Tysklands författningsdomstol, officiellt Förbundsförfattningsdomstolen,[1] förkortad BVerfG (tyska: Bundesverfassungsgericht), är en federal domstol grundad år 1951 som har till uppgift att aktivt tolka Tysklands grundlag.[2]
| Förbundsförfattningsdomstolen | |
 | |
| Organisationstyp | Domstol |
|---|---|
| Säte | Waldstadt, Karlsruhe |
| Inrättad | 1951 |
| Domstolspresident | Andreas Voßkuhle |
| Webbplats | bundesverfassungsgericht.de |
Domstolen har sitt säte i Karlsruhe och dess ledamöter utses av ett utskott med representanter från både förbundsdagen och förbundsrådet. Mandatperioden ligger på 12 år. Domstolen har bland annat makten att förbjuda enskilda politiska partier.
Historia redigera
Institutioner i Tyskland med lagprövningsrätt har förekommit från och till i historien ända sedan år 1495 då den tysk-romerska Rikskammarrätten fick sådan befogenhet. I Weimarrepubliken hade Statsdomstolen för Tyska riket begränsad lagprövningsrätt men detta förekom inte i Nazityskland. I september 1951, två år efter att Västtysklands nya författning trätt i kraft, öppnades Förbundsförfattningsdomstolen av kansler Konrad Adenauer.[3]
Mellan 1951 och 1990 hörde domstolen över 76 000 klagomål om brott mot författningen varav cirka 2,25% av fallen godkändes.[4]
Se även redigera
Källor redigera
- ^ http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/72/83/d2419f91.pdf[död länk]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130521035654/http://www.bundesverfassungsgericht.de/en/library.html. Läst 4 juli 2013.
- ^ Geschichte des Bundesverfassungsgerichts på Planet Wissen, hämtad 11 mars 2013.
- ^ Aktuell ’92 – Das Lexikon der Gegenwart, ISBN 3-611-00222-4, S. 89.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Tysklands författningsdomstol.
