Axel Schotte

svensk ämbetsman och politiker (liberal)

Per Axel Victor Schotte (i riksdagen kallad Schotte i Karlstad, senare Schotte i Umeå), född 13 september 1860 i Nyköping, död 13 juli 1923 i Umeå, var en svensk ämbetsman och politiker (liberal). Han var civilminister 19051906, 19111914 och 19171919, riksdagsledamot 19091921 i (andra kammaren till 1919) samt slutligen landshövding i Västerbottens län från 1916 till 1917 och från 1919 till sin död. Han var bror till Gunnar V. Schotte.

Axel Schotte


Ämbetsperiod
7 november 1905–29 maj 1906
Monark Oscar II
Statsminister Karl Staaff
Företrädare Johan Widén
Efterträdare Julius Juhlin
Ämbetsperiod
7 november 1911–17 februari 1914
Monark Gustaf V
Statsminister Karl Staaff
Företrädare Hugo Hamilton
Efterträdare Oscar von Sydow
Ämbetsperiod
19 oktober 1917–28 november 1919
Monark Gustaf V
Statsminister Karl Staaff
Företrädare Walter Murray
Efterträdare Fredrik Holmquist

Född 13 september 1860
Nyköping, Sverige
Död 13 juli 1923 (62 år)
Umeå, Sverige
Gravplats Norra begravningsplatsen[1]
kartor
Politiskt parti Liberala samlingspartiet
Ministär Staaff I, Staaff II, Edén

Familj och levnadshistoria före inträdet i politikenRedigera

Axel Schotte var son till rektor Gustaf Victor Schotte (riksdagsledamot 1886–1888) , och dennes hustru Maria Vilhelmina, född Hollgren. Efter mogenhetsexamen i Nyköping 1878 gick han vidare till Uppsala universitet. Han tog där en juris kandidatexamen 1886, och började som extra ordinarie notarie vid Svea hovrätt.

Efter att ha tjänstgjort vid Svea hovrätt under tre år blev han i januari 1889 vice häradshövding, och sex månader senare i juli samma år tillförordnad länsnotarie vid Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Det var en tjänst där han visserligen hade vissa extraknäck, och lärde känna den politiskt inflytelserike bruksdisponenten Christian Lundeberg. Denne uppskattade Schotte som kunnig och dugande. I maj 1902 blev han utnämnd till landssekreterare för Värmlands län.

Christian Lundeberg hade redan 1902 förutspått att hans bäste väns son en dag skulle bli civilminister. Denna spådom uppfylldes 7 november 1905, då den nye statsministern Karl Staaff utsåg honom till chef för det arbetstyngda civildepartementet, vilket Schotte accepterade.

Civilminister och politikerRedigera

Schottes tid vid civildepartementet blev kort, knappt ett år - den 29 maj 1906 tvingades den första liberala regeringen i Sveriges politiska historia att avgå. Schotte ägnade sig nu åt sin landssekreterarpost och sitt engagemang i det frisinnade partiet. Han blev där först blev invald i den frisinnade landsföreningens förtroenderåd, och senare blev förtroenderådets ordförande 1914–1917. Han var också riksdagsledamot 1909–1921, fram till lagtima riksmötet 1919 i andra kammaren (1909–1911 för Karlstads valkrets, 1912–1917 för Värmlands läns östra valkrets, 1918–1919 för Västerbottens läns södra valkrets) och från urtima riksmötet 1919 i första kammaren för Västerbottens läns valkrets.

Efter den liberala segern i andrakammarvalen 1911 blev han återigen civilminister och fick igenom en rad socialpolitiska reformer. De hade visserligen redan förberetts av amiral Arvid Lindman och dennes civilminister greve Hugo Hamilton. De kom nu igång på allvar, bland annat inrättandet av Pensionsstyrelsen och Socialstyrelsen, samt utbyggnad av arbetarskydds- och Norrlandslagstiftningen. Det som var kronjuvelen under Schottes statsrådstid var dock genomdrivandet av folkpensionen 1913. Efter den andra Staaffregeringens fall i februari 1914 utsågs Schotte till landshövding i Västerbottens län 1916–1923 (under åren 1917–1919 tjänstgjorde han dock inte aktivt).

Han blev också utsedd till utredare av många saker och ting som föll under hans gamla departement. Däri fanns en utredning av statsdepartementens ansvarsområden. Den ledde först och främst fram till det gamla civildepartementets klyvning i ett social- och ett kommunikationsdepartement. Därtill tillkom tillskapandet av ett handelsdepartement med ansvar för handel, industri och sjöfart. Efter högerregeringen Swartz-Lindmans fall hösten 1917 återkallades Schotte som civilminister, ett ämbete som han fick lämna hösten 1919. Detta skedde efter häftiga beskyllningar att han och ecklesiastikminister Värner Rydén hade berikat sig på kristidsföretaget Svensk Imports aktieutdelningar. I det kristida Sverige togs de moraliskt misstänkta affärerna illa upp av en bred folkopinion. Schotte drog sig tillbaka till landshövdingeämbetet vilket han utövade till sin död den 13 juli 1923.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ SvenskaGravar.se, omnämnd som: Schotte, Per Axel Viktor, läs online, läst: 24 november 2017, (Källa från Wikidata)

LitteraturRedigera

  •   Wikimedia Commons har media som rör Axel Schotte.
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 438

Vidare läsningRedigera

Företrädare:
Johan Widén
Sveriges civilminister
1905–1906
Efterträdare:
Julius Juhlin
Företrädare:
Hugo Hamilton
Sveriges civilminister
1911–1914
Efterträdare:
Oscar von Sydow
Företrädare:
Ernst Beckman
Frisinnade landsföreningens ledare
1914–1917
Efterträdare:
Daniel Persson
Företrädare:
Henning Biörklund
Landshövding i Västerbottens län
1916–1923
Efterträdare:
Nils Gustaf Ringstrand
Företrädare:
Walter Murray
Sveriges civilminister
1917–1919
Efterträdare:
Fredrik Holmquist