Upplands runinskrifter 359
Runinskrift U 359, även kallad Dvärgstenen, är en liten runsten som finns bevarad i Skepptuna kyrka och Skepptuna socken inom Seminghundra härad. Utanför kyrkan står ytterligare en runsten; U 358.
Dvärgstenen | |
Runinskrift (Runsten) | |
Dvärgstenen i Skepptuna kyrka 2012
| |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Uppland |
Kommun | Sigtuna kommun |
Socken | Skepptuna socken |
Plats | Skepptuna kyrka, vapenhuset |
Koordinater | 59°42′32″N 18°05′35″Ö / 59.70895°N 18.09307°Ö[1] |
Kulturmärkning | |
Fast fornlämning | |
Tillkomsttid | Vikingatid: V |
Signum | U 359 |
Runristare | okänd |
Total höjd | 75 cm |
Tjocklek | 10 cm |
Bredd | 40 cm |
Material | Granit |
Stenen redigera
Dvärgstenen är en liten granitsten som fått sitt namn på grund av sin ringa storlek. Den är endast 75 cm hög, som bredast 40 cm och 10 cm tjock. Stenen hittades 1907 i golvet under kyrkans predikstol. Den var då sönderslagen i fyra bitar som tillvaratogs och sammanfogades, varmed den fick formen av en triangel. Nu förvaras den i kyrkans vapenhus. Ornamentiken uppges vara Urnesstil. Den korta frasen av synlig text är dock svårtolkad, ett förslag följer nedan:
Inskriften redigera
Translitterering av runraden:
- kiftiʀ ' mina ' ik-ktiʀ nu ' ...i[2]
Normalisering till runsvenska:
- giftiʀ(?) minaʀ(?) ik-ktiʀ nu ...[2]
Översättning till nusvenska:
- ... gåvorna . i . minnesmärket ... i[3]
Maja Bäckvall läser kiftiʀ • mina • ikịṃtiʀnu • ... i (påminna om gåvorna. Alltid beskyddat är nu minnesmärket/minnet(?)) och tror att stenen är en av ett par gavelhällar i ett gravmonument, eller en av parstenar, som markerade en donation till kyrkan.[4]
Se även redigera
Källor redigera
Noter redigera
- ^ Fornminnesregistret: Skepptuna 2:1
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 359, 2014
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h01_text_2.pdf
- ^ Bäckvall, Maja (2015). ”Dvärgstenen U 359 Skepptuna kyrka”. Futhark: International Journal of Runic Studies 5: sid. 171–187. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-248530. Läst 29 april 2020.