Wikipedia

Uefa Champions League

största herrfotbollsturneringen för klubblag i Europa
(Omdirigerad från Europacupen i fotboll)
Den här artikeln handlar om herrturneringen. För damturneringen, se Uefa Women's Champions League.

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, över Uefa Europa League och Uefa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.[1]

Uefa Champions League
Logo UEFA Champions League.png
Sport(er)Fotboll
RegionEuropa (Uefas medlemsländer)
TidpunktJuli–maj/juni
År1955–
Tidigare namnEuropacupen för mästarlag (1955–1992)
ArrangörUefa
Regerande mästareFrankrike Paris Saint-Germain (2024/25)
Flest titlarSpanien Real Madrid (15)
WebbplatsOfficiell webbplats
Uefa Champions League 2024/2025
Inför Uefa Champions League-finalen 2017 mellan Real Madrid och Juventus på Millennium Stadium.

Formatet, som har ändrats flera gånger genom åren, består av ett seriespel följt av ett slutspel. Före seriespelet är det flera kvalomgångar, även om de flesta klubbarna i seriespelet är direktkvalificerade. Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalomgångar för att ta sig till seriespelet.[2] Vilka länder som får ha direktkvalificerade klubbar och var olika klubbar går in i kvalet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen (för till exempel säsongen 2024/25 tog man alltså hänsyn till de fem säsongerna från och med 2018/19 till och med 2022/23).[3]

När turneringen drog igång i mitten av 1950-talet och under många år framöver var det dock en ren utslagsturnering. Gruppspel infördes först säsongen 1991/92, och utökades efter det kraftigt. Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, och senare tredje- och fjärdeplacerade, klubbar från de högst rankade länderna.[1] Vilka länder som får ha med fler klubbar än mästarklubben avgörs av ländernas Uefa-koefficient. Gruppspel avskaffades och ersattes av seriespel säsongen 2024/25.[4]

I det ursprungliga utslagsformatet, och därefter i det slutspel som följt på grupp- eller seriespel, har klubbarna mötts hemma och borta medan finalen alltid har avgjorts i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0[5], och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica[6]. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Olympiastadion i Rom[7] och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar[8].

De åtta stjärnorna som syns på logotypen för turneringen motsvarar de åtta fotbollsklubbarna som medverkade i den första upplagan av turneringen i dess moderna format år 1992. Dessa klubbar var IFK Göteborg, Rangers, Marseille, AC Milan, Club Brugge, Porto, CSKA Moscow och PSV Eindhoven.[9]

Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i Uefa Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Europa League samt får representera Europa vid Fifa Intercontinental Cup och världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 20 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2024. Engelska klubbar har varit näst bäst med 15 finalvinster och elva finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 15 finalvinster och tre finalförluster.[10] Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[11]

Historia

redigera
 
Jacques Ferran.
 
Uefa Champions Leagues pokal.

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefas första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.[12]

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa med vänskapsmatcher runt om i Europa.[13]

Representanter för 16 klubbar bjöds in av L'Équipe till ett möte den 2–3 april 1955 och tidningens föreslagna regler antogs enhälligt. Därefter reagerade Uefa, som kontaktade Fifa för att få ett godkännande av den nya turneringen, vilket man fick. Uefa beslutade att anordna turneringen vid ett möte den 21 juni 1955.[12]

Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3[1], och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting[14]. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris.[15] Real Madrid vann turneringen även de följande fyra säsongerna.[1]

Under turneringens första säsonger dominerade klubbar från södra Europa (Spanien, Portugal och Italien) och det var först säsongen 1966/67 som en klubb från norra Europa tog hem titeln, i form av skotska Celtic.[16] Vid det laget hade antalet deltagande klubbar växt från 16 till drygt 30, och från och med säsongen 1967/68 och drygt 20 år framåt bestod huvudturneringen av ett slutspelsträd med 32 klubbar som spelade fyra utslagsomgångar före finalen.[1] På 1970-talet och första halvan av 1980-talet tog klubbar från Nederländerna, Västtyskland och England hem titeln under 15 raka säsonger.[10]

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985 mellan italienska Juventus och engelska Liverpool.[17][18]

Gruppspel infördes säsongen 1991/92, med åtta klubbar indelade i två grupper med vardera fyra klubbar, där gruppsegrarna gick direkt till final. Nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen till Uefa Champions League (även om prefixet "Uefa" inte användes officiellt under den säsongen). Säsongen efter det gick gruppsegrarna och grupptvåorna till semifinal, som spelades som enkelmöten på gruppsegrarnas hemmaplan.[1]

Antalet klubbar i gruppspelet utökades säsongen 1994/95 från åtta till 16, och dessa delades in i fyra grupper med fyra klubbar vardera. För första gången var några klubbar direktkvalificerade för gruppspelet. De två bästa i varje grupp gick vidare till kvartsfinal, som spelades som dubbelmöten liksom semifinalerna. Den säsongen, och de två nästföljande, fick ligamästarna från lägre rankade länder inte vara med ens i kvalet utan fick nöja sig med spel i Uefacupen.[1]

Gruppspelets omfång utökades igen säsongen 1997/98, från 16 till 24 klubbar. Det var nu sex grupper med fyra klubbar vardera, och förutom gruppsegrarna gick bara de två bästa grupptvåorna vidare till kvartsfinal. En stor nyhet denna säsong var att de åtta högst rankade länderna fick ha med sina ligatvåor i turneringen, vilken därmed inte längre gjorde skäl för sitt namn.[1]

 
Spelare i Milan firar segern i Uefa Champions League-finalen 2003.

Bara två år senare, säsongen 1999/00, skedde nästa utökning. Från och med den säsongen omfattade gruppspelet åtta grupper med fyra klubbar vardera; totalt 32 klubbar. Ettan och tvåan i varje grupp, totalt 16 klubbar, gick vidare till ett andra gruppspel som innehöll fyra grupper med fyra klubbar vardera. De två bästa i varje grupp i det andra gruppspelet gick vidare till kvartsfinal. Till denna säsong fick de tre högst rankade länderna ha med fyra klubbar vardera, medan länderna rankade på plats fyra till sex fick ha med tre klubbar och länderna rankade på plats sju till 15 fick ha med två klubbar.[1]

Det andra gruppspelet avskaffades säsongen 2003/04 och i stället gick gruppsegrarna och grupptvåorna till åttondelsfinal. En förändring i kvalet genomfördes säsongen 2009/10, då man införde separata kval för ligamästare och icke-mästare. Från och med säsongen 2015/16 fick föregående säsongs vinnare av Uefa Europa League en plats i turneringen och det maximala antalet klubbar från ett land utökades från fyra till fem.[1]

Ett par förändringar som gjorde det svårare att kvala in till gruppspelet genomfördes säsongen 2018/19, då dels de fyra högst rankade länderna fick fyra platser vardera i gruppspelet och dels föregående säsongs vinnare av Uefa Europa League garanterades en plats i gruppspelet.[19]

På grund av covid-19-pandemin sköts större delen av slutspelet säsongen 2019/20 upp från våren 2020 till augusti samma år. Alla matcher från kvartsfinal och framåt spelades då som enkelmöten på neutral plan i Lissabon inför tomma läktare.[1] Fördröjningen ledde till att säsongen 2020/21 kom igång senare än vanligt[20] och alla matcher i kvalomgångarna spelades som enkelmöten inför tomma läktare[21]. Den säsongens final flyttades med kort varsel från Istanbul till Porto för att göra det möjligt för finalklubbarnas supportrar att se matchen på plats.[22]

 
Inför en match mellan Sevilla och FC Köpenhamn säsongen 2022/23.

