Öppna huvudmenyn
Wikipedia

Uefa Champions League

största herrfotbollsturneringen för klubblag i Europa
(Omdirigerad från Europacupen i fotboll)
Den här artikeln handlar om herrturneringen. För damturneringen, se Uefa Women's Champions League.

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den största fotbollsturneringen för klubblag i Europa. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.[1]

Uefa Champions League
Logo uefa 2012.png
Sport(er)Fotboll
TidpunktJuni–maj
År1955–
(1992– i nuvarande form)
Tidigare namnEuropacupen för mästarlag (1955–1992)
Geografisk omfattningEuropa (Uefas medlemsländer)
ArrangörUefa
Regerande mästareEngland Liverpool (2018/19)
Flest titlarSpanien Real Madrid (13)
WebbplatsOfficiell webbplats
Soccerball current event.svg Uefa Champions League 2019/2020
Inför en match mellan Real Madrid och Legia Warszawa på Santiago Bernabéu under säsongen 2016/17.

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 18 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2019. Engelska klubbar har varit näst bäst med 13 finalvinster och nio finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 13 finalvinster och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb lyckats ta sig till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[2]

Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, tredje- och fjärdeplacerade klubbar från länder med de högst rankade högstadivisionerna; allt enligt Uefas regler baserat på föregående fem års resultat i de europeiska cuperna.[3] Lågt rankade länders högstadivisioners mästare måste spela upp till fyra kvalmöten (sex för de allra lägst rankade) för att ta sig till gruppspelet.[4]

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det flera kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 1991/92, men har efter det utökats kraftigt. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0, och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.

Innehåll

HistoriaRedigera

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefa-förbundets första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en nationell lagtävling, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.[1]

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa runt om i Europa vinnandes vänskapsmatcher.

Representanter för 16 klubbar var inbjudna till ett möte den 2–3 april 1955 och L'Équipes föreslagna regler antogs till sist enhälligt. Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3.[1] De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris.

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985.

Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i gruppspelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Tottenham Hotspur, Chelsea och Arsenal säsongen 2010/11). Också Istanbul, Moskva och Bukarest kan ståta med tre deltagande klubbar – dock inte under samma säsong (Galatasaray, Beşiktaş och Fenerbahçe, CSKA Moskva, Spartak Moskva och Lokomotiv Moskva respektive FCSB, Dinamo București och Rapid București).

Milano är den enda stad med två klubbar som har vunnit turneringen; Milan och Inter. London har tre klubbar som har gått till final medan Madrid och Belgrad har två. Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år – 2014 och 2016 – då Real Madrid mötte Atlético Madrid.

Malmö FF är den svenska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest i München 1979. Bland andra svenska klubbar som gått långt kan nämnas Djurgården, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidaberg, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och inte minst IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.

