Åke Mauritz Eriksson, född 28 juli 1923 i Uppsala församling i Uppsala län, död 12 maj 2008 i Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö i Södermanlands län,[1] var en svensk militär och kommunalpolitiker för Moderata Samlingspartiet.

Åke Eriksson
Åke Eriksson (1923-2008) vid P 10 circa 1979 ARSF.001971.jpg
Eriksson vid P 10 i Strängnäs cirka 1979.
Information
Född28 juli 1923
Uppsala församling i Uppsala län, Sverige
Död12 maj 2008 (84 år)
Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö i Södermanlands län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1945–1983
GradÖverste av första graden
BefälArtilleri- och ingenjörregementesofficersskolan,
Svea artilleriregemente,
Södermanlands försvarsområde,
Södermanlands regemente
Övrigt arbeteKommunalpolitiker i Strängnäs kommun

BiografiRedigera

Eriksson avlade studentexamen vid Högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm 1942.[2] Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1945 och utnämndes samma år till fänrik vid Gotlands artillerikår,[3] där han befordrades till löjtnant 1947[4] och tjänstgjorde till 1955.[3] Han gick Artilleriofficersskolan (ArtOS) vid Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) 1948–1949[5] och Högre kursen vid Krigshögskolan 1953–1955 samt utnämndes till kapten 1956, varpå han var generalstabsaspirant 1956–1958 och tillhörde Generalstabskåren 1958–1962.[2] Han tjänstgjorde vid Wendes artilleriregemente 1962–1963, var ledamot av 1960 års upplysningsutredning, befordrades till major 1963 och tjänstgjorde vid Bodens artilleriregemente 1963–1965.[3] Han var förste lärare i truppslagstaktik och truppföring vid ArtOS/AIHS 1965–1967,[6] befordrad till överstelöjtnant 1966.[3] Åren 1967–1970 var han avdelningschef i Artilleriinspektionen i Arméstaben, varpå han var utbildningsofficer vid Wendes artilleriregemente 1970–1971. År 1972 befordrades han till överste, varefter han var chef för Artilleri- och ingenjörregementesofficersskolan 1972–1974[2] och chef för Svea artilleriregemente 1974–1979. År 1979 befordrades han till överste av första graden, varpå han var befälhavare för Södermanlands försvarsområde och chef för Södermanlands regemente 1979–1983[7] och inträdde i reserven 1983.[2]

Åren 1983–1988 var Eriksson chef för Östergötlands och Södermanlands läns handelskammares kontor i Eskilstuna. Han var även verksam som kommunalpolitiker för Moderata Samlingspartiet i Strängnäs kommun, bland annat som ordförande i kommunfullmäktige 1986–1991 och som oppositionsråd 1992–1994. Han var ordförande i kommunförbundet i Södermanlands län 1992–1994, ordförande i ekonomiska föreningen Mälarturism 1995–2001, ordförande i Moderata seniorer 1993–2002 och ledamot av Äldreberedningen 1999–2002.[8]

Åke Eriksson var son till Arvid Eriksson och Marta Lindberger.[8]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b c d] Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 84. ISBN 91-8718-418-4 .
  3. ^ [a b c d] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem. Norrland, supplement, register (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 620–621 .
  4. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1948. Uppsala. 1948. sid. 352 .
  5. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 124. ISBN 91-8718-418-4 .
  6. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 89. ISBN 91-8718-418-4 .
  7. ^ Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 69. ISBN 91-87184-74-5 .
  8. ^ [a b] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 167. ISBN 91-975132-7-X .
  9. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 114 .