Whitemangräsfågel

fågelart i Papua Nya Guinea

Whitemangräsfågel[2] (Cincloramphus grosvenori) är en fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Whitemangräsfågel
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGräsfåglar
Locustellidae
SläkteCincloramphus
ArtWhitemangräsfågel
C. grosvenori
Vetenskapligt namn
§ Cincloramphus grosvenori
Auktor(Gilliard, 1960)
Synonymer
  • Bismarckgräsfågel
  • Megalurulus grosvenori

Utseende och läten redigera

Whitemangräsfågeln är en relativt kraftig och långstjärtad sångare med kroppslängden 17–19 cm. Ovansidan är mörkbrun, undersidan och anses ljusare orange- eller rostfärgad med en mörk rostfärgad fläck som går från under ögat till öran. Den är mycket lik newbritaingräsfågeln, men är mörkare överlag, med större och mörkare ögonfläck samt mörka ben. Lätet är dåligt känt, men enkla och hårda "chack" har noterats.[4]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln är enbart känd från två fynd från New Britain i Bismarcköarna i bergsområdet Whiteman 1958 och har inte setts med säkerhet sedan dess. Det har spekulerats att arten förekommer på närliggande New Ireland, men eftersökningar har hittills misslyckats med att hitta den där, liksom i bergsområdena Talawe och Nakanai på New Britain.[4]

Släktestillhörighet redigera

Whitemangräsfågeln placeras traditionellt i släktet Megalurulus.[5] DNA-studier från 2018[6] visar dock att arterna i Megalurulus inte är varandras närmaste släktingar utan bildar en klad tillsammans med arterna i Cincloramphus, fijigräsfågeln, timorgräsfågeln (Buettikoferella) samt rostgräsfågeln och papuagräsfågeln från Megalurus. Författarna till studien rekommenderar att alla dessa placeras i Cincloramphus som har prioritet, och denna hållning följs här.

Familjetillhörighet redigera

Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.

Levnadssätt redigera

Whitemangräsfågeln har hittats i undervegeation med bambu i karstbergskogar vid 1580 meters höjd eller över. Den födosöker på eller nära marken. Utifrån maginnehåll har födan noterats vara små insekter.[4]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Gilbert Hovey Grosvenor (1875–1966), amerikansk filantrop och president för [[National Geographic Society]] 1920–1954.[8] Whitemanbergen är ett bergsmassiv på ön New Britain.

Status och hot redigera

Arten tros minska i antal till följd av skogsavverkningar, även om områden med bergsskogar återstår. Införda predatorer, framför allt katt, utgör det största hotet mot fågeln. Beståndet uppskattas till mellan 250 och 1000 vuxna indivder. IUCN kategoriserar arten som sårbar.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Megalurulus grosvenori Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ [a b c] del Hoyo, J., N. Collar, and G. M. Kirwan (2020). Bismarck Thicketbird (Cincloramphus grosvenori), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bisthi1.01
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
  7. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera