Öppna huvudmenyn

Erik Gustafsson (Stenbock)

svensk friherre, militär, riksråd och hovman

Erik Gustafsson (Stenbock), född 28 juli 1538 i Länghem i Västergötland, död 1602 i Malmö, var en svensk friherre, militär, riksråd och hovman. Han var son till friherren, riksmarsken och lagmannen i Västergötland Gustaf Olofsson och Brita Eriksdotter (Leijonhufvud) (1514–1572), samt bror till Olof Gustafsson (Stenbock) (död 1599). Gift med Malin Sture vilken han 1573 bortrövade från Hörningsholm. Död 1602 som landsflyktig i Danmark.

Erik Gustafsson
Titlar
Tidsperiod 1561–1597
Utnämnd av Erik XIV
Tidsperiod 1561–1568
Utnämnd av Erik XIV
Tidsperiod 1567–1597
Tidsperiod 1568–1597
Företrädare Olof Pedersson (Örnfot)
Efterträdare Axel Stensson (Leijonhufvud)
Tidsperiod 1568–1597
Utnämnd av Johan III
Tidsperiod 1575–1597
Militärtjänst
Grad 1567 fältmarskalk för rytteriet
Slag/krig Nordiska sjuårskriget
Personfakta
Född 28 juli 1538
Länghem i Västergötland
Nationalitet Sverige Sverige
Dom/straff 1596 fråndömd sina ämbeten
1597 fråndömd friherreskap
Död 1602
Malmö
Frälse/adelsätt Stenbock
Sätesgård Torpa
Far Gustaf Olofsson till Torpa
Mor Brita Eriksdotter (Leijonhufvud)
Släktingar Ebba Stenbock (syskon)

Karl Gustavsson Stenbock (syskon)
Beata Stenbock (syskon)
Katarina Stenbock (syskon)
Arvid Gustafsson Stenbock (syskon)
Olof Gustavsson Stenbock (syskon)

Familj
Gift 1574
Make/maka Malin Sture
Barn Gustav Eriksson (Stenbock)
Svante Stenbock

Torpa stenhus

BiografiRedigera

BakgrundRedigera

Erik Gustafsson:s politiska och personliga bana präglades av hans bakgrund i de mäktiga kungafrändernas krets, där modern var syster till Gustav I:s andra hustru, drottning Margareta, och han själv var bror till kungens tredje gemål, Katarina Stenbock. Detta och kung Erik XIVs personliga vänskap ger förklaringen till att Erik Gustafsson trots sin ungdom upphöjdes till friherre vid kungakröningen 1561 jämte bland andra hans far, fast han inte anförtrotts något offentligt uppdrag under Gustav I:s tid. Han fick friherreskap först 1568.

1560-taletRedigera

Erik Gustafsson blev senast i maj 1561 kammarjunkare hos kung Erik XIV, och han och hans far Gustaf Olsson upphöjdes av kung Erik till friherre till Tofta i juni samma år. Han verkar ha tillhört rådet redan på dennes tid. Erik Gustafsson utsågs 1562, då Svante Sture den yngre blev guvernör i Estland, till rådgivare åt denne och Klas Kristersson (Horn).

1563 blev han ryttmästare för Västgöta och Smålands adelsfana, deltog i kriget mot Danmark, och var vid belägringen av Bohus 1566 en av överbefälhavaren Nils Boijes närmaste män.

1567 avancerade han till överste för rytteriet i Småland och Västergötland, och blev samma år ryttmästare och fältmarskalk för rytteriet i hela riket, fast han befunnit sig bland de av Erik XIV misstänkte herrarna, och han var nära att bli mördad under de så kallade Sturemorden i Uppsala 1567.

1568 utsågs han till befälhavare över trupperna i de södra gränslandskapen, och han valdes in som riksråd i Sverige senast 13 oktober 1568. 1568 blev han också fältöverste för krigsfolket i Västergötland, Småland och Östergötland, fältöverste för allt krigsfolket 20 december 1569.

