Boris Fredrik Gotthard Möller, född 24 augusti 1879 i Stockholm, död 13 november 1963, var en svensk militär, major i svenska armén och överste i kejserliga persiska gendarmeriet. Han var den sist levande mottagaren av medaljen För tapperhet i fält. Han är farfar till Jan Boris-Möller.

BiografiRedigera

Möller var son till generalkonsul Fredrik Möller och Aline Lamby. Han tog studentexamen i Stockholm 1900 och officersexamen 1903. Möller tjänstgjorde vid Göta livgarde (I 2) 1904-1905, vid Svea ingenjörkår (Ing 1) 1905-1907 och vid Fälttelegrafkåren 1907-1908.[1]

Han genomgick fältsignalkurs i Karlskrona 1908 och blev samma år diplomerad fältballongförare.[2] Möller var därefter instruktör vid kejserliga persiska gendarmeriet 1912-1915, chef för andra gendarmeriregementet 1914-1915 och utnämndes till överste 1915. Efter återkomsten till Sverige blev han kapten vid Hallands regemente (I 16) 1919 och befordrades till major 1929. Möller var därefter adjutant vid I. arméfördelningensstaben 1918-1922 och tjänstgjorde i generalstaben 1922-1930. Han var sekreterare i Kungliga Automobilklubbens södra avdelning från 1930.[1]

Möller gifte sig 1916 med Lilly Håkanson (född 1895), dotter till praktiserande läkaren Wilhelm Håkanson och Elisabeth Henckel.[2] Han är far till Woltmar (född 1918), löjtnant vid Skånska dragonregementet (P 2) och Carl-Gösta (född 1920), löjtnant vid Skånska dragonregementet (P 2) och far till Jan Boris-Möller.[1] Möller avled den 13 november 1963 och gravsattes den 24 november 1963 på Brunnby kyrkogård i Höganäs kommun.[3]

Utmärkelser[1]Redigera

ReferenserRedigera