FinalresultatRedigera

EuropacupfinalerRedigera

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1955/56 Real Madrid   4–3   Reims Parc des Princes, Paris Första finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57 Real Madrid   2–0   Fiorentina Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58 Real Madrid   3–2 (e.f.)   Milan Heyselstadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59 Real Madrid   2–0   Reims Neckarstadion, Stuttgart Real Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60 Real Madrid   7–3   Eintracht Frankfurt Hampden Park, Glasgow Första finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61 Benfica   3–2   Barcelona Wankdorfstadion, Bern Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62 Benfica   5–3   Real Madrid Olympiastadion, Amsterdam
1962/63 Milan   2–1   Benfica Wembley Stadium, London Första finalen utan spanskt deltagande.
1963/64 Inter   3–1   Real Madrid Praterstadion, Wien
1964/65 Inter   1–0   Benfica San Siro, Milano Matchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66 Real Madrid   2–1   Partizan Belgrad Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67 Celtic   2–1   Inter Estádio Nacional, Lissabon Första finalen med en skotsk klubb.
1967/68 Manchester United   4–1 (e.f.)   Benfica Wembley Stadium, London Första finalen med en engelsk klubb.
1968/69 Milan   4–1   Ajax Santiago Bernabéu, Madrid Första finalen med en nederländsk klubb.
1969/70 Feyenoord   2–1 (e.f.)   Celtic San Siro, Milano Svensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.
1970/71 Ajax   2–0   Panathinaikos Wembley Stadium, London Första finalen med en grekisk klubb.
1971/72 Ajax   2–0   Inter Feijenoordstadion, Rotterdam
1972/73 Ajax   1–0   Juventus Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74 Bayern München   1–1 (e.f.)   Atlético Madrid Heyselstadion, Bryssel Enda finalen att gå till omspel.
4–0
1974/75 Bayern München   2–0   Leeds United Parc des Princes, Paris
1975/76 Bayern München   1–0   Saint-Étienne Hampden Park, Glasgow
1976/77 Liverpool   3–1   Borussia Mönchengladbach Olympiastadion, Rom
1977/78 Liverpool   1–0   Club Brügge Wembley Stadium, London Första finalen med en belgisk klubb.
1978/79 Nottingham Forest   1–0   Malmö FF Olympiastadion, München Första finalen med en svensk klubb.
1979/80 Nottingham Forest   1–0   Hamburg Santiago Bernabéu, Madrid
1980/81 Liverpool   1–0   Real Madrid Parc des Princes, Paris
1981/82 Aston Villa   1–0   Bayern München Feijenoordstadion, Rotterdam
1982/83 Hamburg   1–0   Juventus Olympiastadion, Aten Sjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84 Liverpool   1–1 (e.f.)   Roma Olympiastadion, Rom Matchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1984/85 Juventus   1–0   Liverpool Heyselstadion, Bryssel I samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.
1985/86 Steaua București   0–0 (e.f.)   Barcelona Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Första finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua București vann med 2–0 i straffsparksläggningen.
1986/87 Porto   2–1   Bayern München Praterstadion, Wien
1987/88 PSV Eindhoven   0–0 (e.f.)   Benfica Neckarstadion, Stuttgart PSV Eindhoven vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
1988/89 Milan   4–0   Steaua București Camp Nou, Barcelona
1989/90 Milan   1–0   Benfica Praterstadion, Wien
1990/91 Röda stjärnan   0–0 (e.f.)   Marseille Stadio San Nicola, Bari Röda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
1991/92 Barcelona   1–0 (e.f.)   Sampdoria Wembley Stadium, London

Uefa Champions League-finalerRedigera

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1992/93 Marseille   1–0   Milan Olympiastadion, München
1993/94 Milan   4–0   Barcelona Olympiastadion, Aten
1994/95 Ajax   1–0   Milan Ernst-Happel-Stadion, Wien
1995/96 Juventus   1–1 (e.f.)   Ajax Olympiastadion, Rom Juventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1996/97 Borussia Dortmund   3–1   Juventus Olympiastadion, München
1997/98 Real Madrid   1–0   Juventus Amsterdam Arena, Amsterdam Real Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99 Manchester United   2–1   Bayern München Camp Nou, Barcelona
1999/00 Real Madrid   3–0   Valencia Stade de France, Saint-Denis Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar. Real Madrid blev första klubb att vinna åtta gånger.
2000/01 Bayern München   1–1 (e.f.)   Valencia Stadio Giuseppe Meazza, Milano Bayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2001/02 Real Madrid   2–1   Bayer Leverkusen Hampden Park, Glasgow Real Madrid blev första klubb att vinna nio gånger.
2002/03 Milan   0–0 (e.f.)   Juventus Old Trafford, Manchester Första finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2003/04 Porto   3–0   Monaco Arena AufSchalke, Gelsenkirchen
2004/05 Liverpool   3–3 (e.f.)   Milan Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul Liverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2005/06 Barcelona   2–1   Arsenal Stade de France, Saint-Denis
2006/07 Milan   2–1   Liverpool Olympiastadion, Aten
2007/08 Manchester United   1–1 (e.f.)   Chelsea Luzjnikistadion, Moskva Första finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
2008/09 Barcelona   2–0   Manchester United Olympiastadion, Rom
2009/10 Inter   2–0   Bayern München Santiago Bernabéu, Madrid
2010/11 Barcelona   3–1   Manchester United Wembley Stadium, London
2011/12 Chelsea   1–1 (e.f.)   Bayern München Allianz Arena, München Matchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
2012/13 Bayern München   2–1   Borussia Dortmund Wembley Stadium, London Första finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14 Real Madrid   4–1 (e.f.)   Atlético Madrid Estádio da Luz, Lissabon Första finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15 Barcelona   3–1   Juventus Olympiastadion, Berlin
2015/16 Real Madrid   1–1 (e.f.)   Atlético Madrid Stadio Giuseppe Meazza, Milano Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen. Real Madrid blev första klubb att vinna elva gånger.
2016/17 Real Madrid   4–1   Juventus Millennium Stadium, Cardiff Real Madrid blev första klubb att vinna tolv gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League två år i rad.
2017/18 Real Madrid   3–1   Liverpool Olympiastadion, Kiev Real Madrid blev första klubb att vinna 13 gånger och första klubb att vinna Uefa Champions League tre år i rad.
2018/19 Liverpool   2–0   Tottenham Hotspur Wanda Metropolitano, Madrid