Under Nordiska sjuårskriget var han 1567 fältmarskalk för rytteriet och fick 1568 befälet över trupperna i de södra gränslandskapen.

Vid upproret mot Erik XIV 1568 slöt han sig till hertigarna, och efter Johan III:s tronbestigning mottog han riklig belöning.

Han fick 1568 fullmakt som lagman i Västergötlands lagsaga (lagman där 20 november 1568–1597), erhöll samma år Kronobäcks och Örestens friherreskap, blev möjligen samma år överståthållare i Västergötland. Han nämndes i januari 1569 som tillförordnat riksråd, slogs till riddare vid Johan III:s tronbestigning och spelade en betydande roll under dennes regering.

1570-taletRedigera

Erik Gustavsson Stenbock blev kommissarie för Älvsborgs lösen i Västergötland 23 februari 1570.

Våren 1573 blev han ett samtalsämne över hela landet för sin tilltagsenhet att enlevera den sköna grevinnan Magdalena Sture (Malin Sture) från Hörningsholm i Mörkö, Södermanland, och förde henne till Danmark, där paret gifte sig. Enleveringen skedde i fullt samförstånd med den blivande hustrun, sedan hennes mor länge förhindrat äktenskapet med motiveringen att parterna var kusiner. Händelsen blev ett samtalsämne över hela landet.

Såsom nära anförvant med Stureätten, vistades han ofta på dess gods Hörningsholm och kom därigenom att fatta en häftig böjelse för sin kusin, fröken Malin, dotter till riksmarsken Svante Sture och fru Märta Eriksdotter Leijonhufvud. Modern ville emellertid för släktskapens skull inte veta av någon äktenskapsförbindelse mellan de unga, i vilken åsikt hon för övrigt stärktes av ärkebiskop Laurentius Petri Nericius i Uppsala. I sina kärleksbekymmer vände sig Stenbock till den unge hertig Karl och erhöll av honom tvåhundra ryttare, för att med våld driva sin vilja igenom. I mars 1573 begav sig Stenbock med sin eskort till Hörningsholm, dolde ryttarna ett stycke från gården och övertalade sin älskade att fly från den obevekliga modern. Sedan han lämnat Malin hos Per BraheSundholm, skyndade han att hos konung Johan anhålla om bistånd och förlåtelse. Men hit hade den förtörnade fru Märtas klagobrev anlänt före honom, så att han, så fort han ankom till Stockholm, blev avsatt från sina ämbeten och insatt i fängelse.

Stenbocks släktingar lyckades dock se till att han återfick friheten, och även Sturesläkten lät försona sig, med undantag av modern. Då ingenting kunde beveka denna att ge sitt bifall, reste de båda älskande över halländska gränsen och lät viga sig av en dansk präst, varpå bröllopet firades på Stenbocks fädernegård Torpa.

En tämligen kortvarig schism med kungen följde och kung Johan uppträdde pliktskyldigast som försvarare av föräldraauktoriteten, drog in en del av Erik Gustafssons förläningar men gav honom omsider tillgift för enleveringen sedan paret återvänt till hemlandet.

Han var från 1575 ståthållare i Västergötland och på Älvsborg (senast 27 augusti 1575–1597).

1580-taletRedigera

Hans friherrskap utökades rejält 1582, och han var då sammantaget en av rikets största förläningstagare. Erik Gustafsson medverkade regelbundet i riksrådsmöten, och som ståthållare ledde han talrika landskapsmöten, där han särskilt agerade till förmån för Johan III:s liturgiska politik. Vidare blev han häradshövding i Kind 18 mars 1580–1597.

Sista årRedigera

Under kung Sigismund behöll han sina ämbeten och förläningar men måste 1597 fly från Älvsborg till Danmark och vidare till Polen. Därifrån följde han Sigismund till Sverige 1598, men efter dennes nederlag i slaget vid Stångebro och Sigismunds flykt till Polen blev Erik Gustafssons ställning ohållbar.

Han begav sig åter till Danmark där han blev kvar som landsflyktig i Danmark och Polen 1597–1598 och från 1599, fram till sin död några år senare 1602.

