19 Fortuna eller A902 UG är en av de största asteroiderna. Fortuna var den 19:e asteroiden som man upptäckte och den upptäcktes av den brittiske astronomen John Russell Hind den 22 augusti, 1852 i London[3]. Detta var den sjätte asteroiden som han upptäckte. Fortuna är uppkallad efter lyckans gudinna i romersk mytologi.[8]

19 Fortuna Astronomisk symbol för 19 Fortuna
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. R. Hind
UpptäcktsplatsLondon
Upptäcktsdatum22 augusti 1852
Beteckningar
MPC-beteckning19 Fortuna
AlternativnamnA902 UG
Uppkallad efterFortuna[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,82819726 AU
423 092 289 km
Perihelium2,0574462 AU
307 789 580 km
Halv storaxel2,44282175 AU
365 440 932 km
Excentricitet0,15775834
Siderisk omloppstid1 394,556434 d (3,82 år)
Medelomloppshastighet19,047 km/s
Medelanomali193,93716°
Inklination1,573209°
Longitud för uppstigande nod211,2302°
Periheliumargument182,2384°
Månar0
Fysikaliska data
Dimensioner200[3] km
225,0 [4] km
225×225×225[5] km
Massa9,35±0,80×1018[6] kg
1,08±0,15×1019[5]
Medeldensitet2,2[6] g/cm³
1,80±0,59[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod7,4432[3] h
Albedo0,037[3] geometriskt
0,028[7]
Yttemperatur
Medel: ~180
SpektraltypG[3]
Skenbar magnitud8,88-12,95
Absolut magnitud (H)7,13
19 Fortuna

Rymdteleskopet Hubble observerade Fortuna år 1993. Man fann att den hade en skenbar diameter på 0,20 bågsekunder (4,5 pixlar i Planetary Camera) och att den nästan var helt rund. Man letade också efter satelliter, men man fann inga [4].

Fortunas sammansättning är lik Ceres: en mörk yta sammansatt av enkla karbonater. Andelen vatten är cirka sju procent.[9] Fortuna har ockulterat stjärnor flera gånger.

Referenser redigera

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 17 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 15, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser on Fortuna” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 21 september 2011. https://www.webcitation.org/61rfjQl6D?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=19. Läst 21 september 2011. 
  4. ^ [a b] Storrs, Alex (1999). ”Imaging Observations of Asteroids with Hubble Space Telescope”. Icarus. sid. 137, 260-268. doi:10.1006/icar.1999.6047. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHfgOk2?url=http://web.media.mit.edu/~win/hstpub.pdf%20%0A%20. 
  5. ^ [a b c] Baer, James; Steven R. Chesley (2008). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris” (PDF). Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. 100:27-42. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224014158/http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/fulltext.pdf. Läst 17 februari 2009. 
  6. ^ [a b] Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 7 oktober 2008. 
  7. ^ A.D. Storrs; C. Dunne; J.-M. Conan; L. Mugnier; B.P. Weiss and B. Zellner (2005). ”A closer look at main belt asteroids 1: WF/PC images”. Icarus. sid. 173, 409-416. http://web.mit.edu/bpweiss/www/StorrsWeiss2005AsteroidsHSTIcarus.pdf. 
  8. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 15. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA15&dq=19+Fortuna&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=19%20Fortuna&f=false. Läst 27 april 2015 
  9. ^ A. S. Rivkin; J. K. Davies (2002). ”Calculated water concentrations C-class asteroids” (PDF). http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2002/pdf/1414.pdf. 

Externa länkar redigera