Finaler per klubbRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[2]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Real Madrid 13 3 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017, 2018 1962, 1964, 1981
2   Milan 7 4 1963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 2007 1958, 1993, 1995, 2005
3   Liverpool 6 3 1977, 1978, 1981, 1984, 2005, 2019 1985, 2007, 2018
4   Bayern München 5 5 1974, 1975, 1976, 2001, 2013 1982, 1987, 1999, 2010, 2012
5   Barcelona 5 3 1992, 2006, 2009, 2011, 2015 1961, 1986, 1994
6   Ajax 4 2 1971, 1972, 1973, 1995 1969, 1996
7   Manchester United 3 2 1968, 1999, 2008 2009, 2011
  Inter 3 2 1964, 1965, 2010 1967, 1972
9   Juventus 2 7 1985, 1996 1973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10   Benfica 2 5 1961, 1962 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
11   Nottingham Forest 2 0 1979, 1980 -
  Porto 2 0 1987, 2004 -
13   Celtic 1 1 1967 1970
  Hamburg 1 1 1983 1980
  FCSB 1 1 1986 1989
  Marseille 1 1 1993 1991
  Borussia Dortmund 1 1 1997 2013
  Chelsea 1 1 2012 2008
19   Feyenoord 1 0 1970 -
  Aston Villa 1 0 1982 -
  PSV Eindhoven 1 0 1988 -
  Röda stjärnan 1 0 1991 -
23   Atlético Madrid 0 3 - 1974, 2014, 2016
24   Reims 0 2 - 1956, 1959
  Valencia 0 2 - 2000, 2001
26   Fiorentina 0 1 - 1957
  Eintracht Frankfurt 0 1 - 1960
  Partizan Belgrad 0 1 - 1966
  Panathinaikos 0 1 - 1971
  Leeds United 0 1 - 1975
  Saint-Étienne 0 1 - 1976
  Borussia Mönchengladbach 0 1 - 1977
  Club Brügge 0 1 - 1978
  Malmö FF 0 1 - 1979
  Roma 0 1 - 1984
  Sampdoria 0 1 - 1992
  Bayer Leverkusen 0 1 - 2002
  Monaco 0 1 - 2004
  Arsenal 0 1 - 2006
  Tottenham Hotspur 0 1 - 2019

Finaler per landRedigera

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[2]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1   Spanien 18 11 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2   England 13 9 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019 1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019
3   Italien 12 16 1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010 1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017
4   Tyskland* 7 10 1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013 1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013
5   Nederländerna 6 2 1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995 1969, 1996
6   Portugal 4 5 1961, 1962, 1987, 2004 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
7   Frankrike 1 5 1993 1956, 1959, 1976, 1991, 2004
8   Skottland 1 1 1967 1970
  Rumänien 1 1 1986 1989
  Serbien** 1 1 1991 1966
11   Grekland 0 1 - 1971
  Belgien 0 1 - 1978
  Sverige 0 1 - 1979

* Inklusive Västtyskland
** Inklusive Jugoslavien

MaratontabellRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[5]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1   Real Madrid 431 259 74 98 957 468 +489 592
2   Bayern München 341 195 72 74 681 342 +339 462
3   Barcelona 310 183 70 57 620 298 +322 436
4   Manchester United 279 154 66 59 506 264 +242 374
5   Juventus 271 135 68 68 427 264 +163 338
6   Milan 249 125 64 60 416 231 +185 314
7   Benfica 252 112 58 82 406 288 +118 282
8   Liverpool 209 117 46 46 393 184 +209 280
9   Porto 243 109 57 77 361 273 +88 275
10   Ajax 217 97 59 61 337 241 +96 253

Klubbar i fet stil spelar i Uefa Champions League säsongen 2019/20.

