Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1969

	Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1969
Datum	15–30 mars 1969
Deltagare
Nationer i; huvudmästerskap	6
Värdskap
Land	Sverige
Spelplatser	Stockholm
Placeringar
Guld	Sovjetunionen
Silver	Sverige
Brons	Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher	30
Mål	219 (7,30 mål per match)
	← 1968 Frankrike Sverige 1970 →

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1969 spelades i Stockholm i Sverige mellan den 15 och 30 mars 1969. Sovjetunionen vann turneringen före Sverige och Tjeckoslovakien. De tre medaljörerna slog varandra i de inbördes mötena, och särskilt uppmärksammade blev de två segrarna för Tjeckoslovakien mot Sovjetunionen.^[1]

Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.

Historik

Bakgrund

Turneringen skulle egentligen ha spelats i det dåvarande Tjeckoslovakien, men då bråk och oroligheter utbröt där beslöt landet att avstå från arrangemanget.^[1] IIHF beslöt sedan vid en konferens i Genève i Schweiz i oktober 1968 att turneringen istället skulle spelas i Sverige, vilket på IIHF-kongressen i Wien 1967 utsetts till reservarrangör för både 1969 och 1970 års turneringar.^[2]

Turneringen var det 36:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 47:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. För första gången spelades inte A-, B- och C-gruppen i samma land och vid samma tidpunkt. De tre turneringarna avgjordes på följande platser och tidpunkter:

A-världsmästerskapet i Stockholm, Sverige, 15–30 mars 1969

B-världsmästerskapet i Ljubljana, Jugoslavien, 28 februari–9 mars 1969

C-världsmästerskapet i Skopje, Jugoslavien, 24 februari–2 mars 1969

Det var 20 lag anmälda till mästerskapet. Till detta världsmästerskap var A-gruppen nedskuren från åtta till sex lag. I gengäld mötte de sex lagen nu varandra två gånger mot tidigare endast en. De åtta näst bästa lagen spelade om B-världsmästerskapet, medan de sista sex lagen spelade om C-världsmästerskapet.

A-gruppen

A-gruppen blev extremt spännande, där tre lag slutade på lika antal poäng. I de inbördes mötena – både i grundspelet och fortsättningsspelet – vann Sovjetunionen över Sverige (4–2 den 16 mars och 3–2 den 24 mars), Sverige över Tjeckoslovakien (2–0 den 19 mars och 1–0 den 30 mars) och Tjeckoslovakien över Sovjetunionen (2–0 den 21 mars och 4–3 den 28 mars^[1]).

Särskilt de två sistnämnda mötena blev uppmärksammade, eftersom de spelades mot en bakgrund av den pågående sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien efter föregående års "pragvår". Meningen bland de tjeckoslovakiska spelarna var att en vinst mot Sovjetunionen skulle försöka nås till varje pris och att alla andra resultat i turneringen var mindre värda, något som bekräftades via flera hundra telegram till laget från landsmän i samband med turneringen.^[1]

Båda matcherna spelades på Johanneshovs isstadion, där åskådarna kunde notera den politiska innebörden i kampen på isen (första matchens inledande målskytt Jan Suchýs närkamp med målvakten Viktor Zinger och fem^[3] tjeckoslovakiska spelares övertejpade röda stjärna på landslagsdräkten). Detta var första gången sedan 1961 som det sovjetiska landslaget förlorat två matcher i en VM-turnering och första gången någonsin som man förlorat två gånger mot samma motståndare i ett IIHF-arrangemang.^[1] Efter vinsten den 21 mars (på dagen sju månader efter Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovaken, något lagkaptenen Jozef Golonka påpekade) vägrade även de tjeckoslovakiska spelarna delta i den traditionella handskakningsceremonien med motståndarnas spelare.

Returmatchen den 28 mars omgavs med än större intresse, och enligt rapporter sågs matchen av 93 procent av de tjeckoslovakiska TV-tittarna. Efter segern samlades mer än 150 000 Pragbor på Vaclavplatsen (sammanlagt en halv miljon i olika städer i landet), i ett firande som urartade till upplopp och allmänna protester mot ockupationsmakten. Bland annat plundrades Aeroflots kontor vid Vaclavplatsen.^[3]

De båda tjeckoslovakiska vinsterna mot Sovjetunionen hade dock sitt pris. Två dagar efter den andra segermatchen gjorde landslaget en kraftlös insats mot hemmanationen Sverige (som man redan förlorat mot en gång i turneringen), i en match som slutade 0–1. I sluttabellen hamnade de tre landslagen på samma poäng, och endast målskillnad avgjorde fördelningen av medaljer. Sovjetunionen vann till slut världs- och Europamästerskapet, med Sverige som silvermedaljör och Tjeckoslovakien på bronsplats.^[1] Detta var Sovjets nionde världsmästartitel och tolfte Europamästartitel.