Vid sidan av sina betydande förläningar, vilka drogs in av hertig Karl vid E:s första flykt 1597, hade han ett rätt omfattande privat gårdsinnehav med fädernegodset Torpa som centrum. Det tillföll honom som fädernearv 1579 men konfiskerades vid flykten 1599.

FamiljRedigera

Den 17 januari 1574 gifte han sig med sin kusin Malin Sture som han året före enleverat från Hörningsholm. Hon var dotter till Svante Sture d.y. och Märta Eriksdotter (Leijonhufvud), syster till drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) (andra hustru till Gustav Vasa).

Barn

  1. Gustav Eriksson (Stenbock) (1575–1629).
  2. Svante Stenbock (1578–1632)

Erik Gustafsson uppvisade en betydligt större personlig och politisk smidighet än sina hetsiga bröder, där den äldste Olof beskylldes för förrädiskt tal mot Erik XIV, dömdes till döden 1564 men benådades för att långt senare avrättas av hertig Karl. Den yngre brodern Abraham dömdes till döden för stämplingar och mördades 1567, medan brodern Arvid gjorde sig skyldig till dråp under ett våldsamt dryckeslag. Erik Gustafssons manövrerande bland de politiska blindskären försatte honom likväl till slut i en omöjlig position och till förlust av såväl status som egendom i hemlandet och en död i landsflykt.

AntavlaRedigera

I Torpa stenhus hängde en en tavla målad på duk med små fyrkantiga skyltar föreställande namn, porträtt och vapensköld från 32 uppräknade förfäder, intill femte led, till Erik Gustafsson. Tavlan tros ha tillverkats kort tid efter Erik Gustafssons död.[1]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Knut Arvidsson (Torpaätten Sparre över stjärna)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Arvid Knutsson till Torpa (Torpaätten Sparre över stjärna)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kerstin Erlandsdotter (Bååt)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Olof Arvidsson (Stenbock)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gustaf Olofsson (Stenbock) till Toftaholm
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anna Gustafsdotter (Stenbock)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingrid Bengtsdotter (Vinstorpaätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
Gustaf Olofsson (Stenbock) till Torpa
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Laake
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Harald Lake
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Cecilia Torbjörnsdotter (gumsehuvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karin Haraldsdotter (Lake)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nils Person (Pil) till Gåsevad
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingrid Nilsdotter (Pil)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Märta Larsdotter Pik till Gåsevad
 
 
 
Erik Gustafsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristiern Gregerson (Leijonhuvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Abraham Kristiernsson (Leijonhuvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Märta Pedersdotter (Tjurhuvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Abrahamsson (Leijonhufvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Magnus Bengtsson (Natt och Dag)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Birgitta Månsdotter (Natt och Dag)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Marita Månsdotter (Tre Rosor till Horshaga)
 
 
 
 
 
 
 
 
Brita Eriksdotter (Leijonhufvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Kristiernsson (Vasa)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Karlsson (Vasa)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ebba Eriksdotter Krummedige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ebba Eriksdotter (Vasa)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Carl Bengtsson (Vinstorpaätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anna Karlsdotter (Vinstorpaätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristina Lagesdotter (Sparre av Vik)
 
 
 

Det femte ledet innehåller också beskrivningar av vapensköldar för de 32 anorna.

