Västerbottensost eller Burträskost, som den kallades förr, är en grynpipig hårdost med stark aromatisk smak, som lagrats i minst 14 månader. Osten kan och får bara tillverkas av norrländsk komjölk, vid mejeriet (Norrmejerier) i Burträsk, enligt originalreceptet från 1872. Receptet tillskrivs mejerskan Ulrika Eleonora Lindström, som uppfann den speciella metoden med upprepade uppvärmningar under omrörning. Receptet har sedan förts vidare mellan generationer av ostmästare.

Västerbottensost

UrsprungsbeteckningRedigera

Sedan 2014 finns Västerbottensost med på Jordbruksverkets lista över svenska livsmedel och jordbruksprodukter som kan bli aktuella för kommande ansökningar om skyddad ursprungs- eller geografisk beteckning enligt EU:s regelverk.[1]

Tillverkning och lagringRedigera

Vid ystningen rörs blandningen kontinuerligt och värms upp flera gånger, vilket är speciellt för Västerbottensost. Efter ystningen vidtar en dygnslång process då osten ligger i press och vänds flera gånger för att få ut vasslen. Osten märks med datum, fetthalt samt vilket av årets ystningar osten kommer ifrån.[2]


Efter tre dagar i saltlake körs osten till ett lager i Ånäset mellan Umeå och Skellefteå där osten får vila i 18 dagar för att torka till den första vaxningen. Under dessa 18 dagar vänds osten varje dag. Efter vaxningen flyttas osten till ett mognadslager. Ostarna är färdiga när de blivit godkända utifrån smak, doft, konsistens, textur och utseende. Det är endast ostar som uppfyller dessa krav som får kallas Västerbottensost.[2]

Recept och OstmästareRedigera

Västerbottensost har tillverkats efter samma hemliga recept sedan 1872. En av få människor som idag känner till det fullständiga receptet är Ostmästare Thomas Rudin som ansvarat för tillverkningen sedan 2001.[3]

Historia och myterRedigera

Det var mejerskan Ulrika Eleonora Lindström som 1872 skapade receptet till Västerbottensost®.

Ulrika Eleonora Lindström föddes 1835 i Lappvattnet utanför Burträsk. Hon föddes in i en fattig familj med många syskon, varför hon adopterades till ett barnlöst par, Magdalena Charlotta Markström och Zachris Larsson, som bodde i Skarviken. När hennes adoptivfar dog fick Ulrika Eleonora ärva 500 riksdaler, vilket var en ansenlig summa på den tiden. Hon arbetade då som piga och tog beslutet att utbilda sig för pengarna. Hon reste till Degeberga i Västergötland, där det fanns en mejeriskola. Efter ett års grundlig utbildning var hon en kunnig mejerska. År 1869 reste hon tillbaka till Burträsk och fick snabbt arbete på Gammelbyns Mejeri. De första tre åren arbetade Ulrika Eleonora på mejeriet som piga, men sedan fick hon ta över det stora ansvaret som mejerska. Ulrika Eleonora dog i lunginflammation den 15 februari 1892, 56 år gammal.


Enligt legenden kom receptet till av en slump när Ulrika Eleonora Lindström jobbade ensam i mejeriet. Hon var tvungen att avbryta arbetet med Västgötaosten för andra sysslor; vissa rykten gör gällande att dessa sysslor skulle ha med kärlek att göra. Enligt myten var det distraktionen av en uppvaktande mjölkdräng som gjorde att hon missade att passa ystkaret ordentligt. Detta medförde att ostmassan svalnade och värmdes i flera omgångar och resultatet blev inte som det var tänkt. Trots misstaget blev osten välsmakande och gjorde snabbt succé runt om i landet.[4]


Enligt en annan myt ska Västerbottensost vara så välsmakande tack vare att en komet slog ned i området för länge sedan, vilket gjorde marken kalkrik. När korna, vars mjölk man gör osten av, äter gräset tar de upp näringsämnena.


Den verkliga ursprungshistorien bakom ostens tillverkning kan med största sannolikhet aldrig säkerställas helt. Försök har gjorts att tillverka osten utanför Burträsk, men samtliga försök har misslyckats.

VarumärketRedigera

I början av 1900-talet tillverkades Västerbottensost på många mejerier och med kraftigt skiftande kvalitet. För att kunna garantera kvaliteten på osten ansökte Johan Bexelius 1910 om att registrera varumärket Wästerbottens fetost, så kallad Burträskost, och sedan dess har W:t med kronan över prytt Västerbottensost och kvaliteten varit densamma.[5]

Idag är Västerbottensost® ett av Sveriges mest populära varumärken.[6]

Västerbottensost vid högtiderRedigera

Västerbottensost äts året runt i Sverige men är kanske främst förknippad med svenska högtider som midsommar, kräftpremiär, jul, nyår  och påsk, då den traditionellt serveras i form av Västerbottensostpaj.

Kunglig hovleverantörRedigera

Tack vare Västerbottensost har Norrmejerier varit Kunglig Hovleverantör sedan 1990, och osten har serverats vid flertalet middagar och fester vid hovet. Till exempel vid prinsessan Madeleines bröllop med Chris O’Neill, 8 juni 2013.

Västerbottensost i litteraturenRedigera

Osten visar hur kreaturens suckar inte varit förgäves!
– Ur Lifsens rot av Sara Lidman
Kära Fru Lundström lägg brännvin på is och rusta en sexa, en sexa för sju med kräftor och ål samt med nya rädisor; Burträskosten ej glöm och det möraste Bergmans spisbröd.
– Ur Ordalek och småkonst, Trefaldighetsnatten (1902) av August Strindberg
Varje da’ åt ja’ Västerbottenost, i skogsgläntan.
– Ur Tistelost av Torgny Lindgren

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Jordbruksverket”. 15 december 2020. http://smakasverige.se/produkter/informationsartiklar/artiklar/uppdragkartlaggning.765.html. Läst 15 december 2020. 
  2. ^ ”Västerbottensost hemsida”. 15 december 2020. https://vasterbottensost.com/hemligheten/tillverkning-lagring/. Läst 15 december 2020. 
  3. ^ ”Västerbottensost hemsida”. 15 december 2020. https://vasterbottensost.com/inspiration/mot-din-ostmastare/. Läst 15 december 2020. 
  4. ^ Jonsson, Susanne (2008). Västerbottensost. Prisma. ISBN 978-91-518-5051-1 
  5. ^ Jonsson, Susanne. Västerbottensost. Prisma. ISBN 978-91-518-5051-1 
  6. ^ ”Yougov Brand Index”. https://yougov.se/news/2020/11/17/har-ar-de-hogst-rankade-varumarkena/. Läst 15 december 2020. 

Övriga källorRedigera

Ordalek och småkonst och annan 1900-talslyrik, Norstedts nationalupplaga av August Strindbergs samlade verk 1989 ISBN 91-1-881192-2

Externa länkarRedigera