7066 Nessus eller 1993 HA2 är en centaur-asteroid som korsar Uranus och Neptunus omloppsbanor. Den upptäcktes av David L. Rabinowitz som en del av Spacewatchprojektet vid Kitt Peak-observatoriet 1993.[5] Inom grekisk mytologi var Nessos den kentaur som indirekt orsakade Herakles död.[1]

7066 Nessus
Upptäckt
UpptäckareSpacewatch
Upptäcktsdatum26 april 1993
Beteckningar
MPC-beteckning(7066) Nessus
Alternativnamn1993 HA2
Uppkallad efterNessos[1]
Småplanetskategoricentaur
Omloppsbana[2]
Epok: 27 april 2019
Aphelium37,43 AU
Perihelium11,85 AU
Halv storaxel24,64 AU
Excentricitet0,518935
Siderisk omloppstid122,32 år
Medelomloppshastighet6,000 km/s
Medelanomali80,03°
Inklination15,66°
Longitud för uppstigande nod31,18°
Periheliumargument171,0°
Fysikaliska data
Dimensioner60±16[3] km
Massa~1,6×1017 kg
Medeldensitet2,0? g/cm³
Albedo0,065±0,053/0,023[4]
Temperatur~56 K
Absolut magnitud (H)9,6[2]
7066 Nessus

Centaurers omloppsbanor anses som instabila på grund av att de har hela eller delar av sin omloppsbana bland gasjättarna och kan påverkas av deras gravitation. Den beräknade halva livslängden för Nessus nuvarande omloppsbana beräknas till 4,9 miljoner år.[6]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] ”Minor Planet Center 7066 Nessus” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=7066. Läst 3 april 2019. 
  2. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 5 december 2019.
  3. ^ John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 21 september 2008. 
  4. ^ ”TNO/Centaur diameters and albedos”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/tnodiam.html. Läst 18 september 2008. 
  5. ^ Davies, John K. et al. (1998). ”Visible and Infrared Photometry of Six Centaurs”. Icarus 134 (2): sid. 213-227. http://dx.doi.org/10.1006/icar.1998.5931. 
  6. ^ J. Horner (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400. 

Externa länkar redigera