Asio

släkte av fåglar i familjen ugglor
För andra betydelser, se Asio (olika betydelser).

Asio är ett släkte med ugglor inom familjen Strigidae. Släktet omfattar hornugglorna som karaktäriseras av fjädertofsar på huvudet, vilka påminner om öron.

Asio
Hornugle ( Asio otus).JPG
Hornuggla (Asio otus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteAsio
Brisson, 1760
Arter
Se text.
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtbredningRedigera

Släktet finns representerat över stora delar av världen. Bland annat är jorduggla en av världens mest spridda fågelarter som häckar i Europa, Asien, Nord och Sydamerika, Karibien, Hawaii och på Galápagosöarna. Dess utbredningsområde sträcker sig över alla kontinenter förutom Antarktis och Australien. De populationer av arterna hornuggla och jorduggla som häckar i nordligare regioner är flyttfåglar eller uppträder nomadiskt under dåliga sorkår. De arter som lever i tropikerna är mestadels stannfåglar.

UtseendeRedigera

Asio-ugglorna är medelstora ugglor som mäter 30–46 cm på längden och med ett vingspann på 80–103 cm. De är långvingade och har en karaktäristisk platt ansiktscirkel och fjädertofsar på huvudet.

EkologiRedigera

Dessa ugglor är till största delen nattaktiva, men jordugglan är även skymningsaktiv. Flertalet av arterna häckar på marken, men hornugglan häckar i övergivna grenbon byggda av kråkor, korpar eller skator, och även i bon av olika hökar. De födosöker främst i öppna biotoper som fält och gräsmarker, och tar gnagare, andra mindre däggdjur och en del fågel.

TaxonomiRedigera

Efter genetiska studier[1][2] omfattar släktet idag vanligen nio nu levande arter:[3]

Två fossila arter erkänns idag som hörande till släktet:

  • Asio brevipes Ford & Murray, 1967 – sen pliocen från Hagerman, USA
  • Santarosaeuggla (Asio priscus) Howard, 1964 – sen pleistocen eller tidig holocen från Santa Rosa Island, USA

"Asio" longaevus förs till släktet av Mlíkovský, 1998 men först av andra till släktet Bubo.[4] Den tidigare antagna fossilet "Asio" henrici från sen eocen/tidig oligocen förs idag till tornugglesläktet Selenornis. "Asio" pygmaeus (ofta felstavat pigmaeus) kan inte med säkerhet föras till släktet eftersom typen är försvunnen och kräver därför mer studier av materialet.[4] "Asio" collongensis (mellersta miocen från Vieux-Collonges, Frankrike) placeras numera i släktet Alasio.[5]

ReferenserRedigera

Artikeln är till stora delar översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel [Asio], läst 2009-11-03, där följande källor anges:

  • Mlíkovský, Jirí (2002): Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe. Ninox Press, Prague. PDF fulltext

NoterRedigera

  1. ^ Wink 2014. Molekulare Phylogenie der Eulen (Strigiformes). Molecular Phylogeny of Owls (Strigiformes). DO-G 147th Annual Meeting, Oct 2014, Bielefeld. Vogelwarte 52(4): 325–326.
  2. ^ Salter, J.F., C.H. Oliveros, P.A. Hosner, J.D. Manthey, M.B. Robbins, R.G. Moyle, R.T. Brumfield, and B.C. Faircloth (2019), Extensive paraphyly in thetypical owl family (Strigidae), Auk 137, 1-15. DOI: 10.1093/auk/ukz070
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b] Sieradzki, A.E., D.H. Johnson, P. Radley, D.P. Lewis, & F. Ruhe. 2007. Original literature describing the entire Order of Strigiformes (extant and fossil Genera, species, and subspecies) 1758-2007. Global Owl Project. Center for Biological Diversity, Tucson, Arizona. <www2.nrm.se/ve/birds/sape/GlobalOwlProject/> läst 2009-11-03
  5. ^ Mlíkovský, 2002

Externa länkarRedigera