Wikipedia

Uefa Champions League

största herrfotbollsturneringen för klubblag i Europa
Artikel Diskussion
(Omdirigerad från Europacupen i fotboll)
Den här artikeln handlar om herrturneringen. För damturneringen, se Uefa Women's Champions League.

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den största fotbollsturneringen för klubblag i Europa före Uefa Europa League och Uefa Europa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.[1]

Uefa Champions League
UEFA Champions League.svg
Sport(er)Fotboll
TidpunktJuni/juli–maj/juni
År1955–
(1992– i nuvarande form)
Tidigare namnEuropacupen för mästarlag (1955–1992)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörUefa
Regerande mästareSpanien Real Madrid (2021/22)
Flest titlarSpanien Real Madrid (14)
WebbplatsOfficiell webbplats
Soccerball current event.svg Uefa Champions League 2022/2023
Inför en match mellan Real Madrid och Legia Warszawa på Santiago Bernabéu under säsongen 2016/17.

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det flera kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 1991/92, men har efter det utökats kraftigt. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0, och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.

Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, tredje- och fjärdeplacerade klubbar från de högst rankade länderna; allt enligt ländernas Uefa-koefficient, som baseras på föregående fem säsongers resultat i de europeiska cuperna.[2] Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalmöten (sex för de allra lägst rankade) för att ta sig till gruppspelet.[3]

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 18 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2021. Engelska klubbar har varit näst bäst med 14 finalvinster och tio finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 14 finalvinster (varav tre raka 2016/17–2017/18, ligans enda försvarade titlar någonsin) och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[4]

HistoriaRedigera

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefa-förbundets första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.[1]

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa runt om i Europa vinnandes vänskapsmatcher.

Representanter för 16 klubbar var inbjudna till ett möte den 2–3 april 1955 och L'Équipes föreslagna regler antogs till sist enhälligt. Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3[1], och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting.[5] De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris.

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985.

Gruppspel infördes säsongen 1991/92 och nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen till Uefa Champions League.

För första gången fick även icke-ligamästare delta säsongen 1997/98, och därefter har fler och fler sådana klubbar vunnit inträde i turneringen.

Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i gruppspelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Tottenham Hotspur, Chelsea och Arsenal säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar – dock inte under samma säsong (Galatasaray, Beşiktaş, Fenerbahçe och İstanbul Başakşehir).

Milano är den enda staden med två klubbar som har vunnit turneringen; AC Milan och Inter. London har tre klubbar som har gått till final medan Belgrad, Madrid och Manchester har två. Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år – 2014 och 2016 – då Real Madrid mötte Atlético Madrid.

Malmö FF är den svenska och nordiska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest i München 1979. Bland andra svenska klubbar som gått långt kan nämnas Djurgårdens IF, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidabergs FF, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.

FormatRedigera

Normalt sett är det totalt 81 klubbar som deltar i turneringen. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.[6]

KvalspelRedigera

Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare (champions path) och en för övriga klubbar (league path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 55 klubbar som slåss om sex platser i gruppspelet, varav fyra via champions path och två via league path.

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.[7] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.[8]

Den preliminära kvalomgången spelas i form av en miniturnering med semifinaler följt av en final, i båda omgångarna genom enkelmöten. Vid oavgjort resultat vid full tid vidtar förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Varje möte i det övriga kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[9]) blir det förlängning efter den andra matchen och, vid behov, straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa League eller Europa Conference League.[10]

Kvalspelet består av fem omgångar enligt följande grundschema:[6]

