social kontroll, både på arbetsplatserna och i privatlivet.

de Gaulle avgick i april 1969 efter att ha lidit nederlag i en folkomröstning om ökat regionalt självstyre. de Gaulle efterträddes av

Frankrikes ledare är fortfarande måna om vårda landets historia och oberoende, men har alltmer kommit att knyta Frankrikes utveckling till EU. Mitterrands presidenttid innebar en fokusering på den europeiska integrationen och med liten marginal godkände landets medborgare Maastrichtavtalet 1992.

Jacques Chirac tillträdde som president den 17 maj 1995 efter att ha drivit en valkampanj som fokuserade på den kroniskt höga arbetslösheten. Kort därefter kom inrikespolitiken istället att handla om den åtstramning och de ekonomiska reformer som krävdes för att Frankrike skulle uppfylla Maastrichtavtalets konvergenskrav för medlemskap i EMU. Strejkerna i slutet av 1995, föranledda av den förda politiken, var de mest omfattande på åtminstone ett decennium.

Utrikespolitiskt hamnade Chirac snabbt i blåsväder efter att ha genomfört kärnvapenprov i Stilla havet men har därefter vid flera tillfällen sänt fredsbevarande styrkor till olika delar av världen och understött Daytonavtalet som undertecknades i Paris 1995. NATO och EU har länge haft ett mycket starkt stöd i Frankrike.

Socialisten François Hollande tog i maj 2012 över som Frankrikes president efter Nicolas Sarkozy. Hans konservativa företrädare Sarkozy kom till makten 2007 efter Chirac.[2]

President François Hollande blev 2017 den första president under den femte republiken som inte ställde upp för återval.[3]

I maj 2017 segrade den 39-årige obundna mittenpolitikern Emmanuel Macron i presidentvalet och han blev Frankrikes nya president. Hans motkandidat i valet var högerpopulisten Marine Le Pen.[4] I juni 2017 president Emmanuel Macrons parti fick egen majoritet medan socialistpartiet närmast försvann. Macrons nya parti La République En Marche, LREM, fick 308 av de 577 platserna i parlamentet. Socialistiska partiet (PS) led ett historiskt nederlag, med bara 29 platser mot 280 under förra mandatperioden.[5]

Om namnetRedigera

Frankrike tillhör tillsammans med Danmark Europas äldsta nu existerande nationer. Ingen vet exakt när Frankrike som sådant uppstod (men romarna kallade området Gallien). Frankrike har, så vitt man vet, varit ett kungarike från nationens uppkomst. Den franska revolutionen (1789-1799) skulle ändra på detta. Likaså revolutionsåren 1830 och 1848, fransktyska kriget 1870-71 samt andra världskriget. Den femte franska republiken är namnet på Frankrikes nuvarande författning eller konstitution. Ordningstalet härstammar från historien enligt följande:

Se ävenRedigera

KällhänvisningarRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, France, 30 mars 2015.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, French Fifth Republic, 2 mars 2015.