Turneringen blev mindre lyckosam för de nordamerikanska lagen. USA slutade sist och flyttades därmed ned i B-gruppen till världsmästerskapet 1970. Kanada slutade på fjärde plats och var nu så pass trötta på de förhållandevis dåliga placeringarna, som förklarades med att laget inte kunde ställa upp med sitt bästa lag på grund av amatörreglerna i världsmästerskapet. Konsekvensen blev att Kanada de följande sju åren, efter att ha nekats spela med professionella spelare, lämnade återbud till världsmästerskap, se Kanadabråket.

A-världsmästerskapet

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Sovjetunionen	10	8	2	59	23	+36	16
Sverige	10	8	2	45	19	+26	16
Tjeckoslovakien	10	8	2	40	20	+20	16
Kanada	10	4	6	26	31	−5	8
Finland	10	2	8	26	52	−26	4
USA	10	0	10	23	74	−51	0

Drog sig ur A-VM efter turneringen	Nedflyttning till B-VM

15 mars 1969	Tjeckoslovakien	6 – 1	Kanada
	(1–0, 2–1, 3–0)

15 mars 1969	Sverige	6 – 3	Finland
	(3–1, 1–1, 2–1)

15 mars 1969	Sovjetunionen	17 – 2	USA
	(3–0, 11–0, 3–2)

16 mars 1969	Kanada	5 – 1	Finland
	(1–1, 1–0, 3–0)

16 mars 1969	Sovjetunionen	4 – 2	Sverige
	(1–2, 1–0, 2–0)

16 mars 1969	Tjeckoslovakien	8 – 3	USA
	(2–1, 4–2, 2–0)

18 mars 1969	Tjeckoslovakien	7 – 4	Finland
	(4–1, 3–1, 0–2)

18 mars 1969	Sverige	8 – 2	USA
	(1–2, 3–0, 4–0)

18 mars 1969	Sovjetunionen	7 – 1	Kanada
	(5–1, 2–0, 0–0)

19 mars 1969	Sovjetunionen	6 – 1	Finland
	(3–0, 1–0, 2–1)

19 mars 1969	Sverige	2 – 0	Tjeckoslovakien
	(1–0, 0–0, 1–0)

20 mars 1969	Kanada	5 – 0	USA
	(1–0, 0–0, 4–0)

21 mars 1969	Sverige	5 – 1	Kanada
	(1–1, 3–0, 1–0)

21 mars 1969	Tjeckoslovakien	2 – 0	Sovjetunionen
	(0–0, 1–0, 1–0)

22 mars 1969	Finland	4 – 3	USA
	(1–1, 1–0, 2–2)

23 mars 1969	Sovjetunionen	8 – 4	USA
	(3–1, 2–1, 3–2)

23 mars 1969	Sverige	5 – 0	Finland
	(2–0, 2–0, 1–0)

23 mars 1969	Tjeckoslovakien	3 – 2	Kanada
	(1–1, 1–0, 1–1)

24 mars 1969	Sovjetunionen	3 – 2	Sverige
	(1–1, 1–1, 1–0)

25 mars 1969	Tjeckoslovakien	4 – 2	Finland
	(2–2, 1–0, 1–0)

25 mars 1969	Kanada	1 – 0	USA
	(1–0, 0–0, 0–0)

26 mars 1969	Sovjetunionen	7 – 3	Finland
	(1–0, 4–1, 2–2)

26 mars 1969	Tjeckoslovakien	6 – 2	USA
	(2–0, 2–1, 2–1)

27 mars 1969	Sverige	4 – 2	Kanada
	(1–0, 0–2, 3–0)

28 mars 1969	Tjeckoslovakien	4 – 3	Sovjetunionen
	(2–0, 0–2, 2–1)

29 mars 1969	Kanada	6 – 1	Finland
	(2–0, 3–1, 1–0)

29 mars 1969	Sverige	10 – 4	USA
	(6–2, 1–1, 3–1)

