Carl Billquist

svensk skådespelare

Carl Folke Billquist, född 19 maj 1933 i Sankt Petri församling, Malmö, död 24 maj 1993 i Högalids församling, Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Carl Billquist
FöddCarl Folke Billquist
19 maj 1933
Sankt Petri församling, Malmö
Död24 maj 1993 (60 år)
Högalids församling, Stockholm
MakaWiveca Parneby
(1964–1993; hans död)
SläktingarKarl Billquist (farfar)
Fritiof Billquist (farbror)
Åsa Billquist (kusin)
IMDb SFDb

BiografiRedigera

 
Billquist (andra raden, fjärde från vänster) tillsammans med TV-teaterensemblen säsongen 1961/1962.

Billquist började som journalistvolontär och studerade därefter konsthistoria i Lund, där han också började spela studentteater vid Lilla Teatern. Åren 1955–1957 utbildade han sig vid Göteborgs Stadsteaters elevskola och engagerades efter studierna vid samma teater. Via Stockholms Stadsteater kom han 1964 till Dramaten, där han blev kvar till dess att han avled 1993.[1] Han kom totalt att göra 67 roller på Dramaten där den sista var den som lykttändaren i pjäsen Oväder 1992.[2] 1961–1963 var han engagerad vid TV-teatern.[1]

Förutom teatern verkade Billquist även som skådespelare i TV och på film. Här märks inte minst rollerna som Konsumföreståndare i TV-serien N.P. Möller, fastighetsskötare (1972) och förskingraren Matts Boresten i TV-serien Varuhuset (1987–1989).[1]

Under 1960-talet gestaltade han ofta älskarroller, men kom därefter att ofta porträttera buffliga karaktärer, där hans fyrkantiga och lite grovhuggna ansikte kom till sin rätt.[1]

Han var brorson till Fritiof Billquist och kusin till Åsa Billquist-Roussel. Gift 1964 med TV-producenten Wiveca Billquist.[3]

Carl Billquist är begravd på S:t Pauli norra kyrkogård i Malmö.[4]

Filmografi i urvalRedigera

TV-produktioner i urvalRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Major Barbara
George Bernard Shaw
Keve Hjelm Göteborgs stadsteater[5]
Naken kvinna med violin
Noël Coward
Olof Bergström Göteborgs stadsteater[6]
Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Sam Besekow Göteborgs stadsteater[7]
Besök av gammal dam
Friedrich Dürrenmatt
Johan Falck Göteborgs stadsteater[8]
1961 Cassio Othello
William Shakespeare
Birgit Cullberg Stockholms stadsteater
Jasja Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Bengt Ekerot Stockholms stadsteater
Herr Adam Violerna
Georges Schehadé
Sam Besekow Stockholms stadsteater
1963 Löjtnant September Bara en barberare
Georges Schehadé
Lars-Levi Laestadius Stockholms stadsteater
1964 Medverkande Å vilket härligt krig
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
1965 Fänriken Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Cyprian Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz
Alf Sjöberg Dramaten
1966 Medverkande I afton improviserar vi
Luigi Pirandello
Mimi Pollak Dramaten
1974 Barberaren Den jäktade
Ludvig Holberg
Henning Moritzen Dramaten
1975 Viggo Schiwe Tribadernas natt
Per Olov Enquist
Per Verner-Carlsson Dramaten
1984 Claude Philby Bäddat för sex
Dave Freeman
Herman Ahlsell Chinateatern[9][10]
1988 Måns Sommar i Strängnäs
Dansken
Mäster Olof
August Strindberg
Lennart Hjulström Dramaten

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] ”Carl Billquist”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66637&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dCarl+Billquist%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 14 oktober 2012. 
  2. ^ ”Carl Billquist”. Dramaten. http://www.dramaten.se/dramaten/medverkande/Rollboken/?qType=person&value=2095. Läst 14 oktober 2012. 
  3. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  4. ^ SvenskaGravar
  5. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 20. 1 februari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-02-01/30/20. Läst 26 september 2020. 
  6. ^ Scenförändringar: Vårpjäser i Lilla London”. Dagens Nyheter: s. 17. 23 april 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-04-23/109/17. Läst 26 september 2020. 
  7. ^ Scenförändringar: Jubileum i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 15. 21 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-21/225/15. Läst 26 september 2020. 
  8. ^ Scenförändringar: Dürrenmatt och Delaney”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-30/265/16. Läst 26 september 2020. 
  9. ^ Marcus Boldemann (22 januari 1984). ”Ordinär sexkomedi utan större finess”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-01-22/20/23. Läst 21 januari 2017. 
  10. ^ Gaby Wigardt (22 januari 1984). ”'Bäddat för 6' på China: Inget lyft men ofta roligt”. Svenska Dagbladet: s. 13. http://www.svd.se/arkiv/1984-01-22/13. Läst 26 januari 2017. 

Externa länkarRedigera