Säsongen 2021/22 avskaffades bortamålsregeln[23], som hade gällt i alla dubbelmöten i hela turneringen sedan säsongen 1970/71[24].

Turneringen genomgick en stor förändring säsongen 2024/25. Då avskaffades gruppspelet till förmån för ett seriespel med 36 klubbar, fyra fler än antalet som hade varit med i gruppspelet de föregående säsongerna. Två av de nya platserna gick till de två länder vars klubbar hade gjort bäst ifrån sig under den föregående säsongens europaspel (European Performance Spots). Med så många klubbar i en serie var det inte möjligt för alla klubbar att möta alla de andra, utan det bestämdes att klubbarna skulle spela åtta matcher mot åtta olika motståndare, vilka lottades fram. De åtta bästa klubbarna i serien kvalificerade sig direkt för åttondelsfinal, medan klubbarna på plats 9–24 gjorde upp i dubbelmöten om de åtta kvarvarande platserna.[4]

Sedan införandet av gruppspel säsongen 1991/92 har klubbar från "de fyra stora" länderna (Spanien, England, Italien och Tyskland) varit helt dominerande – 60 av 66 finalklubbar har kommit från något av dessa länder till och med 2024. Senaste gången en klubb från något annat land vann finalen var säsongen 2003/04, genom Porto från Portugal, och senaste gången en klubb från något annat land spelade i finalen var säsongen 2019/20, genom Paris Saint-Germain från Frankrike.[10]

Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i grupp- eller seriespelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar i grupp- eller seriespelet – dock inte under samma säsong (Beşiktaş, Fenerbahçe, Galatasaray och İstanbul Başakşehir).

Milano och Manchester är de enda städerna med två klubbar som har vunnit turneringen (Inter och Milan respektive Manchester United och Manchester City) medan London är den enda staden med tre klubbar som har gått till final (Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur). Ytterligare två städer har haft två klubbar i final – Belgrad (Partizan Belgrad och Röda stjärnan) och Madrid (Real Madrid och Atlético Madrid). Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år, och det två gånger (2014 och 2016). Båda gångerna var det Real Madrid och Atlético Madrid som möttes.

Malmö FF är den svenska och nordiska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest säsongen 1978/79.[11] Bland andra svenska klubbar som har gått långt kan nämnas Djurgården, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidaberg, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.

Format

redigera

Normalt sett är det totalt 84 klubbar som deltar i turneringen. Turneringen består av tre delar – kvalspel, seriespel och slutspel.[2]

Kvalspel

redigera

Turneringen inleds med ett kvalspel till seriespelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare (champions path), som består av fyra omgångar, och en för övriga klubbar (league path), som består av tre omgångar. I kvalspelet deltar normalt sett totalt 55 klubbar (44 ligamästare och elva övriga klubbar) som slåss om sju platser i seriespelet, varav fem når dit via champions path och två via league path.[25]

Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem säsonger som föregick den närmast föregående säsongen.[3]

I varje kvalomgång delas klubbarna in i två lika stora halvor – en seedad och en oseedad. Seedningen baseras på klubbarnas Uefa-koefficient, som baseras på prestationerna i de europeiska cuperna under de fem närmast föregående säsongerna.[26] Det finns möjlighet att vid behov dela in klubbarna i mindre grupper med lika många seedade och oseedade klubbar. Därefter lottas en seedad klubb att möta en oseedad.[27]

Varje möte i kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[23]) blir det förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Uefa Europa League eller Uefa Conference League.[28]

Kvalspelet består av fyra omgångar enligt följande grundschema:[29]

  • Första kvalomgången (32 klubbar) (de 16 förlorarna får plats i andra kvalomgångens champions path till Uefa Conference Leagues seriespel)
    • Ligamästarna från länder rankade 23–55 (utom Liechtenstein) (32 klubbar)
  • Andra kvalomgången (30 klubbar varav 14 nytillkomna)
    • Champions path (24 klubbar varav 8 nytillkomna) (de 12 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens champions path till Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Vinnarna i första kvalomgången (16 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 15–22 (8 klubbar)
    • League path (6 klubbar varav 6 nytillkomna) (de 3 förlorarna får plats i tredje kvalomgångens main path till Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Ligatvåorna från länder rankade 10–15 (6 klubbar)
  • Tredje kvalomgången (20 klubbar varav 5 nytillkomna)
    • Champions path (12 klubbar varav 0 nytillkomna) (de 6 förlorarna får plats i playoffomgången till Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens champions path (12 klubbar)
    • League path (8 klubbar varav 5 nytillkomna) (de 4 förlorarna får plats i Uefa Europa Leagues seriespel)
      • Vinnarna i andra kvalomgångens league path (3 klubbar)
      • Ligatvåorna från länder rankade 7–9 (3 klubbar)
      • Ligatrean från land rankat 6 (1 klubb)
      • Ligafyran från land rankat 5 (1 klubb)
  • Playoffomgången (14 klubbar varav 4 nytillkomna) (de 7 förlorarna får plats i Uefa Europa Leagues seriespel)
    • Champions path (10 klubbar varav 4 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens champions path (6 klubbar)
      • Ligamästarna från länder rankade 11–14 (4 klubbar)
    • League path (4 klubbar varav 0 nytillkomna)
      • Vinnarna i tredje kvalomgångens league path (4 klubbar)

Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[29]

  • Länder rankade 1–4
    • Ingen deltagande klubb i kvalspelet
  • Land rankat 5
    • Ligafyran går in i tredje kvalomgången
  • Land rankat 6
    • Ligatrean går in i tredje kvalomgången
  • Länder rankade 7–9
    • Ligatvåorna går in i tredje kvalomgången
  • Land rankat 10
    • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 11–14
    • Ligamästarna går in i playoffomgången
    • Ligatvåorna går in i andra kvalomgången
  • Land rankat 15
    • Ligamästaren går in i andra kvalomgången
    • Ligatvåan går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 16–22
    • Ligamästarna går in i andra kvalomgången
  • Länder rankade 23–55 (utom Liechtenstein)
    • Ligamästarna går in i första kvalomgången

Seriespel

redigera
 
Karta som visar vilka länder som haft klubbar i Uefa Champions Leagues grupp- eller seriespel (grönt) och vilka länder som inte haft det (blått).

