Villingsberg
Villingsberg är en by i Karlskoga kommun, cirka en mil öster om centralorten Karlskoga. Denna ort ligger i landskapet Närke,[4] vilket skiljer den från stora delar av övriga kommunen, som ligger i Värmland. E18 passerar genom orten.
| Villingsberg | |
| fd småort | |
 Kvarnhjulet i Villingsberg
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Närke |
| Län | Örebro län |
| Kommun | Karlskoga kommun |
| Distrikt | Karlskoga distrikt |
| Koordinater | 59°17′0″N 14°41′30″Ö / 59.28333°N 14.69167°Ö |
| Area | 18 hektar (2000)[1] |
| Folkmängd | 52 (2000)[1] |
| Befolkningstäthet | 2,9 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Småortskod | S6231[2] |
| Beb.områdeskod | 1883SB112 (1995–2005)[3] |
  Ortens läge i Örebro län
| |
| Wikimedia Commons: Villingsberg | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Villingsberg klassificerades som småort (52 invånare) fram till år 2005. Därefter har orten ej uppfyllt kriterierna för småort.
Historia redigera
Villingsberg växte fram kring Villingsbergs bruk, som etablerades i Knista socken, Edsbergs härad i Örebro län,[5] av Hans Meinich och Peter Bohm.[6]
Till bruket hörde också brukspatronens bostad, Villingsbergs herrgård, som är en bruksgård i trä av ansenliga proportioner. Den nuvarande herrgården färdigställdes 1752[7] och blev statligt byggnadsminne 1947.[8] Till övriga kulturhistoriskt intressanta byggnader räknas lusthuset "Dianas tempel", från 1830-talet.
Villingsberg kom i greve Carl Gustaf Rehnskiölds ägo genom gifte med Elisabeth Hansdotter Funck.
Bruket köptes efter hans död av Bengt Erlandsson von Hofsten, 1722. Sten-Erland von Hofsten var en av de senare ägarna. 1856 sålde den senare det till Carl Johan Yngström.[6] Willingsbergs AB bildades av honom 1885.[9]
I mitten av 1800-talet hade Villingsberg en skola, som 1851 hade 56 elever.[10] Orten hade egen poststation från 1949 till 1969 och hade så sent som i mitten av 1980-talet en fungerande lanthandel.
Försvarsmakten redigera
Försvarsmakten disponerar sedan 1943 Villingsbergs skjutfält i Villingsberg, som framförallt fungerat som artilleriskjutfält. I norra änden av sjön Stora Villingen ligger lägret som bland annat fungerat som förläggning för Artilleriets skjutskola (ArtSS). Lägret förvaltades fram till 2005 av Artilleriregementet (A 9) i Kristinehamn, men förvaltas sedan 2006 av Skaraborgs regemente (P 4) i Skövde.
I samband med att A9 återöppnas kommer Villingsbergs skjutfält återigen att tas i bruk.[11] Villingsberg och Kristinehamn fanns också med på den lista över områden och regementen där Sverige och USA har avtalat om ett fördjupat samarbete.[12]
Kommunikationer redigera
En busshållplats inom orten förser Villingsberg med goda förbindelser både till Karlskoga och Örebro. Hållplatsen drogs in den 14 december 2014, detta på grund av att Länstrafiken Örebro ansåg att hållplatserna, på vardera sida om E18, inte var tillräckligt trafiksäkra att angöra.[13] Den återinvigdes i december 2017.[14]
Befolkningsutveckling redigera
| Befolkningsutvecklingen i Villingsberg | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Invånare | |||
| 1995 | 53 | |||
| 2000 | 52 | |||
| Källa: SCB - Småort 1995 - 2005 | ||||
Källor redigera
- ^ [a b] Statistikdatabasen, Landareal per småort (orter med 50–199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995–2010, SCB, läs online, läst: 1 november 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Småorter 2005, SCB, 27 maj 2007, s. 58, läs online, läst: 21 december 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Söderlund, Ernst Fritiof (1957). Fagerstabrukens historia: Sexton- och sjuttonhundratalen, av K. G. Hildebrand. Almqvist & Wiksell. sid. 195. https://books.google.se/books?id=tC0RAQAAMAAJ&q=Villingsberg&dq=Villingsberg&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwj8lv--zu-DAxUeHBAIHZzmCgA4FBDoAXoECAQQAg. Läst 21 januari 2024. ”I fråga om ett annat betydande bruk i Närke, nämligen Villingsberg.”
- ^ Rosenberg, Carl Martin. Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige. sid. 1035
- ^ [a b] ”Historik”. www.villingsbergs-byalag.se. Villingsbergs Byalag. 18 mars 2023. https://www.villingsbergs-byalag.se/historik-1/. Läst 2 maj 2023.
- ^ Reinestam 1966, sid. 262.
- ^ ”Villingsbergs herrgård”. www.lansstyrelsen.se. Länsstyrelsen i Örebro län. https://www.lansstyrelsen.se/orebro/besoksmal/kulturmiljoer/villingsbergs-herrgard.html. Läst 2 maj 2023.
- ^ Örebro läns förvaltning och bebyggelse. sid. 1172. https://runeberg.org/olfb/2/1174.html
- ^ Reinestam 1966, sid. 61.
- ^ ”Ring (M) om nya regementet: ”En fantastisk nyhet””. SVT Nyheter. 15 december 2020. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/ring-m-om-nya-regementet-en-fantastisk-nyhet. Läst 21 januari 2024.
- ^ ”Villingsberg kan bli övningsplats för amerikansk militär”. Sveriges Radio. 6 december 2023. https://sverigesradio.se/artikel/villingsberg-ovningsplats-for-amerikansk-militar--2. Läst 21 januari 2024.
- ^ ”Nya tidtabeller idag - för tåg och buss”. Nerikes Allehanda. Arkiverad från originalet den 22 december 2014. https://web.archive.org/web/20141222235937/http://na.se/nyheter/lanet/1.2759885-nya-tidtabeller-idag-for-tag-och-buss. Läst 22 december 2014.
- ^ Gustavsson, Louise (22 december 2017). ”Efterlängtad busshållplats återinvigd”. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/efterlangtad-busshallplats-aterinvigd. Läst 12 februari 2020.
Litteratur redigera
- Bergius, Nils (1988). Ur Villingsbergs historia. Libris 9471300
- Reinestam, Reinert (1966). Knista socken. Fjugesta. Libris 1705733. https://books.google.se/books?id=_pJAAAAAIAAJ&redir_esc=y
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Villingsberg.
