Bengt Eklund (skådespelare)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Bengt Gunnar Eklund, född 18 januari 1925 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 19 januari 1998 i Domkyrkoförsamlingen i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.
| Bengt Eklund | |
 Bengt Eklund och Ingmar Bergman 1948. | |
| Född | Bengt Gunnar Eklund 18 januari 1925 Engelbrekts församling i Stockholm |
|---|---|
| Död | 19 januari 1998 (73 år) Stockholms domkyrkoförsamling i Stockholm |
| Aktiva år | 1946–1990 |
| Maka | Fylgia Zadig (1960–1965; skild) |
| Betydande roller | |
| Nisse Grankvist i Vi på Saltkråkan | |
| IMDb SFDb | |
BiografiRedigera
Eklund gick Dramatens elevskola 1944–1947 och var en del av Dramatens ensemble 1947–1949 och 1954–1973.[2] Sin mest uppmärksammade Dramaten-roll gjorde han i världspremiären av Eugene O'Neill-pjäsen Hughie, vilken liksom Lång dags färd mot natt publicerades postumt, och uruppfördes på Dramaten i regi av Bengt Ekerot. För sin insats i huvudrollen fick Eklund Thalia-priset 1958.
Han medverkade i flera Ingmar Bergman-filmer, bland annat Sommaren med Monika, Törst, Skammen och spelade huvudrollen i Hamnstad (1948).
På TV gjorde han uppmärksammade roller i bland annat Halsduken, den första deckarföljetongen i svensk TV 1962, Godnatt, jord i regi av Keve Hjelm och Bombi Bitt och jag. Han är idag dock mest känd för sin roll som Tjorvens pappa i Saltkråkan, en roll som han kom att upprepa i ett flertal filmer och TV-serier under 1960-talet.
På 1970- och 80-talen var Eklund främst verksam vid Radioteatern, men 1989 gjorde han en uppmärksammad återkomst till filmscenen som "Den gamle" i Täcknamn Coq Rouge. År 1990 medverkade han i Kjell Gredes God afton, Herr Wallenberg, som blev hans sista film.
FamiljRedigera
Eklund var son till frisörmästaren Johan Anton Eklund (1891–1979) och Ruth Wilhelmina, född Elander (1896–1959).[1] Han var 1960–1965 gift med skådespelaren Fylgia Zadig, far till Klas Eklund och Lena Eklund samt farfar till Sigge Eklund och Fredrik Eklund.
Filmografi i urvalRedigera
- 1946 – Ballongen
- 1946 – När ängarna blommar
- 1946 – Harald Handfaste
- 1947 – Krigsmans erinran
- 1947 – Rallare
- 1948 – Du har blivit krigsman
- 1948 – Nu börjar livet
- 1948 – Musik i mörker
- 1948 – Hamnstad
- 1948 – Loffe på luffen
- 1949 – Törst
- 1950 – Två trappor över gården
- 1951 – Skeppare i blåsväder
- 1951 – Elddonet
- 1952 – Hon kom som en vind
- 1953 – Dansa min docka
- 1953 – Sommaren med Monika
- 1954 – Herr Arnes penningar
- 1955 – Mord, lilla vän
- 1956 – Det är aldrig för sent
- 1956 – Tarps Elin
- 1956 – Moln över Hellesta
- 1958 – Fröken April
- 1958 – Laila
- 1959 – Törnrosa (röst)
- 1959 – Brott i Paradiset
- 1961 – Lita på mej, älskling!
- 1961 – Stöten
- 1962 – Halsduken (TV-serie)
- 1962 – Vaxdockan
- 1964 – Tjorven, Båtsman och Moses
- 1964 – Vi på Saltkråkan (TV-serie)
- 1965 – Tjorven och Skrållan
- 1966 – Myten
- 1966 – Tjorven och Mysak
- 1968 – Vi på Saltkråkan
- 1968 – Bombi Bitt och jag (TV-serie)
- 1974 – Erik XIV (TV-pjäs)
- 1979 – Godnatt, jord (TV-serie)
- 1989 – Täcknamn Coq Rouge
- 1990 – God afton, Herr Wallenberg
TeaterRedigera
RollerRedigera
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1948 | "Nattgalten", en urspårad adelsman | De vises sten Pär Lagerkvist |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| Gosta | En vildfågel Jean Anouilh |
Rune Carlsten | Dramaten | |
| 1950 | John Buchanan junior | Jagande efter vind Tennessee Williams |
Per-Axel Branner | Nya teatern[3] |
| Ian Letzaresko | Ungkarlsmamman Marc-Gilbert Sauvajan och Fred Jackson |
Martha Lundholm | Vasateatern[4] | |
| 1955 | Dr. Gerald Lyman | Älska mig, flicka William Inge |
Per-Axel Branner | Alléteatern[5] |
| 1960 | Klaudius | Hamlet William Shakespeare |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| Värden | Till Damaskus, del I August Strindberg |
Olof Molander | Dramaten | |
| 1962 | Högbåtsman Wittiker | Resan Georges Schehadé |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| 1963 | Bullinger, gruppledare i SS En fältpräst |
Svejk i andra världskriget Bertolt Brecht |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| 1965 | Fältherren | Mutter Courage Bertolt Brecht |
Alf Sjöberg | Dramaten |
RadioteaterRedigera
RollerRedigera
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1963 | Stig Kihlman, kapten | Trivselmyra story Lars Björkman |
Hans Lagerkvist[6] |
ReferenserRedigera
FotnoterRedigera
- ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901-2009 DVD-ROM, Version 5.00 Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ Vem är det '95: Svensk biografisk handbok 1995 (Norstedts förlag AB 1994) sid.272
- ^ Dagens Nyheter 12 augusti 1950 sid.7
- ^ ”Ungkarlsmamman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14166&pos=456. Läst 4 maj 2016.
- ^ ”Cowboykärlek på Allé”. Dagens Nyheter: s. 12. 26 augusti 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-26/230/12. Läst 20 januari 2016.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 37. 18 maj 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-05-18/134/37. Läst 20 mars 2016.
Externa länkarRedigera
- Bengt Eklund i Dramatens rollbok
- Bengt Eklund (skådespelare) på Svensk Filmdatabas
- Bengt Eklund på Internet Movie Database (engelska)