Wikipedia

Wilhelm Peterson-Berger

svensk kompositör
 Den här artikeln eller avsnittet lever inte upp till Wikipedias artikelstandard och behöver städas upp. (2024-05)
Motivering: externa länkar bör begränsas till max tre eller fyra enligt riktlinjen
Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Olof Wilhelm Peterson-Berger, född 27 februari 1867 i Ullånger i Ångermanland, död 3 december 1942 i Östersund, var en svensk tonsättare och musikskriftställare. Han var en av de främsta nationalromantiska svenska tonsättarna. Peterson-Berger är i Sverige välkänd för Frösöblomster 1-3, som innehåller pianostycken som Sommarsång, Vid Frösö kyrka och Intåg i Sommarhagen.

Wilhelm Peterson-Berger
Levnad
FödelsenamnWilhelm Peterson-Berger
Pseudonym(er)P-B, "Pelle Bemme"
Född27 februari 1867
Ullånger, Sverige
Död3 december 1942 (75 år)
Östersund, Sverige
BegravdFrösö kyrka
Tonsättare
Epok/stilNationalromantik
Aktiva år1883–1942

Biografi

redigera
 
Graven vid Frösö kyrka.
 
Peterson-Bergers bostad Sommarhagen.

Peterson-Berger var äldsta barnet till lantmätaren Olof Peterson och Sofia Wilhelmina, född Berger, båda från Dalsland. När han föddes bodde familjen i Ullånger, men han tillbringade största delen av sin uppväxt i Burträsk och Umeå. Efter studentexamen vid Umeå högre allmänna läroverk 1885 studerade han vid musikkonservatoriet i Stockholm i fyra år, där han tog organistexamen samt studerade komposition. Därefter fortsatte han sina studier under ett år i Dresden. Sommaren 1889, innan han reste till Tyskland, besökte han Jämtland för första gången, vilket gav honom en stor upplevelse och blev början på hans starka band till detta landskap. I början av 1910-talet manifesterade han detta genom att bygga ett sommarhus vid Härke på Frösön i Jämtland, vilket fick namnet Sommarhagen. Tomten hade han köpt 1910 av redaktör J. Bromée.[1]

Efter året i Dresden flyttade Peterson-Berger tillbaka till Umeå och arbetade där som musik- och språklärare under ett par år. Under samma period var han även dirigent för Umeå musiksällskap. 1892 tackade han ja till ett erbjudande att arbeta som musiklärare i Dresden, men stannade bara 1894[2] och återvände ännu en gång till Jämtland. År 1895 flyttade han till Stockholm, där han från och med 1896 blev musikkritiker vid Dagens Nyheter. Som sådan blev han omstridd och känd som mycket vass, och han utnyttjade sin position för att sprida antisemitiska och rasistiska idéer som att Brahms bör återges av germaner, att Stravinskij var en bastard, en slags zigenare och att Verdis La Traviata var ett uttryck för musikidioternas kroknästa och svarthåriga släkte[3].

Han gick även till angrepp mot tonsättare som Wilhelm Stenhammar, Hugo Alfvén och Natanael Berg och utnyttjade för att själv presentera, analysera och propagera för sina egna verk. Den vassa pennan fick till följd att han skaffade sig många fiender inom musiklivet, vilka vände sig emot honom som tonsättare. Förutom ett avbrott åren 1908–11, då han i stället var verksam som operaregissör på Kungliga Teatern (Stockholmsoperan), fortsatte Peterson-Berger som musikrecensent fram till 1930. I och med detta lämnade han också Stockholm och bosatte sig permanent på Frösön.

Wilhelm Peterson-Berger avled efter en tids sjukdom på Östersunds sjukhus den 3 december 1942.

Som tonsättare

redigera
 
I arbetsrummet i villan Sommarhagen.

Peterson-Berger var influerad av framför allt Grieg och Wagner. Ett uttalat mål med hans tonsättargärning var att förena folkmusik med konstmusik. Han är kanske mest känd för en rad pianostycken i nationalromantisk anda. De mest folkkära styckena ingår i samlingarna Frösöblomster 1-3, till exempel Vid Frösö kyrka och Sommarsång. Han tonsatte också många dikter av nordiska författare, bland annat Erik Axel Karlfeldt, där de mest kända kanske är Aspåkerspolska och Sång efter skördeanden - "Här dansar Fridolin".