I seriespelet deltar 36 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[29]

  • Från kvalspelet (7 klubbar)
    • Vinnarna i playoffomgångens champions path (5 klubbar)
    • Vinnarna i playoffomgångens league path (2 klubbar)
  • Direktkvalificerade (29 klubbar)
    • Ligamästarna från länder rankade 1–10 (10 klubbar)
    • Ligatvåorna från länder rankade 1–6 (6 klubbar)
    • Ligatreorna från länder rankade 1–5 (5 klubbar)
    • Ligafyrorna från länder rankade 1–4 (4 klubbar)
    • Regerande mästarna av Uefa Champions League (1 klubb)
    • Regerande mästarna av Uefa Europa League (1 klubb)
    • De bäst placerade icke-direktkvalificerade klubbarna i de två länder som hade högst Uefa-koefficient under föregående säsong (European Performance Spots) (2 klubbar)

De 36 klubbarna delas inför lottningen in i fyra seedningsgrupper med nio klubbar vardera efter klubbarnas Uefa-koefficienter, dock är alltid de regerande mästarna av Uefa Champions League i den högsta seedningsgruppen. Under lottningen ser en dator till att varje klubb slumpmässigt tilldelas två motståndare från varje seedningsgrupp och att en av dessa möts på hemmaplan och en på bortaplan. I princip får inte två klubbar från samma land mötas och en klubb får inte möta fler än två klubbar från ett och samma land, men avsteg från dessa principer kan göras vid behov.[30] Varje klubb spelar därmed åtta matcher mot åtta olika motståndare, fyra hemma och fyra borta. I princip spelar ingen klubb mer än två hemma- eller bortamatcher i rad och varje klubb spelar en hemma- och en bortamatch i de första två omgångarna och i de sista två omgångarna, men avsteg från dessa principer kan göras vid behov. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[31]

Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att seriespelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[32]

  1. Bäst målskillnad
  2. Flest gjorda mål
  3. Flest gjorda mål på bortaplan
  4. Flest vinster
  5. Flest vinster på bortaplan
  6. Flest poäng som de åtta motståndarna tagit sammanlagt
  7. Bäst målskillnad för de åtta motståndarna sammanlagt
  8. Flest gjorda mål av de åtta motståndarna sammanlagt
  9. Lägst bestraffningspoäng (rött kort ger tre poäng, gult kort ger en poäng, två gula kort i samma match ger tre poäng)
  10. Högst Uefa-koefficient

De åtta högst placerade klubbarna i seriespelet går direkt till åttondelsfinal, medan de 16 klubbarna på plats 9–24 går till slutspelets playoffomgång. För klubbarna på plats 25–36 är säsongens europaspel över, det sker ingen överflyttning till Uefa Europa League eller Uefa Conference League i det här läget.[31]

Slutspel

redigera

Efter seriespelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. De 24 klubbar som deltar i slutspelet rankas efter vilken slutplacering de hade i seriespelet. Inför lottningen av den första slutspelsomgången, kallad playoffomgången, som klubbarna på plats 1–8 i seriespelet står över, delas klubbarna in i fyra seedade par (klubbarna på plats 9–10, 11–12, 13–14 och 15–16) och fyra oseedade par (klubbarna på plats 17–18, 19–20, 21–22 och 23–24). Klubbarna på plats 9–10 lottas att möta någon av klubbarna på plats 23–24, klubbarna på plats 11–12 lottas att möta någon av klubbarna på plats 21–22, klubbarna på plats 13–14 lottas att möta någon av klubbarna på plats 19–20 och klubbarna på plats 15–16 lottas att möta någon av klubbarna på plats 17–18. I princip spelar de seedade klubbarna returmatcherna på hemmaplan.[33]

Inför lottningen av nästa omgång, åttondelsfinalerna, delas klubbarna på plats 1–8 i seriespelet in i fyra seedade par (klubbarna på plats 1–2, 3–4, 5–6 och 7–8). Klubbarna placeras in i slutspelsträdet så att klubbarna på plats 1–2 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 15–16 och 17–18, klubbarna på plats 3–4 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 13–14 och 19–20, klubbarna på plats 5–6 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 11–12 och 21–22 och klubbarna på plats 7–8 får möta vinnarna av matcherna mellan klubbarna på plats 9–10 och 23–24. I princip spelar de seedade klubbarna returmatcherna på hemmaplan.[33]

Det fortsatta slutspelsträdet, omfattande kvartsfinaler, semifinaler och final, är utformat så att de högst placerade klubbarna i seriespelet möts så sent som möjligt om de går vidare. Klubbarna på plats 1 och 2 kan till exempel tidigast mötas i finalen. I kvartsfinalerna och semifinalerna lottas det vilka klubbar som spelar returmatcherna på hemmaplan.[33]

Ändringar av lottningsreglerna i slutspelet som de beskrivits ovan kan göras vid behov.[33]

Varje möte i slutspelet utom finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning. Om omständigheterna kräver det kan ett möte dock avgöras genom en enda match.[34]

Finalen avgörs genom en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[35]

Klubben som vinner Uefa Champions League är garanterad en plats i nästföljande säsongs seriespel i turneringen, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Uefa Europa League samt får representera Europa vid Fifa Intercontinental Cup och världsmästerskapet i fotboll för klubblag.