30 mars 1969	Finland	7 – 3	USA
	(1–1, 5–0, 1–2)

30 mars 1969	Sverige	1 – 0	Tjeckoslovakien
	(1–0, 0–0, 0–0)

30 mars 1969	Sovjetunionen	4 – 2	Kanada
	(1–1, 1–0, 2–1)

Europamästerskapet

Hittills hade Europamästerskapsmedaljer delats ut till de tre bäst placerade europeiska lagen vid världsmästerskap, men från och med detta mästerskap ändrades reglerna för utdelning av Europamästerskapsmedaljerna. Man gick över till att räkna ut en slutställning baserad endast på resultaten mellan de europeiska lagen. Resultatet av Europamästerskapet blev:

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Sovjetunionen	6	4	2	23	14	+9	8
Sverige	6	4	2	18	10	+8	8
Tjeckoslovakien	6	4	2	17	12	+5	8
Finland	6	0	6	13	35	−22	0

B-världsmästerskapet

B-världsmästerskapet avgjordes i Ljubljana, Jugoslavien.

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Östtyskland	7	7	0	0	62	13	+49	14
Polen^[a]	7	6	0	1	31	13	+18	12
Jugoslavien	7	3	2	2	17	20	−3	8
Västtyskland	7	4	0	3	28	16	+12	8
Norge	7	2	2	3	26	35	−9	6
Rumänien	7	2	1	4	24	36	−12	5
Österrike	7	1	1	5	15	39	−24	3
Italien	7	0	0	7	10	41	−31	0

Uppflyttning till A-VM	Nedflyttning till C-VM

^ I och med att Kanada drog sig ur A-VM flyttades Polen som grupptvåa upp till A-VM 1970

28 februari 1969	Polen	4 – 2	Rumänien
	(0–1, 2–0, 2–1)

28 februari 1969	Östtyskland	11 – 1	Italien
	(2–0, 4–1, 5–0)

28 februari 1969	Norge	3 – 3	Österrike
	(2–0, 1–2, 0–1)

28 februari 1969	Jugoslavien	4 – 1	Västtyskland
	(1–1, 2–0, 2–1)

1 mars 1969	Östtyskland	13 – 4	Norge
	(4–1, 5–0, 4–3)

1 mars 1969	Västtyskland	6 – 2	Rumänien
	(2–2, 2–0, 2–0)

2 mars 1969	Jugoslavien	2 – 1	Italien
	(0–0, 2–0, 0–1)

2 mars 1969	Polen	9 – 1	Österrike
	(2–0, 3–0, 4–1)

3 mars 1969	Östtyskland	11 – 2	Rumänien
	(2–1, 4–1, 5–0)

3 mars 1969	Västtyskland	5 – 0	Norge
	(0–0, 1–0, 4–0)

3 mars 1969	Polen	5 – 2	Italien
	(0–0, 2–1, 3–1)

3 mars 1969	Jugoslavien	2 – 1	Österrike
	(0–0, 1–0, 1–1)

4 mars 1969	Norge	5 – 4	Rumänien
	(2–1, 3–1, 0–2)

4 mars 1969	Östtyskland	6 – 1	Västtyskland
	(1–0, 0–1, 5–0)

5 mars 1969	Österrike	3 – 1	Italien
	(0–0, 2–0, 1–1)

5 mars 1969	Polen	4 – 1	Jugoslavien
	(2–1, 0–0, 2–0)

6 mars 1969	Östtyskland	11 – 3	Österrike
	(1–1, 7–1, 3–1)

6 mars 1969	Polen	5 – 1	Norge
	(4–0, 1–1, 0–0)

6 mars 1969	Västtyskland	5 – 1	Italien
	(2–0, 1–1, 2–0)

6 mars 1969	Jugoslavien	4 – 4	Rumänien
	(0–1, 3–3, 1–0)

8 mars 1969	Jugoslavien	3 – 3	Norge
	(0–2, 2–0, 1–1)

8 mars 1969	Västtyskland	8 – 0	Österrike
	(2–0, 2–0, 4–0)

8 mars 1969	Rumänien	5 – 2	Italien
	(0–1, 0–0, 5–1)

8 mars 1969	Östtyskland	4 – 1	Polen
	(2–1, 1–0, 1–0)

9 mars 1969	Norge	10 – 2	Italien
	(6–0, 3–2, 1–0)

9 mars 1969	Polen	3 – 2	Västtyskland
	(1–0, 1–1, 1–1)

9 mars 1969	Rumänien	5 – 4	Österrike
	(0–1, 2–3, 3–0)

9 mars 1969	Östtyskland	6 – 1	Jugoslavien
	(1–0, 4–0, 1–1)

C-världsmästerskapet

C-världsmästerskapet blev avgjort i Skopje, Jugoslavien.