Som orkesterkompositör är Peterson-Berger mindre känd. Det bör framhållas att orkesterverken ger en betydligt bredare och djupare bild av hans personlighet som tonsättare än de mindre verken. Han var i de större verken medvetet okonventionell och starkt personlig, men möjligen var hans kompositionsstudier inte tillräckligt omfattande för att han skulle bli en hantverksmässigt säker tonsättare i de större musikaliska formerna. Den kritik mot Peterson-Bergers större orkesterverk som har framförts av svenska musikvetare har handlat om brist på övergripande helhetskänsla samt en benägenhet att ibland begå stilbrott. Orkestreringen av verken kan sägas vara okonventionell på både gott och ont.

Peterson-Bergers symfonier är fem till antalet. Samtliga har namn och är programmusik, eller snarare idémusik som han själv kallade det. I de tre första symfonierna har varje sats en beskrivande rubrik. Det är just symfonierna som brukar anges som den svagaste länken i Peterson-Bergers produktion. Även om han som senromantiker inte ansåg sig följa det "gamla" symfoniska regelverket, finns det på många håll svagheter i de bärande idéerna. Ibland kan materialet gränsa till det banala. Den tredje, Same Ätnam, som målar en bild i toner av Lappland, brukar framhållas som mest lyckad och intresseväckande, särskilt den långsamma satsen, Sommarnatt. Som exempel på mindre goda satser brukar anges 2:a och 3:e satserna i 4:e symfonin (Holmia) och scherzosatsen i 5:e symfonin (Solitudo)[4].

” Trots hög syftning har flera av hans arbeten därigenom stannat på halva vägen, och vid sidan av inspirerade satser står stundom partier som försvagar helhetsintrycket. Strävan efter enkelhet kom honom ibland att godtaga idéer, som inte ägde symfonisk bärkraft.[4] „
– Gösta Percy

Peterson-Berger komponerade också en violinkonsert, som brukar anses som det mest lyckade orkesterverket i hans produktion. Denna saknar all form av litterärt program. Han var också operatonsättare och som sådan mest känd för Arnljot, som kan ses som en av Sveriges nationaloperor. Även om Peterson-Berger var nationalromantiker var han inte enbart intresserad av nordisk kultur, utan också av medelhavsländernas. Detta hörs bland annat i symfonin Sunnanfärd, som skildrar en tänkt eller drömd resa från Norden till Grekland och åter, samt i pianosviterna Anakreontika och Italiana.

Verk

redigera
Huvudartikel: Verklista för Wilhelm Peterson-Berger

Peterson-Berger har komponerat fem musikdramatiska verk. Det mest kända är operan Arnljot, som hade viss framgång på Kungliga Operan, och som fortfarande uppförs varje sommar som taldrama på Frösön. Det finns också fem symfonier och en violinkonsert. Av symfonierna är det den tredje, Same-Ätnam, som anses mest lyckad. Det är dock i de mindre musikformaten som Peterson-Berger mest kommer till sin rätt. Det är framför allt inom genrerna solosång, körmusik, verk för manskvartett och pianomusik, som han etablerat sig som en av de mest kända och folkkära svenska kompositörerna. Bland solosångerna kan nämnas: Aspåkerspolska, Böljebyvals, Dina ögon äro eldar, Intet är som väntans tider, Irmelin Rose, och Jungfrun under lind. Bland sångerna för blandad kör, kan särskilt nämnas opus 11, vari bland annat ingår Stemning, På fjeldesti, Vesleblomme, Killebukken, och Dans! ropte Felen. Bland sångerna för manskvartett ingår samlingen "En fjällfärd" från 1893. Av pianostyckena är de tre samlingarna Frösöblomster de mest kända.

Bibliografi i urval

redigera

Musikdramer

redigera

Varia

redigera
  • "Nibelungens ring" och dess första framförande i Sverige: [Wagner,R.] [Illustr.]. Stockholm. 1907. Libris 2962959 
  • Svensk musikkultur. Askerbergs populär-vetenskapliga bibliotek ; 4. Uppsala: Askerberg. 1911. Libris 1695015 
  • Richard Wagner som kulturföreteelse: sju betraktelser. Stockholm: Ljus. 1913. Libris 626245 
  • Wagnerarfvet. Stockholm. 1913. Libris 2962961 
  • P.-B. recensioner: glimtar och skuggor ur Stockholms musikvärld 1896 - 1923. 1, 1896-1908. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1923. Libris 8209342 
  • Melodins mysterium: nutidsbetraktelser över musikens väsen. Stockholm: Natur och kultur. 1937. Libris 1375023 
  • Om musik: ett urval essayer och kritiker. Stockholm: Bonnier. 1942. Libris 663842 
  • Minnen. Uppsala. 1943. Libris 28331 
  • Från utsiktstornet: essayer om musik och annat. Östersund. 1951. Libris 8211054 
  • Fjällminnen: samlade artiklar. WPBI skriftserie, 1651-9019 ; 2. Östersund: Jengel. 2003. Libris 9166331. ISBN 91-88672-08-5 