Finalresultat

redigera

Europacupfinaler

redigera
Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1955/56 Real Madrid   4–3   Reims Parc des Princes, Paris Första finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57 Real Madrid   2–0   Fiorentina Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58 Real Madrid   3–2 (e.f.)   Milan Heyselstadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59 Real Madrid   2–0   Reims Neckarstadion, Stuttgart Real Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60 Real Madrid   7–3   Eintracht Frankfurt Hampden Park, Glasgow Första finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61 Benfica   3–2   Barcelona Wankdorfstadion, Bern Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62 Benfica   5–3   Real Madrid Olympiastadion, Amsterdam
1962/63 Milan   2–1   Benfica Wembley Stadium, London Första finalen utan spanskt deltagande.
1963/64 Inter   3–1   Real Madrid Praterstadion, Wien
1964/65 Inter   1–0   Benfica San Siro, Milano Matchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66 Real Madrid   2–1   Partizan Belgrad Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67 Celtic   2–1   Inter Estádio Nacional, Lissabon Första finalen med en skotsk klubb.
1967/68 Manchester United   4–1 (e.f.)   Benfica Wembley Stadium, London Första finalen med en engelsk klubb.
1968/69 Milan   4–1   Ajax Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en nederländsk klubb.
1969/70 Feijenoord   2–1 (e.f.)   Celtic San Siro, Milano Svensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.[36]
1970/71 Ajax   2–0   Panathinaikos Wembley Stadium, London Första finalen med en grekisk klubb.
1971/72 Ajax   2–0   Inter Feijenoordstadion, Rotterdam
1972/73 Ajax   1–0   Juventus Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74 Bayern München   1–1 (e.f.)   Atlético Madrid Heyselstadion, Bryssel Enda finalen att gå till omspel.
4–0
1974/75 Bayern München   2–0   Leeds United Parc des Princes, Paris
1975/76 Bayern München   1–0   Saint-Étienne Hampden Park, Glasgow
1976/77 Liverpool   3–1   Borussia Mönchengladbach Olympiastadion, Rom
1977/78 Liverpool   1–0   Club Brugge Wembley Stadium, London Första finalen med en belgisk klubb.
1978/79 Nottingham Forest   1–0   Malmö FF Olympiastadion, München Första finalen med en svensk klubb.
1979/80 Nottingham Forest   1–0   Hamburg Santiago Bernabéu, Madrid
1980/81 Liverpool   1–0   Real Madrid Parc des Princes, Paris
1981/82 Aston Villa   1–0   Bayern München Feijenoordstadion, Rotterdam
1982/83 Hamburg   1–0   Juventus Olympiastadion, Aten Sjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84 Liverpool   1–1 (e.f.)   Roma Olympiastadion, Rom Matchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.[7]
1984/85 Juventus   1–0   Liverpool Heyselstadion, Bryssel I samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.[17]
1985/86 Steaua Bukarest   0–0 (e.f.)   Barcelona Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Första finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua Bukarest vann med 2–0 i straffsparksläggningen.[37]
1986/87 Porto   2–1   Bayern München Praterstadion, Wien
1987/88 PSV   0–0 (e.f.)   Benfica Neckarstadion, Stuttgart PSV vann med 6–5 i straffsparksläggningen.[38]
1988/89 Milan   4–0   Steaua Bukarest Camp Nou, Barcelona
1989/90 Milan   1–0   Benfica Praterstadion, Wien
1990/91 Röda stjärnan   0–0 (e.f.)   Marseille Stadio San Nicola, Bari Röda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.[39]
1991/92 Barcelona   1–0 (e.f.)   Sampdoria Wembley Stadium, London

Uefa Champions League-finaler

redigera
Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1992/93 Marseille   1–0   Milan Olympiastadion, München
1993/94 Milan   4–0   Barcelona Olympiastadion, Aten
1994/95 Ajax   1–0   Milan Ernst-Happel-Stadion, Wien
1995/96 Juventus   1–1 (e.f.)   Ajax Olympiastadion, Rom Juventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.[40]
1996/97 Borussia Dortmund   3–1   Juventus Olympiastadion, München
1997/98 Real Madrid   1–0   Juventus Amsterdam Arena, Amsterdam Real Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99 Manchester United   2–1   Bayern München Camp Nou, Barcelona
1999/00 Real Madrid   3–0   Valencia Stade de France, Saint-Denis Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar. Real Madrid blev första klubb att vinna åtta gånger.
2000/01 Bayern München   1–1 (e.f.)   Valencia Stadio Giuseppe Meazza, Milano Bayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.[41]
2001/02 Real Madrid   2–1   Bayer Leverkusen Hampden Park, Glasgow Real Madrid blev första klubb att vinna nio gånger.
2002/03 Milan   0–0 (e.f.)   Juventus Old Trafford, Manchester Första finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.[42]
2003/04 Porto   3–0   AS Monaco Arena Aufschalke, Gelsenkirchen
2004/05 Liverpool   3–3 (e.f.)   Milan Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul Liverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.[43]
2005/06 Barcelona   2–1   Arsenal Stade de France, Saint-Denis
2006/07 Milan   2–1   Liverpool Olympiastadion, Aten
2007/08 Manchester United   1–1 (e.f.)   Chelsea Luzjnikistadion, Moskva Första finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.[44]
2008/09 Barcelona   2–0   Manchester United Olympiastadion, Rom
2009/10 Inter   2–0   Bayern München Santiago Bernabéu, Madrid
2010/11 Barcelona   3–1   Manchester United Wembley Stadium, London
2011/12 Chelsea   1–1 (e.f.)   Bayern München Allianz Arena, München Matchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.[8]
2012/13 Bayern München   2–1   Borussia Dortmund Wembley Stadium, London Första finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14 Real Madrid   4–1 (e.f.)   Atlético Madrid Estádio da Luz, Lissabon Första finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15 Barcelona   3–1   Juventus Olympiastadion, Berlin
2015/16 Real Madrid   1–1 (e.f.)   Atlético Madrid Stadio Giuseppe Meazza, Milano Real Madrid blev första klubb att vinna elva gånger. Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen.[45]
2016/17 Real Madrid   4–1   Juventus Millennium Stadium, Cardiff Real Madrid blev första klubb att vinna tolv gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League två år i rad.
2017/18 Real Madrid   3–1   Liverpool Olympiastadion, Kiev Real Madrid blev första klubb att vinna 13 gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League tre år i rad.
2018/19 Liverpool   2–0   Tottenham Hotspur Wanda Metropolitano, Madrid
2019/20 Bayern München   1–0   Paris Saint-Germain Estádio da Luz, Lissabon Finalen spelades inför tomma läktare på grund av covid-19-pandemin.[46]
2020/21 Chelsea   1–0   Manchester City Estádio do Dragão, Porto Första gången finalen spelades i samma land två år i rad. Finalen spelades inför ett begränsat publikantal på grund av covid-19-pandemin.[47]
2021/22 Real Madrid   1–0   Liverpool Stade de France, Saint-Denis Real Madrid blev första klubb att vinna 14 gånger. Första gången samma två klubbar möttes för tredje gången. Matchen flyttades från Krestovskijstadion i Sankt Petersburg efter Rysslands invasion av Ukraina.[48]
2022/23 Manchester City   1–0   Inter Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul
2023/24 Real Madrid   2–0   Borussia Dortmund Wembley Stadium, London Real Madrid blev första klubb att vinna 15 gånger.
2024/25 Paris Saint-Germain   5–0   Inter Allianz Arena, München Paris Saint-Germains första Champions League-titel någonsin. Laget besegrade Inter med 5-0, vilket är den största segermarginalen någonsin i en final.

