Marine Le Pen

Fransk politiker

Marine Le Pen, född 5 augusti 1968 i Neuilly-sur-Seine, är en fransk advokat och politiker. Sedan 2011 är hon partiledare för det franska högerextrema[1] partiet Front National (FN). Hon är den yngsta dottern av tre till partiets grundare Jean-Marie Le Pen samt moster till Marion Le Pen.

Marine Le Pen

Marine Le Pen (2014)

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
16 januari 2011
Företrädare Jean-Marie Le Pen

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
20 juli 2004

Ledamot av regionfullmäktige i Nord-Pas de Calais
Ämbetsperiod
26 mars 201013 december 2015
Ämbetsperiod
15 mars 199828 mars 2004

Ledamot av regionfullmäktige i Île-de-France
Ämbetsperiod
28 mars 200421 mars 2010

Ledamot av kommunfullmäktige i Hénin-Beaumont
Ämbetsperiod
23 mars 200824 februari 2011

Född Marion Anne Perrine Le Pen
5 augusti 1968 (48 år)
Neuilly-sur-Seine, Hauts-de-Seine
Nationalitet Frankrike Frankrike
Politiskt parti Front National
Partner Louis Alot (2009–)
Relationer Jean-Marie Le Pen (far)
Barn 3
Alma mater Université Panthéon-Assas (LL.M., DEA)
Yrke Advokat
Namnteckning Marine Le Pens namnteckning
Webbplats http://www.marinelepen.fr/

Innehåll

BiografiRedigera

Marine Le Pen är den yngsta av tre döttrar till Jean-Marie Le Pen och Pierrette Lalanne.[2] Hennes födelsenamn är Marion Anne, men hon har sedan ändrat namn till Marine som hon kallats sedan ung ålder.[3] År 1976, när Marine var åtta år gammal, utsattes familjen Le Pens bostad i Paris för ett bombattentat. Marine säger att hennes uppväxt dels präglades av denna händelse, men även av att vara dotter till Jean-Marie Le Pen, något som enligt Marine innebar negativa reaktioner från omgivningen, till exempel från elever och lärare. Hennes föräldrar separerade 1987 och Marine tappade kontakten med sin mor.[2]

Le Pen studerade vid Université Panthéon-Assas i Paris. Hon avlade juristexamen (LL.M.) 1991. Hon avlade även masterexamen (DEA) i straffrätt 1992.[2] Samma år erhöll hon behörighetsbevis för advokatyrket. Hon arbetade därefter mellan åren 1992–1998 som advokat i Paris och var medlem i Paris advokatsamfund.[4] Därefter började hon arbeta som chefsjurist för det politiska partiet Front National, vilket hon var fram till 2003.[2]

Mellan åren 1995–2000 var hon gift med Franck Chauffroy, med vilken hon har tre barn (Jehanne, Louis och Mathilde).[3] 2002 gifte hon om sig med Eric Lorio, men separerade 2006. Sedan 2009 är hon sambo med politikern Louis Alot.[5]

Politisk karriärRedigera

Le Pen har varit folkvald politiker sedan 1998, då hon för första gången valdes in som regionfullmäktige i Nord-Pas-de-Calais. Vid valen 2004 blev hon i stället regionfullmäktige i Parisregionen, men kunde återvända till Nord-Pas-de-Calais efter regionvalen 2010. Le Pen valdes också till Europaparlamentariker i valet 2004. Hon omvaldes 2009 och 2014.[4] Under 2012 var hon även vice ordförande för Europeiska frihetsalliansen (EAF).[4]

Sedan den 16 januari 2011 är Le Pen partiledare för Front National, efter att hennes far Jean-Marie Le Pen avgått från posten. Hon kandiderade i det franska presidentvalet 2012. I presidentvalets första omgång kom hon trea bakom François Hollande och den då sittande presidenten Nicolas Sarkozy, vilket innebar att hon inte blev en av de två att gå vidare till den andra och sista omgången. Totalt fick Le Pen 17,90 procent (6,4 miljoner röster) i den första omgången, vilket var Front Nationals dittills bästa valresultat.[6]

Presidentvalet 2017Redigera

Vid en opinionsundersökning ett par veckor efter terrorattentaten i Paris 2015, fastställde opinionsinstitutet att om det hade varit presidentval skulle Le Pen ha fått 29-31 procent av rösterna i den första omgången. Hon skulle därmed ha fått flest röster och gått vidare till andra omgången. Efter henne kom i opinionsundersökningen Nicholas Sarkozy, medan den sittande presidenten François Hollande inte skulle ha tagit sig vidare till den andra omgången.[7][8][9]

Den 8 april 2016 tillkännagav Le Pen sin kandidatur i det franska presidentvalet 2017. Hennes kampanjslogan var "au nom du peuple" (franska för "i folkets namn").[3] I den första omgången av det franska presidentvalet den 23 april 2017 fick Le Pen och Front National sitt bästa valresultat i första omgången någonsin med 21,3 procent av rösterna. Le Pen tog sig därmed vidare till presidentvalets andra och sista omgång den 7 maj där hon mötte kandidaten Emmanuel Macron.[10] Hon blev den andra kvinnan i Frankrikes historia att ta sig vidare till presidentvalets andra omgång, och vid seger där hade hon blivit landets första kvinnliga president.[11] Le Pen besegrades av Macron med cirka 35 mot 65 procent av rösterna.[12]