Kuriosa

redigera
 
 Kuriosaavsnitt eller ospecifika rubriker rekommenderas inte på Wikipedia. (2024-05)
Hjälp gärna Wikipedia med att flytta väsentlig information till relevanta avsnitt, byta namn på rubriken eller diskutera saken på diskussionssidan.
Material som kvarstår i avsnittet och som saknar tydlig relevans eller godtagbara källor kan tas bort.
  • Wilhelm Peterson-Berger bearbetade och publicerade en reviderad översättning av Friedrich Nietzsches Så talade Zarathustra år 1913.
  • Wilhelm Peterson-Berger har fått två vägar uppkallade efter sig. Båda heter Peterson-Bergers väg. Den ena går mellan gamla färjeläget vid Vallsundet och Frösö kyrka och passerar därmed Sommarhagen, den andra ligger i stadsdelen Gottsunda i Uppsala.

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ Lindorm, Erik (1979). Gustaf V och hans tid: en bokfilm. 1907-1918. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 167. Libris 190147. ISBN 91-46-13376-3 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 514 
  3. ^ Adils och Elisiv på Kungliga Operan, Dagens Nyheter 2017-01-30, läst 2022-09-27
  4. ^ [a b] Percy 1979

Tryckta källor

redigera

Arkiv

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Beite Sten, (1947). "Wilhelm Peterson-Berger, jämte, svensk, värdsborgare". Festskrift till Iwan Wikström på hans 60-årsdag den 19 september 1947. 1947
  • Beite, Sten (1965). Wilhelm Peterson-Berger: en känd och okänd tondiktare. Saltsjöbaden: Wilhelm Peterson-Berger sällskapet. Libris 1299235 
  • Eckerberg, Tore (1970). Wilhelm Peterson-Berger: retarderande faktor i svenskt musikliv?. Göteborg: Göteborgs universitet. Libris 12540728 
  • Evertsson, Maria (2001). Wilhelm Peterson-Bergers konstfilosofi: inflytandet från Friedrich Nietzsche och Richard Wagner. Musikvetenskapliga serien, Uppsala, 1102-6960 ; 50. Uppsala: Uppsala univ., Institutionen för musikvetenskap. Libris 8408502 
  • Jor Finn, Ødegård Knut, Havran Jiri, red (1999). Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer i Norden. Stockholm: Prisma. sid. 152-157. Libris 7408497. ISBN 91-518-3407-3 
  • Karlsson, Henrik (2013). Wilhelm Peterson-Berger: tondiktare och kritiker. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 128. Skellefteå: Norma. Libris 13924312. ISBN 9789172170988 
  • Kask, Jan (1974). Wilhelm Peterson-Berger: den nutida forskningens förutsättningar och uppgifter. Uppsala: Uppsala universitet. Libris 12540615 
  • Lingblom, Hans (2003). Wilhelm Peterson-Berger på CD: en discografi. WPBI skriftserie, 1651-9019 ; 1. Östersund: Wilhelm Peterson-Berger institutet (WPBI). Libris 8892956 
  • Percy, Gösta (1982). Wilhelm Peterson-Berger. [Stockholm]. Libris 8205023 
  • Rosengren, Henrik (2001). "Cause célèbre": "juden" som nationellt hot i Sverige 1917-1929 : tre fallstudier. Lund: Lunds univ., Historiska institutionen. Libris 8405079 
  • Rosengren, Henrik (2002). ”Slagsmålet på Rådmansgatan: en fallstudie av antimodernism och antisemitism i 1920-talets Sverige”. Historielärarnas förenings årsskrift 2002,: sid. 43-52 : ill.. 0439-2434. ISSN 0439-2434.  Libris 8875786
  • Scriven, Marianne Sjoren (1973). The art songs of Wilhelm Peterson-Berger. Ann Arbor, Mich.: U.M.I. Libris 304813 
  • Sundkvist, Axel V. (1975). Wilhelm Peterson-Berger, Sven Kjellström och Västerbotten. Umeå: Förf. Libris 1299243 
  • Tråvén, Marianne (1984). Peterson-Berger som musikkritiker: undersökningen är baserad på recensioner ur Dagens Nyheter 1912. Stockholms universitet. Musikvetenskapliga inst. Libris 12655836 
  • Wilhelm Peterson-Berger: festskrift : den 27 februari 1937. Stockholm: Natur och kultur. 1937. Libris 1375024 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Wilhelm_Peterson-Berger&oldid=55006711”