Finaler per klubb

redigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2024/25.[10]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Real Madrid 15 3 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024 1962, 1964, 1981
2   Milan 7 4 1963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 2007 1958, 1993, 1995, 2005
3   Bayern München 6 5 1974, 1975, 1976, 2001, 2013, 2020 1982, 1987, 1999, 2010, 2012
4   Liverpool 6 4 1977, 1978, 1981, 1984, 2005, 2019 1985, 2007, 2018, 2022
5   Barcelona 5 3 1992, 2006, 2009, 2011, 2015 1961, 1986, 1994
6   Ajax 4 2 1971, 1972, 1973, 1995 1969, 1996
7   Inter 3 4 1964, 1965, 2010 1967, 1972, 2023, 2025
8   Manchester United 3 2 1968, 1999, 2008 2009, 2011
9   Juventus 2 7 1985, 1996 1973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10   Benfica 2 5 1961, 1962 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
11   Chelsea 2 1 2012, 2021 2008
12   Nottingham Forest 2 0 1979, 1980 -
  Porto 2 0 1987, 2004 -
14   Borussia Dortmund 1 2 1997 2013, 2024
15   Celtic 1 1 1967 1970
  Hamburg 1 1 1983 1980
  FCSB 1 1 1986 1989
  Marseille 1 1 1993 1991
  Manchester City 1 1 2023 2021
  Paris Saint-Germain 1 1 2025 2020
20   Feyenoord 1 0 1970 -
  Aston Villa 1 0 1982 -
  PSV 1 0 1988 -
  Röda stjärnan 1 0 1991 -
24   Atlético Madrid 0 3 - 1974, 2014, 2016
25   Reims 0 2 - 1956, 1959
  Valencia 0 2 - 2000, 2001
27   Fiorentina 0 1 - 1957
  Eintracht Frankfurt 0 1 - 1960
  Partizan Belgrad 0 1 - 1966
  Panathinaikos 0 1 - 1971
  Leeds United 0 1 - 1975
  Saint-Étienne 0 1 - 1976
  Borussia Mönchengladbach 0 1 - 1977
  Club Brugge 0 1 - 1978
  Malmö FF 0 1 - 1979
  Roma 0 1 - 1984
  Sampdoria 0 1 - 1992
  Bayer Leverkusen 0 1 - 2002
  AS Monaco 0 1 - 2004
  Arsenal 0 1 - 2006
  Tottenham Hotspur 0 1 - 2019

Finaler per land

redigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2024/25.[10]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Spanien 20 11 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024 1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2   England 15 11 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019, 2021, 2023 1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019, 2021, 2022
3   Italien 12 18 1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010 1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017, 2023, 2025
4   Tyskland[a] 8 11 1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013, 2020 1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013, 2024
5   Nederländerna 6 2 1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995 1969, 1996
6   Portugal 4 5 1961, 1962, 1987, 2004 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
7   Frankrike 2 6 1993, 2025 1956, 1959, 1976, 1991, 2004, 2020
8   Skottland 1 1 1967 1970
  Rumänien 1 1 1986 1989
  Serbien[b] 1 1 1991 1966
11   Grekland 0 1 - 1971
  Belgien 0 1 - 1978
  Sverige 0 1 - 1979
  1. ^ Inklusive Västtyskland (4–5)
  2. ^ Inklusive Jugoslavien (1–1)

Maratontabell

redigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng. Klubbar som spelar i Uefa Champions League säsongen 2024/25 markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[49]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1   Real Madrid 489 294 85 110 1075 536 +539 673
2   Bayern München 394 236 79 79 825 386 +439 551
3   Barcelona 349 203 77 69 687 357 +330 483
4   Manchester United 299 161 70 68 545 299 +246 392
5   Juventus 301 153 70 78 479 301 +178 376
6   Milan 273 133 70 70 440 259 +181 336
7   Liverpool 248 143 49 56 472 228 +244 335
8   Benfica 293 130 68 95 479 345 +134 328
9   Porto 277 126 61 90 411 312 +99 313
10   Ajax 247 112 64 71 396 282 +114 288

Flest matcher

redigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[49]
 
Cristiano Ronaldo har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1   Cristiano Ronaldo 187 2002–2022   Sporting Lissabon (1),   Manchester United (62),   Real Madrid (101),   Juventus (23)
2   Iker Casillas 181 1999–2019   Real Madrid (152),   Porto (29)
3   Lionel Messi 163 2004–2023   Barcelona (149),   Paris Saint-Germain (14)
4   Xavi 157 1998–2015   Barcelona (157)
5   Toni Kroos 153 2008–2024   Bayern München (43),   Real Madrid (110)
  Thomas Müller 153 2009–   Bayern München (153)
7   Karim Benzema 152 2005–2023   Lyon (19),   Real Madrid (133)
8   Ryan Giggs 151 1993–2014   Manchester United (151)
9   Raúl 144 1995–2011   Real Madrid (132),   Schalke 04 (12)
10   Manuel Neuer 142 2007–   Schalke 04 (22),   Bayern München (120)
  Sergio Ramos 142 2005–2023   Real Madrid (129),   Paris Saint-Germain (8),   Sevilla (5)

Flest mål

redigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Spelare som är aktiva i något av Uefas medlemsländer markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2023/24.[49][50]
 
Cristiano Ronaldo har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål Matcher Målsnitt År Klubb(ar)
1   Cristiano Ronaldo 141 187 &&&&&&&&&&&&&&00.7500000,75 2002–2022   Manchester United (22),   Real Madrid (105),   Juventus (14)
2   Lionel Messi 129 163 &&&&&&&&&&&&&&00.7900000,79 2004–2023   Barcelona (120),   Paris Saint-Germain (9)
3   Robert Lewandowski 94 120 &&&&&&&&&&&&&&00.7800000,78 2011–   Borussia Dortmund (17),   Bayern München (69),   Barcelona (8)
4   Karim Benzema 90 152 &&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59 2005–2023   Lyon (12),   Real Madrid (78)
5   Raúl 71 144 &&&&&&&&&&&&&&00.4900000,49 1995–2011   Real Madrid (66),   Schalke 04 (5)
6   Ruud van Nistelrooy 60 81 &&&&&&&&&&&&&&00.7400000,74 1998–2009   PSV (9),   Manchester United (38),   Real Madrid (13)
7   Andrij Sjevtjenko 59 116 &&&&&&&&&&&&&&00.5100000,51 1994–2011   Dynamo Kiev (22),   Milan (33),   Chelsea (4)
8   Thomas Müller 54 153 &&&&&&&&&&&&&&00.3500000,35 2009–   Bayern München (54)
9   Thierry Henry 51 115 &&&&&&&&&&&&&&00.4400000,44 1997–2012   AS Monaco (7),   Arsenal (35),   Barcelona (9)
10   Filippo Inzaghi 50 85 &&&&&&&&&&&&&&00.5900000,59 1997–2010   Juventus (17),   Milan (33)

Utmärkelser

redigera

Säsongens spelare

redigera

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Champions League sedan utmärkelsen började delas ut efter säsongen 2021/22.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2021/22   Karim Benzema Anfallare   Real Madrid [51]
2022/23   Rodri Mittfältare   Manchester City [52]
2023/24   Vinícius Júnior Anfallare   Real Madrid [53]

Säsongens unga spelare

redigera

Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Champions League sedan utmärkelsen började delas ut efter säsongen 2021/22.

Säsong Spelare Position Klubb Källa
2021/22   Vinícius Júnior Anfallare   Real Madrid [54]
2022/23   Chvitja Kvaratschelia Anfallare   Napoli [55]
2023/24   Jude Bellingham Mittfältare   Real Madrid [56]

Publikrekord

redigera

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan skotska Celtic och engelska Leeds United lockade hela 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[57]

Logotypen

redigera
 
Uefa Champions Leagues fotbollslogotyp.

