Öppna huvudmenyn
För Eskil Anderssons ätt - Lejonlilja från Uppland, med styckad sköld, se Lejonlilja.

Magnus Marinasons ätt, sentida benämning på medeltida södermanländsk högfrälsesläkt ibland kallad Leopard, som möjligen härstammande från kung Valdemar Birgersson, vilket antyds av stamfadern Magnus Marinasons (nämnd 1293-1308) metronymikon kombinerat med att han i sin vapensköld för ett lejon. Den enda kända bäraren av namnet Marina i Sverige på 1200-talet var en dotter till kung Valdemar, Marina Valdemarsdotter av Sverige.

Magnus Marinasons ätt
Magnus Marinasons vapensköld
UrsprungSödermanland
Förgrenad urmöjligen Bjälboätten?
StamfarMagnus Marinason
SätesgårdFållnäsSödertörn
AdladUradel
SynonymLeopard
† Utslocknad i Sverige
Utslocknadslutet av 1430-talet
Lejonet i vapenskölden feltolkades på 1500-talet (av Rasmus Ludvigsson) naturalistiskt som en leopard och släkten har därför tidigare kallats Leopard. Vapenskölden torde vara heraldiskt korrekt återgiven i den s.k. Bergshammarvapenboken: kluven sköld med det ena fältet i guld, vari ett rött lejon och det andra fältet i blått med en halv lilja av silver.

Åtminstone två generationer av släkten (stamfaderns son och sonson) hade FållnäsSödertörn som sin sätesgård. Släkten slocknade i slutet av 1430-talet.

Stamfadern Magnus Marinason var före 1305 gift med Kristina Birgersdotter (se Håkan Tunessons ätt). Barn:

  1. Kaniken i Uppsala, Johan Magnusson, upprättade testamente 1307 i Orléans där han förmodligen avled. Förde faderns vapen.[1]
  2. Kaniken i Strängnäs, Ingevald Magnusson. Förde först faderns vapen, senare ett annat sigill. [1]
  3. Nils Magnusson Domprost i Strängnäs. Förde faderns vapen.[1](nr 421)
  4. Finvid Magnusson. Förde faderns vapen.
Fler kända medlemmar
  • Jöns Magnusson (Magnus Marinasons ätt), son till Magnus Larsson (Magnus Marinasons ätt). Nämnd levande 1390–1435, riddare senast 1396. Gift med Gesa Nilsdotter, om vilken man inte vet mer än att hon troligen var danska. Hans sätesgård var möjligen Tun, Tuns socken, Åse härad i Västergötland. Barn:

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Svenska sigiller från medeltiden av Bror Emil Hildebrand
  2. ^ ÄSF 1:2 (Stockholm 1965) sid 174

KällorRedigera