Spaltning är i mineralogin en term som beskriver hur kristaller bryter isär. Vissa kristaller spaltas redan vid lätt anslag längs stora, plana ytor.[1][2][3][4]

Exempel på relation mellan kristallers habitus (yttre form) och spaltning. a) basal spaltning (1 riktning); b) prismatisk spaltning (2 riktningar); c) kubisk spaltning (3 riktningar med 90° mellan dem); d) romboedrisk spaltning (3 riktningar som avviker från 90° mellan dem); e) oktaedrisk spaltning (4 riktningar); f) dodekaedrisk spaltning (6 riktningar)

Termen används även för kristaller i metall.[5]

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Bengt Loberg 1980, Geologi, material, processer och Sveriges berggrund, ISBN 91-1-804182-5 sidor 83–85
  2. ^ Erich Spicar 1995, Mineral och bergarter, ISBN 91-534-1385-7 sidan 220
  3. ^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, ISBN 978-91-6319-069-8 sidan 24
  4. ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sidor 30–31
  5. ^ ”spalta verb¹, Ssgr: -YTA”. SAOB. 1982. https://svenska.se/saob/?id=S_08875-0309.DMUd&pz=5. Läst 17 november 2021.