Uefa Champions Leagues logotyp utgörs av en fotboll som består av åtta stjärnor med turneringens namn undertill. Logotypen infördes 1992 när turneringen fick sitt nuvarande namn och har förändrats mycket lite genom åren.[58] Den formgavs ursprungligen av britten Phil Clements, som utformade den med åtta stjärnor eftersom han hade hört att det nya formatet innebar att det var åtta klubbar som skulle göra upp om titeln efter ett inledande seriespel.[59]

Hymnen

redigera

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje TV-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[60]

Texten

redigera
"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"[60]

Prispengar

redigera

Alla klubbar som deltar i Uefa Champions League erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas Uefa-koefficienter och värdet av deras länders TV-marknader.

För säsongen 2024/25 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[61]

  • Klubbar som åker ut i de tre första kvalomgångarna: 175 000 euro per omgång som de spelade i (dock får de klubbar som åker ut i tredje kvalomgångens league path inga pengar för den omgången)
  • Klubbar som åker ut i kvalspelets playoffomgång: 4 290 000 euro
  • Klubbar som når seriespelet: 18 620 000 euro
  • Vinst i seriespelet: 2 100 000 euro
  • Oavgjort i seriespelet: 700 000 euro
  • Klubben på plats 1 i seriespelet: 36 andelar à 275 000 euro (9 900 000 euro), klubben på plats 2 i seriespelet: 35 andelar à 275 000 euro (9 625 000 euro), klubben på plats 3 i seriespelet: 34 andelar à 275 000 euro (9 350 000 euro) och så vidare ned till klubben på plats 36 i seriespelet: 1 andel à 275 000 euro (värdet av andelen ökar för varje oavgjord match i seriespelet, då det vid oavgjort resultat betalas ut 700 000 euro mindre än vid vinst för endera klubben, och dessa "sparade" pengar går in i denna pott)
  • Klubbar på plats 1–8 i seriespelet: 2 000 000 euro
  • Klubbar på plats 9–16 i seriespelet: 1 000 000 euro
  • Klubbar som når slutspelets playoffomgång: 1 000 000 euro
  • Klubbar som når åttondelsfinalerna: 11 000 000 euro
  • Klubbar som når kvartsfinalerna: 12 500 000 euro
  • Klubbar som når semifinalerna: 15 000 000 euro
  • Klubbar som når finalen: 18 500 000 euro
  • Klubben som vinner finalen: 6 500 000 euro

Dessutom fördelas drygt 850 000 000 euro till klubbarna som når seriespelet enligt en invecklad beräkningsmodell, där man tar hänsyn till hur mycket TV-bolagen i de europeiska och icke-europeiska länderna betalar för sändningsrättigheterna och även till klubbarnas Uefa-koefficienter.[61]

TV-sändningar

redigera

I samband med den första säsongen av Uefa Champions League, säsongen 1992/93, tilldelades sändningsrättigheterna i Sverige TV3 och Viasat, då ingående i Kinnevik-ägda Modern Times Group. Uefa Champions League sändes därefter under många år i Sverige i TV3, TV6 och Viasat Fotboll, sedan 2018 ingående i NENT Group.

Från och med säsongen 2021/22 togs sändningsrättigheterna över av Telia, som betalade drygt tre miljarder kronor för att få sända Uefa Champions League i Sverige i tre säsonger. Matcherna sändes i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.[62][63]

