6 Hebe eller 1947 JB är den sjätte asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av den tyske astronomen Karl Ludwig Hencke, som också har upptäckt 5 Astraea. Han gjorde upptäckten den 1 juli 1847, och detta var den andra och sista asteroiden han hittade. Hebe döptes efter den grekiska gudinnan Hebe på förslag av Carl Friedrich Gauss.[6]

6 Hebe Astronomisk symbol för 6 Hebe
Animation av Hebes omloppsbana
Upptäckt[1]
UpptäckareK. L. Hencke
UpptäcktsplatsDriesen
Upptäcktsdatum1 juli 1847
Beteckningar
MPC-beteckning6 Hebe
Alternativnamn1947 JB
Uppkallad efterHebe[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,915116672 AU
436 095 246 km
Perihelium1,934308 AU
289 368 360 km
Halv storaxel2,424712349 AU
362 731 804 km
Excentricitet0,20225258
Siderisk omloppstid1 379,077787 d (3,78 år)
Medelomloppshastighet19,105 km/s
Medelanomali76,23227°
Inklination14,750222°
Longitud för uppstigande nod138,7265°
Periheliumargument239,289°
Månar?
Fysikaliska data
Dimensioner205×185×170 km
185,18[3] km
Massa1,33±0,46×1019[4]kg
1,37±0,18×1019[5]kg
Medeldensitet4,2[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod7,2745[3] h
Albedo0,2679[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~170
Max: 269
SpektraltypS
Skenbar magnitud7,5-11,50
Absolut magnitud (H)5,71

Man tror att de flesta meteoriter (så många som 40%) som faller ner på jorden har sitt ursprung i Hebe. Ett par av indicierna för detta är:

  • Hebe är mycket väl placerad för att kunna sända meteorider i banor som kan korsa jordens.
  • Dess spektrum är likt det som förknippas med denna typ av meteoriter.[7]

Ljuskurveanalyser visar att Hebe är kantigt formad, något som kan bero på kratrar efter stora meteoritnedslag. Den har ljus yta; kanske ännu ett tecken på att Hebe själv utsatts för omfattande meteoritbombardemang.

Måne ? redigera

Under en ockultation av en stjärna 5 mars, 1977 observerade P. D. Maley att det finns en 20 km stor måne i omloppsbana, 900 km från Hebe. Den kom att få smeknamnet "Jebe".[8] Någon bekräftelse på denna observation har ännu inte inkommit.

Referenser redigera

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 4 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Hebe” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=6. Läst 30 augusti 2011. 
  4. ^ G. Michalak (2001). ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe), (10) Hygiea, (15) Eunomia, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida, (704) Interamnia” (PDF). Astronomy & Astrophysics. sid. 374, 703-711. doi:10.1051/0004-6361:20010731. https://www.aanda.org/articles/aa/pdf/2001/29/aa10228.pdf. 
  5. ^ [a b] Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 27 september 2008. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=6+Hebe&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=6%20Hebe&f=false. Läst 27 april 2015 
  7. ^ Gaffey, Michael J.; Gilbert, Sarah L (1998). ”Asteroid 6 Hebe: The probable parent body of the H-Type ordinary chondrites and the IIE iron meteorites”. Meteoritics & Planetary Science. sid. vol. 33, no. 6, pp. 1281-1295. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998M&PS...33.1281G. 
  8. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008. 

Externa länkar redigera