  • Preliminära kvalomgången (4 klubbar) (de 3 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Ligamästarna från länder rankade 52–55 (4 klubbar)
  • Första kvalomgången (34 klubbar varav 33 nytillkomna) (de 17 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Europa Conference Leagues gruppspel)
    • Vinnaren i preliminära kvalomgången (1 klubb)
    • Ligamästarna från länder rankade 18–51 (utom Liechtenstein) (33 klubbar)
  • Andra kvalomgången (26 klubbar varav 9 nytillkomna)
    • Champions path (20 klubbar varav 3 nytillkomna) (de 10 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens champions path till Europa Leagues gruppspel)
      • Vinnarna i första kvalomgången (17 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 15–17 (3 klubbar)
    • League path (6 klubbar varav 6 nytillkomna) (de 3 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens main path till Europa Leagues gruppspel)
      • Ligatvåorna från länder rankade 10–15 (6 klubbar)
  • Tredje kvalomgången (20 klubbar varav 7 nytillkomna)
    • Champions path (12 klubbar varav 2 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i playoffomgången till Europa Leagues gruppspel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens champions path (10 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 13–14 (2 klubbar)
    • League path (8 klubbar varav 5 nytillkomna) (de 4 förlorarna får plats i Europa Leagues gruppspel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens league path (3 klubbar)
      • Ligatvåorna från länder rankade 7–9 (3 klubbar)
      • Ligatreorna från länder rankade 5–6 (2 klubbar)
  • Playoffomgången (12 klubbar varav 2 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i Europa Leagues gruppspel)
    • Champions path (8 klubbar varav 2 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (6 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 11–12 (2 klubbar)
    • League path (4 klubbar varav 0 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens league path (4 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[6]

  • Länder rankade 1–4
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
  • Länder rankade 5–6
    • Ligatreorna går in i tredje kvalomgången
  • Länder rankade 7–9
    • Ligatvåorna går in i tredje kvalomgången
  • Land rankat 10
    • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 11–12
    • Ligamästarna går in i playoffomgången
    • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 13–14
    • Ligamästarna går in i tredje kvalomgången
    • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
  • Land rankat 15
    • Ligamästaren och ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 16-17
    • Ligamästarna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 18–51 (utom Liechtenstein)
    • Ligamästarna går in i första kvalomgången
  • Länder rankade 52–55
    • Ligamästarna går in i preliminära kvalomgången

GruppspelRedigera

 
Karta som visar vilka länder som haft klubbar i Uefa Champions Leagues gruppspel (grönt) och vilka länder som inte haft det (blått).

I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[6]

  • Från kvalspelet (6 klubbar)
    • Vinnarna i kvalspelets champions path (4 klubbar)
    • Vinnarna i kvalspelets league path (2 klubbar)
  • Direktkvalificerade (26 klubbar)
    • Ligamästarna, ligatvåorna, ligatreorna och ligafyrorna från länder rankade 1–4 (16 klubbar)
    • Ligamästarna och ligatvåorna från länder rankade 5–6 (4 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 7–10 (4 klubbar)
    • Regerande mästarna av Champions League (1 klubb)
    • Regerande mästarna av Europa League (1 klubb)

De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter, där första potten består av de regerande mästarna av Champions League, de regerande mästarna av Europa League och ligamästarna från länder rankade 1–6 och där de resterande klubbarna fördelas på de övriga tre potterna baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient. Till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[11]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[12]

  1. Flest poäng i inbördes möten
  2. Bäst målskillnad i inbördes möten
  3. Flest gjorda mål i inbördes möten
  4. Om det fortfarande finns klubbar som är lika tillämpas ovan kriterier igen, men nu enbart på de klubbar som fortfarande är lika, och om de kvarvarande klubbarna även efter det är lika tillämpas kriterierna nedan på de kvarvarande klubbarna
  5. Bäst målskillnad i alla gruppspelsmatcher
  6. Flest gjorda mål i alla gruppspelsmatcher
  7. Flest gjorda mål på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
  8. Flest vinster i alla gruppspelsmatcher
  9. Flest vinster på bortaplan i alla gruppspelsmatcher
  10. Lägst fair play-poäng i alla gruppspelsmatcher (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
  11. Högst klubblagskoefficient

De åtta gruppvinnarna och de åtta grupptvåorna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.[11]

SlutspelRedigera

Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[13]

Slutspelet består av följande omgångar:

  • Åttondelsfinaler (16 klubbar)
    • Gruppvinnarna i gruppspelet (8 klubbar)
    • Grupptvåorna i gruppspelet (8 klubbar)

Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna får möta en grupptvåa från en annan grupp. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna spelar returmatchen hemma.[13]

  • Kvartsfinaler (8 klubbar)
    • Vinnarna i åttondelsfinalerna (8 klubbar)

Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.[13]

  • Semifinaler (4 klubbar)
    • Vinnarna i kvartsfinalerna (4 klubbar)

Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.[13]

  • Final (2 klubbar)
    • Vinnarna i semifinalerna (2 klubbar)

Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[14]

Klubben som vinner Uefa Champions League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i turneringen, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

FinalresultatRedigera

EuropacupfinalerRedigera

Säsong[4] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1955/56 Real Madrid   4–3   Reims Parc des Princes, Paris Första finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57 Real Madrid   2–0   Fiorentina Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58 Real Madrid   3–2 (e.f.)   AC Milan Heyselstadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59 Real Madrid   2–0   Reims Neckarstadion, Stuttgart Real Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60 Real Madrid   7–3   Eintracht Frankfurt Hampden Park, Glasgow Första finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61 Benfica   3–2   Barcelona Wankdorfstadion, Bern Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62 Benfica   5–3   Real Madrid Olympiastadion, Amsterdam
1962/63 AC Milan   2–1   Benfica Wembley Stadium, London Första finalen utan spanskt deltagande.
1963/64 Inter   3–1   Real Madrid Praterstadion, Wien
1964/65 Inter   1–0   Benfica San Siro, Milano Matchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66 Real Madrid   2–1   Partizan Belgrad Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67 Celtic   2–1   Inter Estádio Nacional, Lissabon Första finalen med en skotsk klubb.
1967/68 Manchester United   4–1 (e.f.)   Benfica Wembley Stadium, London Första finalen med en engelsk klubb.
1968/69 AC Milan   4–1   Ajax Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en nederländsk klubb.
1969/70 Feijenoord   2–1 (e.f.)   Celtic San Siro, Milano Svensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.
1970/71 Ajax   2–0   Panathinaikos Wembley Stadium, London Första finalen med en grekisk klubb.
1971/72 Ajax   2–0   Inter Feijenoordstadion, Rotterdam
1972/73 Ajax   1–0   Juventus Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74 Bayern München   1–1 (e.f.)   Atlético Madrid Heyselstadion, Bryssel Enda finalen att gå till omspel.
4–0
1974/75 Bayern München   2–0   Leeds United Parc des Princes, Paris
1975/76 Bayern München   1–0   Saint-Étienne Hampden Park, Glasgow
1976/77 Liverpool   3–1   Borussia Mönchengladbach Olympiastadion, Rom
1977/78 Liverpool   1–0   Club Brugge Wembley Stadium, London Första finalen med en belgisk klubb.
1978/79 Nottingham Forest   1–0   Malmö FF Olympiastadion, München Första finalen med en svensk klubb.
1979/80 Nottingham Forest   1–0   Hamburg Santiago Bernabéu, Madrid
1980/81 Liverpool   1–0   Real Madrid Parc des Princes, Paris
1981/82 Aston Villa   1–0   Bayern München Feijenoordstadion, Rotterdam
1982/83 Hamburg   1–0   Juventus Olympiastadion, Aten Sjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84 Liverpool   1–1 (e.f.)   Roma Olympiastadion, Rom Matchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1984/85 Juventus   1–0   Liverpool Heyselstadion, Bryssel I samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.
1985/86 Steaua Bukarest   0–0 (e.f.)   Barcelona Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Första finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua Bukarest vann med 2–0 i straffsparksläggningen.
1986/87 Porto   2–1   Bayern München Praterstadion, Wien
1987/88 PSV Eindhoven   0–0 (e.f.)   Benfica Neckarstadion, Stuttgart PSV Eindhoven vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
1988/89 AC Milan   4–0   Steaua Bukarest Camp Nou, Barcelona
1989/90 AC Milan   1–0   Benfica Praterstadion, Wien
1990/91 Röda stjärnan   0–0 (e.f.)   Marseille Stadio San Nicola, Bari Röda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
1991/92 Barcelona   1–0 (e.f.)   Sampdoria Wembley Stadium, London