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Japan	5	4	1	36	10	+26	8
Schweiz	5	4	1	41	9	+32	8
Ungern	5	3	2	26	22	+4	6
Nederländerna	5	2	3	12	40	−28	4
Bulgarien^[a]	5	2	3	19	28	−9	4
Danmark	5	0	5	7	32	−25	0

Uppflyttning till B-VM

^ I och med att Kanada drog sig ur A-VM, och därmed ytterligare ett lag från B-VM blev uppflyttat till A-VM 1970, flyttades ett lag till från C-VM upp till B-VM. Ungern och Nederländerna tackade nej, och platsen gick därmed till femteplacerade Bulgarien.

24 februari 1969	Bulgarien	4 – 3	Japan
	(0–0, 2–2, 2–1)

24 februari 1969	Schweiz	11 – 1	Ungern
	(3–0, 4–0, 4–1)

24 februari 1969	Nederländerna	4 – 3	Danmark
	(2–0, 0–2, 2–1)

25 februari 1969	Schweiz	8 – 0	Nederländerna
	(2–0, 3–0, 3–0)

26 februari 1969	Ungern	5 – 3	Bulgarien
	(2–1, 2–2, 1–0)

26 februari 1969	Japan	11 – 1	Danmark
	(1–1, 5–0, 5–0)

27 februari 1969	Nederländerna	7 – 5	Bulgarien
	(2–2, 4–1, 1–2)

27 februari 1969	Japan	6 – 3	Ungern
	(0–1, 4–1, 2–1)

27 februari 1969	Schweiz	9 – 0	Danmark
	(3–0, 5–0, 1–0)

28 februari 1969	Japan	11 – 0	Nederländerna
	(5–0, 4–0, 2–0)

1 mars 1969	Ungern	4 – 1	Danmark
	(1–0, 1–1, 2–0)

1 mars 1969	Schweiz	11 – 3	Bulgarien
	(5–0, 3–3, 3–0)

2 mars 1969	Bulgarien	4 – 2	Danmark
	(1–1, 3–1, 0–0)

2 mars 1969	Ungern	13 – 1	Nederländerna
	(5–0, 3–0, 5–1)

2 mars 1969	Japan	5 – 2	Schweiz
	(3–0, 1–2, 1–0)

Total slutställning

A-VM 1969
	Sovjetunionen
	Sverige
	Tjeckoslovakien
4	Kanada
5	Finland
6	USA

B-VM 1969
7	Östtyskland
8	Polen
9	Jugoslavien
10	Västtyskland
11	Norge
12	Rumänien
13	Österrike
14	Italien

C-VM 1969
15	Japan
16	Schweiz
17	Ungern
18	Nederländerna
19	Bulgarien
20	Danmark

Laguppställningar

Referenser

^ [a b c d e f] "Story #18 – Two games Czechoslovakia simply couldn’t lose". iihf.com. Läst 16 november 2016. (engelska)
^ (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995.
^ [a b] Field, Russell/Kidd, Bruce (2011/2013): Forty Years of Sport and Social Change, 1968-2008: "To Remember is to Resist", sid 112. Routledge. Läst 16 november 2016. (engelska)

Källor

Passion Hockey

Externa länkar

[4] I och med att Kanada drog sig ur A-VM flyttades Polen som grupptvåa upp till A-VM 1970

[5] I och med att Kanada drog sig ur A-VM, och därmed ytterligare ett lag från B-VM blev uppflyttat till A-VM 1970, flyttades ett lag till från C-VM upp till B-VM. Ungern och Nederländerna tackade nej, och platsen gick därmed till femteplacerade Bulgarien.

[iihf18-1] [a b c d e f] "Story #18 – Two games Czechoslovakia simply couldn’t lose". iihf.com. Läst 16 november 2016. (engelska)

[2] (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995.

[field112-3] [a b] Field, Russell/Kidd, Bruce (2011/2013): Forty Years of Sport and Social Change, 1968-2008: "To Remember is to Resist", sid 112. Routledge. Läst 16 november 2016. (engelska)

[1]

[2]

[3]

[a]

[a]