Nummer Namn Beskrivning av vapnet Frälseätt Vapen
32/1 Arvid Arvidsson (Torpaätten)
(Arfuith Arfuitson)
Vapen (otydligt)[1]: svart sköld med guld (-sparre, märke efter en stjärna under sparren (Store). Torpaätten (Sparre över stjärna)  
32/2 Karin Gunnarsdotter Gylta (F: Karin Gunner Gylte dotter.) Vapen: fyrdelad sköld, öfre högra och nedre vänstra fälten guld, de två öfriga svarta, öfver hjälmen fem påfågelsfjädrar, den mellersta och de båda yttersta svarta, de öfriga af guld. Gylta  
32/3 Erland Knutsson
(H: Erlandh Knuttson till Sunholmen)
Vapen: röd båt utan stam i guldfält, ofvan hjälmen en adlig krona och därofvan en röd båt. Bååt eller Bonde?  
32/4 F - - -» (utplånadt.) Vapen (otydligt): skölden klufven, det högra fältet af guld, det vänstra svart (natt och dag i längden). Hammerstaätten  
32/5 Olof Jönsson (Stenbock) (otydligt.) »[Olu] f [Jönjnsa.» Vapen (otydligt): skölden delad, nedra fältet visar spår af att vara schackspelsrutadt (svart och guld); ofvan hjälmen två vesselhorn, det högra öfre hälften af guld, nedre svart, det vänstra tvärtom (Stenbock). Stenbock (adelsätt)  
32/6 F: Est –– her–––» Vapen: skölden af guld, med en svart (möjligen förut af silfver) snedbjälke från höger, belagd å dess öfre kvarvarande del med en röd Sparre, nedra vänstra hälften af skölden utplånad. Öfver hjälmen trefjädrar i färgerna svart, guld, rödt, från höger räknadt. (Silfversparre?) Silfversparre  
32/7 Bengt Uddson (Vinstorpaätten) Her Bengt Uddeson Vapen: klufven sköld, fältet till höger af guld med en half lilja, fältet till vänster äfven af guld med två röda snedbjälkar från höger; ofvan hjälmen två vesselhorn, det högra öfre hälften af guld, nedre svart, det vänstra öfre hälften röd, nedre af guld; (vinstorps-släkten). Vinstorpaätten  
32/8 Kristina Staffansdotter (Ulv) F: Kierstin - - - - - her Staffan Ulfssons dotter.» Vapen: en tillbakaseende svart ulf i guldfält; hjälmen otydlig. Ulvätten  
32/9 Haraldh Laake Vapen: skölden styckad, nedre fältet svart med en half guldlilja, öfre fältet rödt med en hvit hök- eller falkliknande fågel; ofvan hjälmen en gyllene hel lilja mellan två standar, det högra rödt, det vänstra af guld. Lake  
32/10 Fru Märta (Märita Bengtsdotter bjelke, belagd med tre stjärnor) Vapen: en blå sköld med två strängar i guld, mellan strängarna tre stigande bockhufvuden (?), öfverhjälmen fem fjädrar i guld. (Kommentar: senare tolkat som tre stjärnor) Stjärnbjälke  
32/11 Torbiörn Slätt Vapen: ett gumsehufvud i svart fält, ofvan hjälmen två bockhorn af silfver. Lake  
32/12 Fru Ingrid Biörn Bergesons dotter Vapen: ett grönt blad (lind?) i rödt fält, ofvan hjälmen två röda vesselhorn. (ett sjöblad)  
32/13 Per Nilsson till Gåsauath (Gåsevad) Vapen: en guldpil med spetsen upp i rödt fält; ofvan hjälmen en guldpil mellan två vesselhorn, hvilka i sin öfre hälft äro af guld och i den nedre röda.  
32/14 F. Märta Vapen: en aftagande silfvermåne med människoansikte i blått fält, ofvan hjälmen fem standar, hvars dukar äro delade på längden, öfre hälften hvit, nedre blå.
32/15 Lars Pik Laräntz Pyck (Laurentz

Pedersson Pik)

