DMT, N,N-Dimetyltryptamin alternativt N,N-dimetyl-(2-indolyl-(3)-etyl)amin, summaformel C12H16N2, är en kraftigt psykoaktiv enteogen ur klassen tryptaminer. DMT kan enbart intas genom parenterala vägar, det vill säga rökning eller injektion, utan kombinerat intag av MAO-hämmare. Om det intas oralt bryter kroppen ned det till fullo och drogens effekt uteblir. För att förhindra det kan man samtidigt inta en hämmare för det enzym som bryter ned drogen, en MAO-hämmare. I Sydamerika använder urbefolkningen en brygd, ayahuasca, gjord på två olika växter där den ena innehåller DMT och den andra en MAO-hämmare.[1]

DMT
Strukturformel för DMT
Systematiskt namnN-dimetyltryptamin
Övriga namnDMT
Kemisk formelC12H16N2
Molmassa188,274 g/mol
Egenskaper
Densitet1,099 g/cm³
Smältpunkt40 °C
Kokpunkt160 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vid rökning av DMT ges kortverkande effekter med ett kraftfullt rus med visuella hallucinationer.[2]

DMT framställdes först helt syntetiskt 1931.[3] Länge trodde man att det var en helt syntetisk drog, tills man efter ungefär 20 år även hittade det i olika växter i naturen. Ämnet bildas vid normal metabolism och finns naturligt i människokroppen.[4] I Norden går det att utvinna drogen ur rörflen, ett vanligt förekommande gräs.

DMT är narkotikaklassat och ingår i förteckning P I i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning I i Sverige.[5]

Källor redigera

  1. ^ Salak, Kira. ”HELL AND BACK”. National Geographic Adventure. http://www.kirasalak.com/Peru.html. Läst 18 januari 2009. 
  2. ^ ”N,N-DMT”. Erowid.org. http://www.erowid.org/chemicals/dmt/dmt.shtml. Läst 18 januari 2009. 
  3. ^ Bigwood, Jeremy; Ott, Jonathan. ”DMT”. Head Magazine. Arkiverad från originalet den 9 december 2008. https://web.archive.org/web/20081209020628/http://jeremybigwood.net/JBsPUBS/DMT/index.htm. Läst 18 januari 2009. 
  4. ^ Barker SA, Monti JA and Christian ST (1981). N,N-Dimethyltryptamine: An endogenous hallucinogen. In International Review of Neurobiology, vol 22, pp. 83-110; Academic Press, Inc.
  5. ^ ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120629234352/http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/konsoliderade/LVFS_1997_12_konsoliderad_tom_2010_1.pdf. Läst 12 augusti 2010. 

Externa länkar redigera