Tre år senare, inför säsongen 2024/25 med dess nya format, köpte Viaplay Group (som NENT Group bytt namn till) sändningsrättigheterna i Sverige igen för tre säsonger. Beloppet offentliggjordes inte.[64] Vissa av matcherna sänds på TV6.[65]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Setting the standard for club football” (på engelska). Uefa. 20 april 2021. Arkiverad från originalet den 27 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240627185402/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0268-121578ca9f2b-3ebc8c09202b-1000--setting-the-standard-for-club-football/. Läst 10 november 2024. 
  2. ^ [a b] ”2024/25 UEFA Champions League: Matches, draw, final, key dates” (på engelska). Uefa. 23 oktober 2024. Arkiverad från originalet den 11 november 2024. https://web.archive.org/web/20241111211555/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0287-1964b9b0f4ce-e069b2345f39-1000--2024-25-uefa-champions-league-matches-draw-final-key-dates/. Läst 10 november 2024. 
  3. ^ [a b] ”How association club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007110616/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/country/about/. Läst 10 november 2024. 
  4. ^ [a b] ”New format for Champions League post-2024: Everything you need to know” (på engelska). Uefa. 12 juni 2024. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007160645/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0268-12157d69ce2d-9f011c70f6fa-1000--new-format-for-champions-league-post-2024-everything-you-ne/. Läst 10 november 2024. 
  5. ^ ”Home comforts bring second title for Madrid” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 18 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240718183849/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0219-0e8c03643ccd-88d328cc73b3-1000--home-comforts-bring-second-title-for-madrid/. Läst 10 november 2024. 
  6. ^ ”Jair seals Inter's second successive crown” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220807151716/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0219-0e8c065c0003-09f40584a145-1000--jair-seals-inter-s-second-successive-crown/. Läst 10 november 2024. 
  7. ^ [a b] ”1983/84: Kennedy spot on for Liverpool” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 20 december 2022. https://web.archive.org/web/20221220003910/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/00ad-0e6a0b25af45-1d23225afb81-1000--1983-84-kennedy-spot-on-for-liverpool/. Läst 10 november 2024. 
  8. ^ [a b] Haslam, Andrew (19 maj 2012). ”Shoot-out win ends Chelsea's long wait for glory” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 28 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240528071437/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0250-0c50fb78a384-1434bbcadbcb-1000--shoot-out-win-ends-chelsea-s-long-wait-for-glory/. Läst 10 november 2024. 
  9. ^ ”The hidden meaning behind the eight stars on the Champions League logo has been revealed” (på engelska). SPORTbible. 3 oktober 2023. https://www.sportbible.com/football/football-news/champions-league-logo-stars-129613-20231003. Läst 25 mars 2024. 
  10. ^ [a b c d e] ”European Champions' Cup/Champions League” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/tablese/ec1.html. Läst 10 november 2024. 
  11. ^ [a b] ”1978/79: Forest join elite club” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 29 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230329164409/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/025a-0ea6687c95ea-1cc4f4a550f7-1000--1978-79-forest-join-elite-club/. Läst 10 november 2024. 
  12. ^ [a b] ”Football's top club competition” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190607151532/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/background/index.html. Läst 20 juni 2019. 
  13. ^ ”'Launching the European Cup Was a Gamble'” (på engelska) (PDF). Uefa. Maj 2016. Arkiverad från originalet den 1 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220601003205/https://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/uefaorg/General/02/59/07/69/2590769_DOWNLOAD.pdf. Läst 10 november 2024. 
  14. ^ ”Who scored the first goals in UEFA's competitions?” (på engelska). Uefa. 14 september 2021. Arkiverad från originalet den 18 september 2021. https://web.archive.org/web/20210918110242/https://www.uefa.com/news/0253-0d8226f62167-bb95306965de-1000--chakvetadze-scores-first-goal-in-uefa-nations-league/. Läst 10 november 2024. 
  15. ^ ”1955/56: Madrid claim first crown” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 24 november 2023. https://web.archive.org/web/20231124062142/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0258-0e6a0359223b-d180c4119f8e-1000--1955-56-madrid-claim-first-crown/. Läst 10 november 2024. 
  16. ^ ”Celtic bring first trophy to Great Britain” (på engelska). Uefa. 1 september 2014. Arkiverad från originalet den 27 december 2023. https://web.archive.org/web/20231227222011/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0219-0e8c0568d62d-0a47289d05dc-1000--celtic-bring-first-trophy-to-great-britain/. Läst 10 november 2024. 
  17. ^ [a b] ”1984/85: Football mourns Heysel victims” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 22 december 2022. https://web.archive.org/web/20221222023811/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0253-0d7b1e29a07a-96de9655acd4-1000--1984-85-football-mourns-heysel-victims/. Läst 10 november 2024. 
  18. ^ Chalmers, Robert (29 maj 2015). ”Remembering the Heysel stadium disaster” (på engelska). GQ. Arkiverad från originalet den 24 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190324144341/https://www.gq-magazine.co.uk/article/heysel-stadium-disaster-30-anniversary. Läst 10 november 2024. 
  19. ^ ”Evolution of UEFA club competitions for 2018-21 cycle” (på engelska). Uefa. 26 augusti 2016. Arkiverad från originalet den 12 november 2024. https://web.archive.org/web/20241112223118/https://www.uefa.com/news-media/news/0230-0f8e31252319-a88c4e1ac804-1000--evolution-of-uefa-club-competitions-for-2018-21-cycle/. Läst 10 november 2024. 
  20. ^ ”2020/21 UEFA Champions League: all you need to know” (på engelska). Uefa. 30 september 2020. Arkiverad från originalet den 20 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240720184511/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/025e-0fac7ce8f2d4-6d86444e8807-1000--2020-21-uefa-champions-league-all-you-need-to-know/. Läst 10 november 2024. 
  21. ^ ”Venues for Round of 16 matches confirmed” (på engelska). Uefa. 9 juli 2020. Arkiverad från originalet den 24 september 2024. https://web.archive.org/web/20240924082744/https://www.uefa.com/news-media/news/025f-0fd8ee39d484-116d3b4051d6-1000--venues-for-round-of-16-matches-confirmed/. Läst 10 november 2024. 
  22. ^ ”UEFA Champions League final to move to Portugal to allow 6,000 fans of each team to attend” (på engelska). Uefa. 13 maj 2021. Arkiverad från originalet den 13 november 2024. https://web.archive.org/web/20241113172310/https://www.uefa.com/news-media/news/0269-1243f864391e-53c7874f0ae0-1000/. Läst 10 november 2024. 
  23. ^ [a b] ”Abolition of the away goals rule in all UEFA club competitions” (på engelska). Uefa. 24 juni 2021. Arkiverad från originalet den 26 september 2024. https://web.archive.org/web/20240926015638/https://www.uefa.com/news-media/news/026a-1298aeb73a7a-5b64cb68d920-1000--abolition-of-the-away-goals-rule-in-all-uefa-club-competitions/. Läst 10 november 2024. 
  24. ^ ”1970/71: Cruyff pulls the strings” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240813193225/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0012-0e6a06183213-61b1784a09c1-1000--1970-71-cruyff-pulls-the-strings/. Läst 10 november 2024. 
  25. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Annex B - UEFA Champions League Competition System” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Annex-B-UEFA-Champions-League-Competition-System-Online. Läst 10 november 2024. 
  26. ^ ”How club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110140715/https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/club/about/. Läst 10 november 2024. 
  27. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 14 Draw system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-14-Draw-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 10 november 2024. 
  28. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 15 Match system – qualifying phase and play-offs” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-15-Match-system-qualifying-phase-and-play-offs-Online. Läst 10 november 2024. 
  29. ^ [a b c] ”Regulations of the UEFA Champions League: Annex A - Access List for the 2024/25 UEFA Club Competitions” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Annex-A-Access-List-for-the-2024/25-UEFA-Club-Competitions-Online. Läst 10 november 2024. 
  30. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 16 Draw system – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-16-Draw-system-league-phase-Online. Läst 10 november 2024. 
  31. ^ [a b] ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 17 Match system – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-17-Match-system-league-phase-Online. Läst 10 november 2024. 
  32. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 18 Equality of points – league phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-18-Equality-of-points-league-phase-Online. Läst 10 november 2024. 
  33. ^ [a b c d] ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 19 Draw system – knockout phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-19-Draw-system-knockout-phase-Online. Läst 10 november 2024. 
  34. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 20 Match system – knockout phase” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-20-Match-system-knockout-phase-Online. Läst 10 november 2024. 
  35. ^ ”Regulations of the UEFA Champions League: Article 22 Match system – final” (på engelska). Uefa. https://documents.uefa.com/r/Regulations-of-the-UEFA-Champions-League-2024/25/Article-22-Match-system-final-Online. Läst 10 november 2024. 