Uefa Champions League-finalerRedigera

Säsong[4] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1992/93 Marseille   1–0   AC Milan Olympiastadion, München Första final vunnen av ett franskt lag.
1993/94 AC Milan   4–0   Barcelona Olympiastadion, Aten
1994/95 Ajax   1–0   AC Milan Ernst-Happel-Stadion, Wien
1995/96 Juventus   1–1 (e.f.)   Ajax Olympiastadion, Rom Juventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1996/97 Borussia Dortmund   3–1   Juventus Olympiastadion, München
1997/98 Real Madrid   1–0   Juventus Amsterdam Arena, Amsterdam Real Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99 Manchester United   2–1   Bayern München Camp Nou, Barcelona
1999/00 Real Madrid   3–0   Valencia Stade de France, Saint-Denis Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar. Real Madrid blev första klubb att vinna åtta gånger.
2000/01 Bayern München   1–1 (e.f.)   Valencia Stadio Giuseppe Meazza, Milano Bayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2001/02 Real Madrid   2–1   Bayer Leverkusen Hampden Park, Glasgow Real Madrid blev första klubb att vinna nio gånger.
2002/03 AC Milan   0–0 (e.f.)   Juventus Old Trafford, Manchester Första finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2003/04 Porto   3–0   AS Monaco Arena AufSchalke, Gelsenkirchen
2004/05 Liverpool   3–3 (e.f.)   AC Milan Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul Liverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2005/06 Barcelona   2–1   Arsenal Stade de France, Saint-Denis
2006/07 AC Milan   2–1   Liverpool Olympiastadion, Aten
2007/08 Manchester United   1–1 (e.f.)   Chelsea Luzjnikistadion, Moskva Första finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
2008/09 Barcelona   2–0   Manchester United Olympiastadion, Rom
2009/10 Inter   2–0   Bayern München Santiago Bernabéu, Madrid
2010/11 Barcelona   3–1   Manchester United Wembley Stadium, London
2011/12 Chelsea   1–1 (e.f.)   Bayern München Allianz Arena, München Matchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
2012/13 Bayern München   2–1   Borussia Dortmund Wembley Stadium, London Första finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14 Real Madrid   4–1 (e.f.)   Atlético Madrid Estádio da Luz, Lissabon Första finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15 Barcelona   3–1   Juventus Olympiastadion, Berlin
2015/16 Real Madrid   1–1 (e.f.)   Atlético Madrid Stadio Giuseppe Meazza, Milano Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen. Real Madrid blev första klubb att vinna elva gånger.
2016/17 Real Madrid   4–1   Juventus Millennium Stadium, Cardiff Real Madrid blev första klubb att vinna tolv gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League två år i rad.
2017/18 Real Madrid   3–1   Liverpool Olympiastadion, Kiev Real Madrid blev första klubb att vinna 13 gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League tre år i rad.
2018/19 Liverpool   2–0   Tottenham Hotspur Wanda Metropolitano, Madrid
2019/20 Bayern München   1–0   Paris Saint-Germain Estádio da Luz, Lissabon Finalen spelades inför tomma läktare på grund av coronaviruspandemin.
2020/21 Chelsea   1–0   Manchester City Estádio do Dragão, Porto Första gången finalen spelades i samma land två år i rad. Finalen spelades inför bara drygt 14 000 åskådare på grund av coronaviruspandemin.
2021/22 Real Madrid   1–0   Liverpool Stade de France, Paris Real Madrid blev första klubb att vinna 14 gånger. Matchen startade 36 minuter senare än planerat på grund av säkerhetsproblem utanför arenan. Detta var första gången en final spelats tre gånger mellan samma två lag.