Vapen: rödt fält med en silfvermussla, ofvan hjälmen två vesselhorn, det högras öfre hälft silfver och nedre röd, det vänstra tvärt om. Pik  
32/16 F. Anna Vapen: ett blått fält med två förgyllda snedbjälkar eller strängar från höger och mellan dessa en otydlig figur, troligen en fisk med vingar; ofvan hjälmen två horn, hvilkas öfre hälft är af guld, nedre röd.
32/17 Greger Kristiernsson (Leijonhufvud) Gregor Cristierson Vapen (otydligt): öfver hjälmen synes ett halft förgyldt lejon (Leijonhufvud). Leijonhufvud  
32/18 Broder Svensson (Tjurhuvud) F. Margareta Broder Svenssons dotter Vapen: rödt ox- eller tjurhufvud med förgyllda horn i svart fält; ofvan hjälmen två vesselhorn, det högras öfre hälft röd, nedre guld, det vänstras öfre hälft guld, nedre svart.  
32/19 Pädher Erichson Vapen: ett rödt bockhorn i guldfält; ofvan hjälmen samma bild. (Ugerop.) Urup  
32/20 Christina Tordsdotter (Store) F. Christina Tordh Svenssons dodter Vapen: en förgylld Sparre och därunder en sjuuddig silfverstjärna i svart fält; ofvan hjälmen en sjuuddig silfverstjärna. Store  
32/21 Bengt Stensson (Natt och Dag) Her Bengt Stensonn Vapen: skölden delad, öfre fältet af guld, nedre svart; ofvan hjälmen en adlig krona och däröfver elfva förgyllda fjädrar, ställda fyra, fyra och tre mellan två standar, hvars dukar äro delade på längden, öfre hälften guld, nedre svart. Natt och Dag  
32/22 Anna Finvidsson (Magnus Marinasons ätt) F. Anna h:r Måns Finvedhsons dotter.» Vapen: skölden klufven, högra fältet af guld med en upprättstående röd leopard, vänstra fältet svart med en half förgylld lilja; ofvan hjälmen två vesselhorn, det högras öfre hälft af guld och nedre röd, det vänstras öfre hälft blå, nedre guld. Bägge hornen hafva på yttre sidan fyra fyrkantiga lappar, som till höger äro färgade i rödt, guld, rödt och guld, till vänster guld, svart, guld och svart. Magnus Marinasons ätt  
32/23 Magnus Gustavsson (Tre Rosor till Horshaga) Her Måns Giöstafson Vapen: en styckad sköld, öfre delen röd, nedre af silfver; ofvan hjälmen två röda vesselhorn. Tre Rosor till Horshaga  
32/24 F. Kristina Larsdotter (Aspenäsätten) Vapen: en förgylld lejonörn (?) i rödt fält, ofvan hjälmen två, starkt mot hvarandra böjda, med kors afslutade horn, på hvilka äro ställda tolf små, utåtvända flaggor (sex på hvart horn), hvarannan flagga röd, hvarannan af guld (Blå-släkten?). Aspenäsätten  
32/25 Her Christer Nilsson Suerig Rikes drotz Vapen: snedbjälke från höger, antingen af silfver eller svart, öfra fältet blått, nedre rödt, midt i vapnet en förgylld »vase»; ofvan hjälmen en »vase» mellan två vesselhorn (Vasa-ätten). Vasaätten  
32/26 F. Ma[rgaretha Johanssons dotter.» Vapen: tre svarta orrar, ställda två och en i guldfält; ofvan hjälmen en adlig krona och sju förgyllda fjädrar (Moltke). Moltke  
32/27 Her Erik Krumedyke Vapen: ett grönt träd i svart fält; ofvan hjälmen två bockhorn. Krummedige  
32/28 F. Beata af Baierenn Vapen: skölden klufven, högra fältet af guld med tre röda rutor, vänstra fältet af guld med två svarta bjälkar; ofvan hjälmen sex fjädrar, ordnade i skaftad »fläkta» von Thienen  
32/29 Her Bengt Udhson. Vapen: se beskrifningen 32/7. Vinstorpaätten  
32/30 f Kirstin Her Staffan Ulfsons dotter Vapen: en tillbakaseende upprättstående svart ulf i guldfält; ofvan hjälmen en liknande bild. Ulvätten  
32/31 Herr Lage Giöstaffson Vapen: en röd Sparre i guldfält; ofvan hjälmen två vesselhorn, det högras öfre hälft guld och nedre röd, det vänstra tvärtom. Sparre av Vik  
32/32 Fr. Bodil Bengtsdotter Pik Vapen: se 32/15. Pik  

ReferenserRedigera

Vidare läsningRedigera