Apatit är en hexagonalt kristalliserande mineralgrupp, bestående av i huvudsak de två isomorfa mineralen fluorapatit och hydroxylapatit. Mineralets färg går oftast i gröna, blågröna eller bruna nyanser, men färglösa, gula eller violetta förekommer.

Apatit
Apatite Canada.jpg
Apatit från Kanada
Strunz klassificering08.BN.05
Kemisk formelCa5(PO4)3(F,Cl,OH)
FärgGrön, mera sällan gul, blå till violett, rosa, brun
FörekomstsättTabulära eller prismatiska kristaller, massiv, kompakt eller granulat
KristallstrukturSexkantig dipyramidal
SpaltningOtydlig
BrottConchoidal till ojämn
Hårdhet (Mohs)5
GlansGlaskropp
Dispersion0,013
TransparensTransparent till genomskinlig
StreckfärgVit
Specifik vikt3,16 – 3,22

FörekomstRedigera

Apatit förekommer också som naturligt anrikad gödsel i fossilt ben, i vissa organismers skal och i guano (fågelspillning) med fiskrester. Apatit är också det mineral som huvudsakligen utgör tändernas emalj.[1]

Den apatit som förekommer i Sverige är nästan uteslutande en blandning av hyroxylapatit och fluorapatit, och förekommer som assessoriskt mineral i de flesta eruptivbergarter. Det kan bilda stora, välformade kristaller i pegmatitgångar. I vissa malmer, apatitjärnmalmer, uppgår apatitinnehållet till 5−10 %. Detta är fallet vid de stora svenska malmförekomsterna i Kiirunavaara, Leveäniemi, Malmberget och Grängesberg. Apatit förekommer ofta i blandning med andra mineral, exempelvis kalciumkarbonat, och kallas då för fosforit. Apatit är ett vulkanisk mineral och bryts bland annat i Finland. Fosforit är ett sedimentärt mineral och bryts bland annat i Marocko. Fosforit har ofta högre halter av tungmetaller än apatit.

AnvändningRedigera

Apatit används bland annat för att tillverka fosfatbaserade gödningsmedel (bland annat thomasfosfat).

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Apatite, 7 januari 2012.
  1. ^ Jill D. Pasteris, et al. (2008). ”Phosphates and Global Sustainability: Bone and Tooth Mineralization: Why Apatite?”. ELEMENTS 4 (2): sid. 97-104. 
  • Bra böcker lexikon, 1973

Externa länkarRedigera