Finaler per klubbRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2020/21.[4]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Real Madrid 14 3 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017, 2018, 2022 1962, 1964, 1981
2   AC Milan 7 4 1963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 2007 1958, 1993, 1995, 2005
3   Bayern München 6 5 1974, 1975, 1976, 2001, 2013, 2020 1982, 1987, 1999, 2010, 2012
4   Liverpool 6 4 1977, 1978, 1981, 1984, 2005, 2019, 1985, 2007, 2018, 2022
5   Barcelona 5 3 1992, 2006, 2009, 2011, 2015 1961, 1986, 1994
6   Ajax 4 2 1971, 1972, 1973, 1995 1969, 1996
7   Manchester United 3 2 1968, 1999, 2008 2009, 2011
  Inter 3 2 1964, 1965, 2010 1967, 1972
9   Juventus 2 7 1985, 1996 1973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10   Benfica 2 5 1961, 1962 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
11   Chelsea 2 1 2012, 2021 2008
12   Nottingham Forest 2 0 1979, 1980 -
  Porto 2 0 1987, 2004 -
14   Celtic 1 1 1967 1970
  Hamburg 1 1 1983 1980
  FCSB 1 1 1986 1989
  Marseille 1 1 1993 1991
  Borussia Dortmund 1 1 1997 2013
19   Feyenoord 1 0 1970 -
  Aston Villa 1 0 1982 -
  PSV Eindhoven 1 0 1988 -
  Röda stjärnan 1 0 1991 -
23   Atlético Madrid 0 3 - 1974, 2014, 2016
24   Reims 0 2 - 1956, 1959
  Valencia 0 2 - 2000, 2001
26   Fiorentina 0 1 - 1957
  Eintracht Frankfurt 0 1 - 1960
  Partizan Belgrad 0 1 - 1966
  Panathinaikos 0 1 - 1971
  Leeds United 0 1 - 1975
  Saint-Étienne 0 1 - 1976
  Borussia Mönchengladbach 0 1 - 1977
  Club Brugge 0 1 - 1978
  Malmö FF 0 1 - 1979
  Roma 0 1 - 1984
  Sampdoria 0 1 - 1992
  Bayer Leverkusen 0 1 - 2002
  AS Monaco 0 1 - 2004
  Arsenal 0 1 - 2006
  Tottenham Hotspur 0 1 - 2019
  Paris Saint-Germain 0 1 - 2020
  Manchester City 0 1 - 2021


Finaler per landRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2020/21.[4]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Spanien 18 11 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022 1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2   England 14 10 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019, 2021 1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019, 2021
3   Italien 12 16 1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010 1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017
4   Tyskland[a] 8 10 1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013, 2020 1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013
5   Nederländerna 6 2 1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995 1969, 1996
6   Portugal 4 5 1961, 1962, 1987, 2004 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
7   Frankrike 1 6 1993 1956, 1959, 1976, 1991, 2004, 2020
8   Skottland 1 1 1967 1970
  Rumänien 1 1 1986 1989
  Serbien[b] 1 1 1991 1966
11   Grekland 0 1 - 1971
  Belgien 0 1 - 1978
  Sverige 0 1 - 1979
  1. ^ Inklusive Västtyskland (4–5)
  2. ^ Inklusive Jugoslavien (1–1)

MaratontabellRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng. Klubbar som spelar i Uefa Champions League säsongen 2021/22 markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2020/21.[15]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1   Real Madrid 451 268 79 104 992 494 +498 615
2   Bayern München 362 214 73 75 751 360 +391 501
3   Barcelona 327 193 74 60 653 322 +331 460
4   Manchester United 285 157 66 62 521 274 +247 380
5   Juventus 287 147 69 71 459 278 +181 363
6   AC Milan 249 125 64 60 416 231 +185 314
7   Liverpool 227 127 49 51 423 202 +221 303
8   Porto 255 116 58 81 379 285 +94 290
9   Benfica 259 114 59 86 417 301 +116 287
10   Ajax 233 104 63 66 363 258 +105 271

Flest matcherRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2020/21.[15]
 
