Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa (Östersjöstiftelsen) bildades av den svenska regeringen år 1994. Stiftelsen stödjer forskning med anknytning till Östersjö- och Östeuropaområdet. Östersjöstiftelsen har till uppgift att stödja forskning, forskarutbildning och akademisk infrastruktur med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa vid Södertörns högskola.

HistorikRedigera

Stiftelsen bildades 1994 med knappt 1,3 miljarder kronor av kapitalet från löntagarfonderna[1] och hade vid slutet av 2019 ett kapital om drygt 6,6 miljarder kronor. Stiftelsen har sammantaget till och med år 2019 beviljat cirka 3,7 miljarder kronor till Södertörns högskola sedan dess tillkomst.[2] En stor del av beviljade medel har anslagits till olika forskningsprojekt inom framför allt humaniora och samhällsvetenskap, men också inom naturvetenskap främst med inriktning mot miljöfrågor.

Östersjöstiftelsen bidrar även bland annat till Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning vid Södertörns högskola som inrättades år 2005 och inom centret finns forskarskolan Baltic and East European Graduate School (BEEGS). Medel beviljas även till högskolans bibliotek. Sedan 2008 finansierar stiftelsen tidskriften Baltic Worlds som utkommer kvartalsvis. Stiftelsen finansierar även ett professorsprogram vid högskolan. Därutöver ges anslag till bland annat publicering, resor och konferenser.[3]

Stiftelsens styrelseRedigera

Östersjöstiftelsens verksamhet leds av en styrelse, som utses av regeringen (två ledamöter) och av styrelsen själv (sju ledamöter). Förslag till ledamöter (sex stycken) lämnas av Kungliga Vetenskapsakademin, universitet och högskolor samt myndighetscheferna för Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) samt Verket för innovationssystem (Vinnova). En ledamot föreslås av styrelsen själv.

Styrelsen har inrättat en placeringsdelegation som förvaltar stiftelsens kapital och en forskningsdelegation som bereder forskningsfrågor.

Finansiell utvecklingRedigera

Östersjöstiftelsen har likt många stiftelser ett evigt perspektiv. Det ursprungliga kapitalet ska förvaltas så att det över tid minst bibehåller sitt reala värde. Vidare ska förmögenheten förvaltas på ett betryggande sätt så att riskerna begränsas och möjligheterna till god avkastning tillvaratas. Stiftelsens styrelse har fastställt en placeringspolicy vilken utgör riktlinjerna för kapitalförvaltningen.

Stiftelsen har sedan 1994 haft en kapitalförvaltning vars avkastning har varit jämbördig med eller överstigit jämförelseindex. Man har dock haft uppmärksammade kapitalförluster vid två tillfällen, 2008 och 2011.[4]

Finanskrisen 2008Redigera

Den 3 januari 2008 gjorde stiftelsen en bruttoförlust på 270–300 miljoner kronor när den tvingades sälja en stor mängd amerikanska kommunobligationer, vilka köpts för 300 miljoner kronor år 2004 och såldes för omkring 20–30 miljoner kronor.[5] Trots detta bestämde sig placeringsansvarige Per-Olof Edin att gå in i resterna av den gamla fonden med 300 miljoner kronor, men efter turbulensen på finansmarknaderna sålde stiftelsen i månadsskiftet oktober/november de amerikanska kommunobligationerna med en rejäl förlust på 200 miljoner kronor av 300 miljoner investerade.

Edin erkände att strategin innebar kortsiktiga och medellånga risker, och att hans egna bedömningar ofta gått emot marknadens. Det hade tidigare lett till stora vinster, men stiftelsen uppskattas i och med detta ha gjort förluster på totalt omkring en miljard i finanskrisens spår. Det motsvarar omkring 10–15 % i långsiktig utdelningsförmåga.

Sedan tidigare var det planerat att Edin skulle trappa ner på sitt engagemang som placeringsansvarig under följande år och därefter gå i pension.[6]

Skuldkrisen 2011Redigera

Östersjöstiftelsen förlorade drygt 850 miljoner kronor under 2011.[7] Av de nära fem miljarder kronor som fanns i kassan i början av 2011 fanns bara lite mindre än fyra miljarder kvar när året var slut.

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera