Tysklands grundlag (tyska: Grundgesetz, officiellt Grundgesetz für die Bundesrepublik Deutschland) är Förbundsrepubliken Tysklands författning, ursprungligen antagen den 23 maj 1949, vilket också markerar statens bildande.

Förbundsrepubliken Tysklands statsskick
Coat of arms of Germany, depicting the black eagle.
Denna artikel ingår i en artikelserie
Konstitution
Grundlagen
Lagstiftande makt
Förbundsdagen
Förbundsrådet
Revisionsverket
Ombudsman
Verkställande makt
Förbundspresidenten
Förbundsregeringen
Förbundskanslern
Ministrar
Domstolsväsen
Författningsdomstolen
Förvaltningsdomstolen
Regioner
Förbundsländer
Lantdagar
Delstatsregeringar
Landkreise
Kommunalförbund
Kommuner
Direkt demokrati
Folkomröstningar
Folkinitiativ
Politiska partier
CDU, CSU, FDP, GRÜNE, LINKE,
SPD, AfD
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Tysklands författningssamling
Tyskland-portalen

Särskild betydelse har sektionen med grundrättigheter (Grundrechte).

Grundlagen antogs i de västliga ockupationszonerna 1949, men var då inte tänkt som en permanent författning (Verfassung), därav namnet. Det parlamentiska rådet utgick nämligen från att den sovjetiska ockupationszonen så småningom skulle förenas med de västliga.[1] Det dröjde dock till 3 oktober 1990 innan det blev hela Tysklands författning i samband med återföreningen.

Bland förändringar i grundlagen märks återinförandet av värnplikt och bildandet av en försvarsmakt år 1956 genom Wehrverfassung och införandet av undantagslagar (Notstandsgesetze) genom Notstandsverfassung 1968.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Hans Vorländer (1 september 2008). Warum Deutschlands Verfassung Grundgesetz heißt Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 4 december 2020.

Externa länkarRedigera