Iker Casillas har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1   Iker Casillas 181 1999–2019   Real Madrid (152),   Porto (29)
2   Cristiano Ronaldo 180 2002–   Sporting Lissabon (1),   Manchester United (55),   Real Madrid (101),   Juventus (23)
3   Xavi 157 1998–2015   Barcelona (157)
4   Ryan Giggs 151 1993–2014   Manchester United (151)
5   Lionel Messi 149 2004–   Barcelona (149)
6   Raúl 144 1995–2011   Real Madrid (132),   Schalke 04 (12)
7   Paolo Maldini 139 1988–2008   AC Milan (139)
8   Gianluigi Buffon 132 1997–   Parma (10),   Juventus (117),   Paris Saint-Germain (5)
  Andrés Iniesta 132 2002–   Barcelona (132)
10   Clarence Seedorf 131 1994–2012   Ajax (11),   Real Madrid (25),   Inter (2),   AC Milan (93)

Flest målRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2020/21.[15][16]
 
Cristiano Ronaldo har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål Matcher Målsnitt År Klubb(ar)
1   Cristiano Ronaldo 135 180 &&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75 2002–   Manchester United (16),   Real Madrid (105),   Juventus (14)
2   Lionel Messi 120 149 &&&&&&&&&&&&&&00.8100000,81 2004–   Barcelona (120)
3   Robert Lewandowski 73 96 &&&&&&&&&&&&&&00.7600000,76 2011–   Borussia Dortmund (17),   Bayern München (56)
4   Raúl 71 144 &&&&&&&&&&&&&&00.4900000,49 1995–2011   Real Madrid (66),   Schalke 04 (5)
  Karim Benzema 71 130 &&&&&&&&&&&&&&00.5500000,55 2005–   Lyon (12),   Real Madrid (59)
6   Ruud van Nistelrooy 60 81 &&&&&&&&&&&&&&00.7400000,74 1998–2009   PSV Eindhoven (9),   Manchester United (38),   Real Madrid (13)
7   Andrij Sjevtjenko 59 116 &&&&&&&&&&&&&&00.5100000,51 1994–2011   Dynamo Kiev (22),   AC Milan (33),   Chelsea (4)
8   Thierry Henry 51 115 &&&&&&&&&&&&&&00.4400000,44 1997–2012   AS Monaco (7),   Arsenal (35),   Barcelona (9)
9   Filippo Inzaghi 50 85 &&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59 1997–2010   Juventus (17),   AC Milan (33)
10    Alfredo Di Stéfano 49 58 &&&&&&&&&&&&&&00.8400000,84 1955–1964   Real Madrid (49)
  Zlatan Ibrahimović 49 123 &&&&&&&&&&&&&&00.4000000,4 2001–   Ajax (7),   Juventus (3),   Inter (6),   Barcelona (4),   AC Milan (9),   Paris Saint-Germain (20)

PublikrekordRedigera

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan Celtic och Leeds United lockade 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[17]

HymnenRedigera

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje tv-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[18]

TextenRedigera

"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"[18]

PrispengarRedigera

Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2021/22 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[19]

  • Klubbar som åker ut i playoffomgången: 5 000 000 euro
  • Klubbar som når gruppspelet: 15 640 000 euro
  • Vinst i gruppspelet: 2 800 000 euro
  • Oavgjort i gruppspelet: 930 000 euro
  • Klubbar som når åttondelsfinalerna: 9 600 000 euro
  • Klubbar som når kvartsfinalerna: 10 600 000 euro
  • Klubbar som når semifinalerna: 12 500 000 euro
  • Klubben som förlorar finalen: 15 500 000 euro
  • Klubben som vinner finalen: 20 000 000 euro

TV-sändningarRedigera

I samband med den första säsongen av Uefa Champions League, säsongen 1992/93, tilldelades sändningsrättigheterna i Sverige TV3 och Viasat, då ingående i Kinnevik-ägda Modern Times Group. Uefa Champions League sändes därefter under många år i Sverige i TV3, TV6 och Viasat Fotboll, sedan 2018 ingående i NENT Group.