  36. ^ ”1969/70: Feyenoord establish new order” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 30 april 2024. https://web.archive.org/web/20240430092247/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0005-0e6a05cb6956-d2f407b8aa83-1000--1969-70-feyenoord-establish-new-order/. Läst 10 november 2024. 
  37. ^ ”1985/86: Steaua stun Barcelona” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 11 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240511064249/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/00c5-0e6a0bc49898-3c69a840d79b-1000--1985-86-steaua-stun-barcelona/. Läst 10 november 2024. 
  38. ^ ”1987/88: PSV prosper from Oranje boom” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 21 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240621160826/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0252-0cda61cd72d9-e1f121defd12-1000--1987-88-psv-prosper-from-oranje-boom/. Läst 10 november 2024. 
  39. ^ ”1990/91: Crvena zvezda spot on” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 29 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240329010359/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0101-0e6a0d18f6a6-7526711e6abf-1000--1990-91-crvena-zvezda-spot-on/. Läst 10 november 2024. 
  40. ^ ”1995/96 AFC Ajax 1-1 Juventus, Juve win 4-2 on pens: Report” (på engelska). Uefa. 18 juli 2012. Arkiverad från originalet den 17 september 2023. https://web.archive.org/web/20230917053330/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/01ff-0e7e6ec28d07-2dc589e0556e-1000--1995-96-afc-ajax-1-1-juventus-juve-win-4-2-on-pens-report/. Läst 10 november 2024. 
  41. ^ ”2000/01: Kahn saves day for Bayern” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 16 april 2024. https://web.archive.org/web/20240416152531/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0250-0c50f100ffeb-3a3b0ec790a0-1000--2000-01-kahn-saves-day-for-bayern/. Läst 10 november 2024. 
  42. ^ Szreter, Adam (28 maj 2003). ”Milan lift European crown” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 12 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240512212940/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0253-0d7b3011dd29-b3eede70c2ce-1000--milan-lift-european-crown/. Läst 10 november 2024. 
  43. ^ ”2004/05 AC Milan 3-3 Liverpool FC (2-3 on pens): Report” (på engelska). Uefa. 1 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 28 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240528143035/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/01e8-0e7502f7f2cb-2ca1e01eea38-1000--2004-05-ac-milan-3-3-liverpool-fc-2-3-on-pens-report/. Läst 10 november 2024. 
  44. ^ ”2007/08 Manchester United FC 1-1 Chelsea FC (6-5 on pens): Report” (på engelska). Uefa. 1 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 21 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240621071304/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/01e8-0e750333e183-06456a1441e7-1000--2007-08-manchester-united-fc-1-1-chelsea-fc-6-5-on-pens-r/. Läst 10 november 2024. 
  45. ^ ”Spot-on Real Madrid defeat Atlético in final again” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 21 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240521012407/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/022d-0e957c5979eb-37493cb53cd0-1000--spot-on-real-madrid-defeat-atletico-in-final-again/. Läst 10 november 2024. 
  46. ^ ”2020 Champions League final: when and where” (på engelska). Uefa. 23 augusti 2020. Arkiverad från originalet den 19 november 2024. https://web.archive.org/web/20241119223345/https://www.uefa.com/news/025a-0ea4b8fec98a-b6eb8a2ae892-1000--2020-champions-league-final/. Läst 10 november 2024. 
  47. ^ ”2021 Champions League final: all you need to know” (på engelska). Uefa. 29 maj 2021. Arkiverad från originalet den 17 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240617171820/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0269-1243fd2b25a6-7ec1237e0e44-1000--final-all-you-need-to-know/. Läst 10 november 2024. 
  48. ^ ”2022 UEFA Champions League final to be held at Stade de France in Paris” (på engelska). Uefa. 25 februari 2022. Arkiverad från originalet den 24 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240724010716/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0272-14876a9f349c-c61e3670721f-1000--2022-uefa-champions-league-final-to-be-held-at-stade-de-/. Läst 10 november 2024. 
  49. ^ [a b c] ”All-time stats & rankings” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/rankings. Läst 10 november 2024. 
  50. ^ ”Champions Cup/Champions League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. https://www.rsssf.org/ec/ec1tops.html. Läst 10 november 2024. 
  51. ^ ”Karim Benzema named 2021/22 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 maj 2022. Arkiverad från originalet den 27 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230727082916/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0275-15465014cfaf-b4d5f6398256-1000--karim-benzema-named-2021-22-uefa-champions-league-player-of-/. Läst 10 november 2024. 
  52. ^ ”Rodri named 2022/23 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 11 juni 2023. Arkiverad från originalet den 11 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230611181752/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0282-183b473eaf28-b2fde4465718-1000--rodri-named-2022-23-uefa-champions-league-player-of-the-s/. Läst 10 november 2024. 
  53. ^ ”Vinícius Júnior named 2023/24 UEFA Champions League Player of the Season” (på engelska). Uefa. 3 juni 2024. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110082934/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/028e-1b0b054fab71-50d454377428-1000--player-of-the-season-vinicius-junior/. Läst 10 november 2024. 
  54. ^ ”Vinícius Júnior named 2021/22 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 31 maj 2022. Arkiverad från originalet den 2 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230602081355/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0275-1546501dd977-8e9d95ac3c37-1000--vinicius-junior-named-2021-22-uefa-champions-league-young-/. Läst 10 november 2024. 
  55. ^ ”Khvicha Kvaratskhelia named 2022/23 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 11 juni 2023. Arkiverad från originalet den 11 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230611191654/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/0282-183b47355fb9-5778e4a7c37f-1000--khvicha-kvaratskhelia-named-2022-23-uefa-champions-league-yo/. Läst 10 november 2024. 
  56. ^ ”Jude Bellingham named 2023/24 UEFA Champions League Young Player of the Season” (på engelska). Uefa. 3 juni 2024. Arkiverad från originalet den 10 november 2024. https://web.archive.org/web/20241110011939/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/028e-1b0b05935263-f0f77020d8a3-1000--young-player-of-the-season-jude-bellingham/. Läst 10 november 2024. 
  57. ^ ”Season 1969-70” (på engelska). European Cup History. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180818204130/http://www.europeancuphistory.com/euro70.html. Läst 10 november 2024. 
  58. ^ ”UEFA Champions League Logo” (på engelska). 1000logos.net. 9 augusti 2022. Arkiverad från originalet den 11 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240711134044/https://1000logos.net/uefa-champions-league-logo/. Läst 10 november 2024. 
  59. ^ Walbanke, Dom (13 september 2014). ”The man behind the stars: Phil Clements and the creation of the Champions League logo” (på engelska). The Independent. Arkiverad från originalet den 23 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240623124426/https://www.independent.co.uk/sport/football/european/the-man-behind-the-stars-phil-clements-and-the-creation-of-the-champions-league-logo-9730328.html. Läst 10 november 2024. 
  60. ^ [a b] ”UEFA Champions League anthem: lyrics, background, facts” (på engelska). Uefa. 30 juli 2020. Arkiverad från originalet den 21 september 2024. https://web.archive.org/web/20240921170729/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/022d-0e1636f1244a-c916aa410dad-1000--uefa-champions-league-anthem-lyrics-background-facts/. Läst 10 november 2024. 
  61. ^ [a b] ”Distribution to clubs from the UEFA Champions League, UEFA Europa League, UEFA Conference League and the UEFA Super Cup for the 2024–27 cycle (2024/25 season). Payments for the qualifying phases. Solidarity payments for non-participating clubs.” (på engelska) (PDF). Uefa. 22 mars 2024. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007091654/https://editorial.uefa.com/resources/028b-1a7880138a24-7a993e2e33d1-1000/20240322_circular_2024_13_en.pdf. Läst 10 november 2024. 
  62. ^ Scherman, Jan (9 april 2020). ”Uppgifter: Champions League till Telia”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200803173126/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/uppgifter-champions-league-till-telia/. Läst 10 november 2024. 
  63. ^ Scherman, Jan (9 april 2020). ”Jan Scherman: "Nent erbjöd Telia ett samarbete om Champions League"”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 26 september 2020. https://web.archive.org/web/20200926085314/https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/jan-scherman-nent-erbjod-telia-ett-samarbete-om-champions-league/. Läst 10 november 2024. 
  64. ^ Amir, Rani (29 maj 2024). ”Champions League tillbaka på Viaplay”. Sportbladet. Arkiverad från originalet den 2 september 2024. https://web.archive.org/web/20240902164429/https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/KMyKy5/viaplay-koper-tillbaka-rattigheterna-till-champions-league. Läst 10 november 2024. 
  65. ^ Pinheiro Diamant, Jonatan (29 augusti 2024). ”Champions League: Här är alla matcher”. Sportbladet. Arkiverad från originalet den 17 september 2024. https://web.archive.org/web/20240917163934/https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/3MBXlA/champions-league-2024-2025-ligafas-matcher-spelschema. Läst 10 november 2024. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uefa_Champions_League&oldid=57531267”