Ideologiska ställningstagandenRedigera

I en intervju med The Daily Telegraph i december 2010 uttryckte Le Pen oro över islamiseringen av det franska samhället och menade att islams ständigt tilltagande politiskt-religiösa krav hotar civilisationens överlevnad. Le Pen underströk dock att hon och partiet Front National inte motsätter sig islam som religion, utan enbart islamiseringen av Frankrike.[13]

Sedan Le Pen gick med i Front National har hon förespråkat tolerans för abort och homosexualitet, vilket särskilt retat upp några av partiets traditionella katolska väljare. Hon anser även att antisemitism är oacceptabelt i det moderna franska samhället.[14] Le Pen har arbetat för att utvidga Front Nationals väljarbas till grupper som traditionellt inte attraherats av fransk nationalkonservatism och har vunnit framgångar både bland judiska och homosexuella väljare; två grupper som hotas av radikal islamism.[15]

Inför det franska presidentvalet 2017 sade Le Pen att hon vill att Frankrike ska lämna euron som valuta och återgå till fransk franc. I samma tal nämnde Le Pen även att hon önskar förstatliga energibolaget GDF-Suez, lägga importavgifter på utländskt producerade basprodukter som textilier samt att utöka det statliga stödet till inhemska företag.[16]

Le Pen har en euroskeptisk hållning och är kritisk till EU. Hon har benämnt EU som en totalitär struktur av överstatlighet på väg mot undergång. Hon är även motståndare till turkiskt medlemskap i EU.[17] Vänsterkoalitionen Syrizas valseger i Grekland 2015 hyllades av henne som ett slag mot EU och "en seger för demokratin".[18] Med anledning av konflikten i östra Ukraina och Krimkrisen har hon anklagat EU för att vara "amerikanska lakejer".[19] Le Pen anser att en palestinsk stat bör bildas.[20]

BibliografiRedigera

SjälvbiografiRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ http://www.ne.se/nationella-fronten , läst 2013-10-24
    http://www.independent.co.uk/news/world/europe/national-fronts-ken-and-barbie-ruse-set-for-win-frances-far-right-could-gain-another-mp--in-a-leftwing-stronghold-8669762.html
    http://www.businessweek.com/articles/2013-05-07/far-right-parties-surge-in-britain-and-france
    http://www.thelocal.fr/20130605/far-right-national-front-as-popular-as-major-french-parties
    http://www.dw.de/frances-le-pen-hails-far-right-notre-dame-suicide/a-16827986
    ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014173914/http://www.presstv.ir/detail/2013/06/24/310565/eu-fuels-front-national-in-france/. Läst 17 juli 2013. 
    ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130709140940/http://www.france24.com/en/20130705-marine-le-pen-jean-marie-le-pen-lifted-immunity-european-parliament-street-prayers. Läst 17 juli 2013. 
    http://www.france24.com/en/20110421-marine-le-pen-france-opinion-poll-presidential-election-sarkozy-strauss-kahn
  2. ^ [a b c d] Fouquet, Helene (20 april 2017). "The Making of Marine Le Pen". Bloomberg. Läst 23 april 2017.
  3. ^ [a b c] Rizzo, Alessandra (7 maj 2017). "Marine Le Pen: Who is National Front candidate in France election?". Sky News. Läst 8 maj 2017.
  4. ^ [a b c] "Europaparlamentet: Marine Le Pen". Europaparlamentet. Läst 8 maj 2017.
  5. ^ Saïd, Mahrane (3 december 2011). "Marine Le Pen fait la cour aux juifs". Le Point. Läst den 8 maj 2017.
  6. ^ ”Front National gjorde rekordval”. Expo. 23 april 2012. http://expo.se/2012/front-national-gjorde-rekordval_4951.html. Läst 14 juni 2012. 
  7. ^ Le choc : Marine Le Pen à 30% ! 2015-02-22.
  8. ^ Marine Le Pen Leads French Presidential Poll 2015-02-22.
  9. ^ Marine Le Pen Leads French Presidential Poll With 30% of Vote 2015-02-22.
  10. ^ "Pen faces Macron in final round of French presidential election". CNN. Läst 24 april 2017.
  11. ^ Serhan, Yasmeen (19 april 2017). "How Being a Woman Helped Marine Le Pen". The Atlantic. Läst 8 maj 2017.
  12. ^ "Macron blir Frankrikes president". SVT. Läst 7 maj 2017.
  13. ^ Samuel, Henry (26 december 2010). "National Front's Marine Le Pen to prove formidable rival to Nicolas Sarkozy". The Daily Telegraph. Läst 8 maj 2017.
  14. ^ Chrisafis, Angelique (21 mars 2011). "Marine Le Pen emerges from father's shadow". The Guardian. Läst 8 maj 2017.
  15. ^ Haliburton, Rachel (24 januari 2015). "How Marine Le Pen is winning France’s gay vote". The Spectator. Läst 22 februari 2015.
  16. ^ http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=72268
  17. ^ http://www.youtube.com/watch?v=cQ25lTFGrBs
  18. ^ "'Monstrous democratic slap to EU’: Le Pen hails Greek anti-austerity party victory". Russia Today. Läst 22 februari 2015.
  19. ^ "Le Pen says Washington attempting to start ‘war in Europe’". Russia Today. Läst 22 februari 2015.
  20. ^ "Marine Le Pen calls for establishment of Palestinian state. Läst 22 februari 2015.

Externa länkarRedigera