Den 9 april 2020 offentliggjorde Uefa resultatet av budgivningen för Uefa Champions League och Uefa Europa League åren 2021–2024, där det stod klart att Telia vann sändningsrättigheterna till Uefa Champions League i Sverige för drygt tre miljarder kronor. Från och med 2021 sänds Uefa Champions League i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.[20][21]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] ”Football's top club competition” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190607151532/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/background/index.html. Läst 20 juni 2019. 
  2. ^ ”How the club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/memberassociations/uefarankings/club/about. Läst 8 september 2021. 
  3. ^ ”2021/22 UEFA Champions League schedule, match and draw calendar” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/about/format. Läst 8 september 2021. 
  4. ^ [a b c d e] ”European Champions' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tablese/ec1.html. Läst 8 september 2021. 
  5. ^ ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 18 september 2021. 
  6. ^ [a b c d] ”2021/22 UEFA Champions League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 16 augusti 2021. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210826225349/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0265-115e77805e06-3dbc1740a323-1000--2021-22-champions-league/. Läst 18 september 2021. 
  7. ^ ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/memberassociations/uefarankings/country/about. Läst 18 september 2021. 
  8. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 13 Competition stages and seeding” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2021/22/Article-13-Competition-stages-and-seeding-Online. Läst 18 september 2021. 
  9. ^ ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 10 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210710023946/https://www.uefa.com/insideuefa/mediaservices/mediareleases/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 18 september 2021. 
  10. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 14 Match system – qualifying phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2021/22/Article-14-Match-system-qualifying-phase-Online. Läst 18 september 2021. 
  11. ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 16 Match system – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2021/22/Article-16-Match-system-group-stage-Online. Läst 18 september 2021. 
  12. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 17 Equality of points – group stage” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2021/22/Article-17-Equality-of-points-group-stage-Online. Läst 18 september 2021. 
  13. ^ [a b c d] ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 18 Match system – round of 16, quarter-finals and semi-finals” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2021/22/Article-18-Match-system-round-of-16-quarter-finals-and-semi-finals-Online. Läst 18 september 2021. 
  14. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 19 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2021/22/Article-19-Match-system-final-Online. Läst 18 september 2021. 
  15. ^ [a b c] ”UEFA Champions League statistics handbook” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/statistics/all-time. Läst 8 september 2021. 
  16. ^ ”Champions Cup/Champions League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/ec/ec1tops.html. Läst 8 september 2021. 
  17. ^ ”Season 1969-70” (på engelska). European Cup History. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180818204130/http://www.europeancuphistory.com/euro70.html. Läst 8 september 2021. 
  18. ^ [a b] ”UEFA Champions League anthem: lyrics, background, facts” (på engelska). Uefa. 30 juli 2020. Arkiverad från originalet den 17 september 2020. https://web.archive.org/web/20200917183716/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/022d-0e1636f1244a-c916aa410dad-1000--sing-along-to-the-anthem/. Läst 8 september 2021. 
  19. ^ ”Distribution to clubs from the 2021/22 UEFA Champions League, UEFA Europa League and UEFA Europa Conference League and the 2021 UEFA Super Cup | Payments for the qualifying phases | Solidarity payments for non-participating clubs” (på engelska) (PDF). Uefa. 20 maj 2021. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210821023443/https://editorial.uefa.com/resources/0269-125fde34ba54-30a4c9aeea13-1000/20210520_circular_2021_35_en.pdf. Läst 18 september 2021. 
  20. ^ Scherman, Jan (9 april 2020). ”Uppgifter: Champions League till Telia”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200803173126/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/uppgifter-champions-league-till-telia/. Läst 8 september 2021. 
  21. ^ Scherman, Jan (9 april 2020). ”Jan Scherman: "Nent erbjöd Telia ett samarbete om Champions League"”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 26 september 2020. https://web.archive.org/web/20200926085314/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/jan-scherman-nent-erbjod-telia-ett-samarbete-om-champions-league/. Läst 8 september 2021. 

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uefa_Champions_League&oldid=51077944"