Flest matcherRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[5]
 
Iker Casillas har spelat flest matcher i cupens historia.
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1   Iker Casillas 181 1999–2019   Real Madrid (152),   Porto (29)
2   Cristiano Ronaldo 166 2002–   Sporting Lissabon (1),   Manchester United (55),   Real Madrid (101),   Juventus (9)
3   Xavi 157 1998–2015   Barcelona (157)
4   Ryan Giggs 151 1993–2014   Manchester United (151)
5   Raúl 144 1995–2011   Real Madrid (132),   Schalke 04 (12)
6   Paolo Maldini 139 1988–2008   Milan (139)
7   Lionel Messi 135 2004–   Barcelona (135)
8   Andrés Iniesta 132 2002–   Barcelona (132)
9   Clarence Seedorf 131 1994–2012   Ajax (11),   Real Madrid (25),   Inter (2),   Milan (93)
10   Paul Scholes 130 1994–2012   Manchester United (130)
  Gianluigi Buffon 130 1997–   Parma (10),   Juventus (115),   Paris Saint-Germain (5)

Flest målRedigera

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2018/19[5][6]
 
Cristiano Ronaldo har gjort flest mål i cupens historia.
Nr Spelare Mål År Klubb(ar)
1   Cristiano Ronaldo 127 2002–   Manchester United (16),   Real Madrid (105),   Juventus (6)
2   Lionel Messi 112 2004–   Barcelona (112)
3   Raúl 71 1995–2011   Real Madrid (66),   Schalke 04 (5)
4   Ruud van Nistelrooy 60 1998–2009   PSV Eindhoven (9),   Manchester United (38),   Real Madrid (13)
  Karim Benzema 60 2005–   Lyon (12),   Real Madrid (48)
6   Andrij Sjevtjenko 59 1994–2011   Dynamo Kiev (22),   Milan (33),   Chelsea (4)
7   Robert Lewandowski 53 2011–   Borussia Dortmund (17),   Bayern München (36)
8   Thierry Henry 51 1997–2012   Monaco (7),   Arsenal (35),   Barcelona (9)
9   Filippo Inzaghi 50 1997–2010   Juventus (17),   Milan (33)
10   Alfredo Di Stéfano 49 1955–1964   Real Madrid (49)
  Zlatan Ibrahimović 49 2001–   Ajax (7),   Juventus (3),   Inter (6),   Barcelona (4),   Milan (9),   Paris Saint-Germain (20)

PublikrekordRedigera

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan Celtic och Leeds United lockade 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[7]

HymnenRedigera

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje tv-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[8]

TextenRedigera

"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"[8]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] ”Football's top club competition” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 7 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190607151532/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/background/index.html. Läst 20 juni 2019. 
  2. ^ [a b c d e] ”European Champions' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tablese/ec1.html. Läst 20 juni 2019. 
  3. ^ ”How the club coefficients are calculated” (på engelska). Uefa. 1 juli 2018. https://www.uefa.com/memberassociations/news/newsid=1592815.html#how+five+year+club+coefficients+calculated. Läst 20 juni 2019. 
  4. ^ ”2019/20 Champions League match and draw calendar” (på engelska). Uefa. 14 januari 2019. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/news/newsid=2589462.html?iv=true. Läst 20 juni 2019. 
  5. ^ [a b c] ”UEFA Champions League statistics handbook” (på engelska). Uefa. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/statistics/all-time. Läst 20 juni 2019. 
  6. ^ ”Champions Cup/Champions League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/ec/ec1tops.html. Läst 20 juni 2019. 
  7. ^ ”Season 1969-70” (på engelska). European Cup History. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180818204130/http://www.europeancuphistory.com/euro70.html. Läst 20 juni 2019. 
  8. ^ [a b] ”UEFA Champions League anthem” (på engelska). Uefa. Arkiverad från originalet den 11 september 2018. https://web.archive.org/web/20180911224803/https://www.uefa.com/uefachampionsleague/season=2019/music/. Läst 10 september 2018. 

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uefa_Champions_League&oldid=46124504"