Tysklands förbundsregering
Tysklands förbundsregering (tyska: die Deutsche Bundesregierung), även kallad deutsche Bundeskabinett, utgörs av Tysklands förbundskansler (der Bundeskanzler / die Bundeskanzlerin) och förbundsministrarna (Bundesminister). Regeringen utgör Förbundsrepubliken Tysklands viktigaste exekutiva organ och utövar den exekutiva regeringsmakten på federal nivå i Tyskland.
Förutom sina exekutiva funktioner har regeringen även möjlighet att lägga fram lagförslag i Förbundsdagen och kan genom regeringsmajoritet i förbundsdagens utskott utnämna domare till Tysklands författningsdomstol, och därmed har den också visst inflytande över lagstiftande organ och dömande organ i Förbundsrepubliken.
Innehåll
Utnämning av ministrarRedigera
Tysklands förbundskansler, regeringschefen, nomineras av Tysklands statschef, förbundspresidenten, efter ett val till förbundsdagen eller om posten är vakant. Förbundspresidenten konsulterar då ledarna för förbundsdagens partier för att finna en kandidat med en majoritet av förbundsdagens röster. Förbundsdagen väljer förbundskansler med absolut majoritet, i Tyskland ofta därför benämnt Kanzlermehrheit. Därefter görs den formella utnämningen av förbundspresidenten, som dock är skyldig att godta förbundsdagens val.
De individuella ministrarna i regeringen nomineras av förbundskanslern och bekräftas officiellt genom utnämning av förbundspresidenten. Enligt etablerad praxis är de flesta ministrar som utnämns medlemmar av förbundsdagen, men det finns inget krav på att ministern ska väljas bland dessa.
Den tyska grundlagen och etablerad praxis ger förbundskanslern stor exekutiv makt, då kanslern i praktiken ensam väljer sina ministrar och deras ansvarsområden och har rätt att ange huvuddragen i regeringens politik. En förbundsregering med majoritet i förbundsdagen kan fortfarande ha svårt att genomföra sina lagstiftningsinitiativ om regeringskoalitionen inte även har stöd av en majoritet i Tysklands förbundsråd.
Misstroendevotum i förbundsdagen kan endast riktas mot förbundskanslern och därmed hela regeringen, inte mot individuella ministrar. Endast ett konstruktivt misstroendevotum tillåts i grundlagen, så att förbundsdagen i och med omröstningen samtidigt måste välja en ny förbundskansler med absolut majoritet.
Reglering av uppgifterRedigera
Förbundsregeringens uppgifter regleras i del VI, artikel 62-69 i Tysklands grundlag. Den räknas därför till landets författningsorgan. Artikel 76 ger regeringen rätt att lägga fram lagförslag i Förbundsdagen. Artikel 64, 2:a stycket föreskriver att medlemmarna ska svära ämbetseden vid sitt tillträde. Regeringens arbete regleras i Geschäftsordnung der Bundesregierung (GOBReg) och i Gemeinsamen Geschäftsordnung der Bundesministerien (GGO). Av dessa följer, att regeringen endast är beslutsmässig när mer än hälften av medlemmarna är närvarande.
Formellt leds regeringens administration av förbundskanslern, som i det dagliga arbetet delegerar detta till Förbundskanslerämbetet.
Enligt den så kallade kanslerprincipen (Kanzlerprinzip) har förbundskanslern rätt att inom regeringen bestämma regeringspolitikens huvuddrag och är också personligen ansvarig för dessa. Ministrarna leder självständigt sina respektive ansvarsområden, vilkas inriktning och omfång bestäms av förbundskanslern (Ressortprinzip). Vid oenighet mellan ministrar inom regeringen kan regeringen rösta och besluta genom majoritetsbeslut (Kollegialprinzip).
Enligt Bundesministergesetz har avgående ministrar rätt till statsrådspension om de under minst två år tillhört förbundsregeringen, arbetat som statssekreterare i ett ministerium eller i förtid lämnat en delstatsministerpost.
Tjänstemän och statssekreterare i regeringskansliet betraktas formellt inte som medlemmar av regeringen, men understödjer regeringen i det dagliga arbetet.
Förbundsregeringen har onsdagar 9:30 som sin ordinarie mötestid och sammanträder normalt i Bundeskanzleramts byggnad i centrala Berlin.
SammansättningRedigera
Regeringens sammansättning är inte reglerad i lag och den exakta indelningen av ansvarsområden och antalet ministrar har varierat under förbundsrepublikens historia.
Utrikesministern är oftast samtidigt ställföreträdande förbundskansler (även kallad vicekansler) och posten har ofta tilldelats det nästa största regeringspartiet. Ställföreträdande förbundskanslern övertar kanslerns uppgifter i händelse av dennes tillfälliga frånvaro. Däremot blir inte vicekanslern automatiskt ny förbundskansler i händelse av förbundskanslerns förtida avgång eller död, utan vicekanslern måste i så fall nomineras och väljas till kansler på sedvanligt sätt.
Traditionellt ingår chefen för Förbundskanslerämbetet som minister utan portfölj och har rösträtt i regeringen. Flera tidigare östtyska ministrar utnämndes till ministrar utan portfölj i förbundsregeringen 1990-1991 i samband med Tysklands återförening.
Nuvarande regeringenRedigera
Den nuvarande regeringen utgörs av en koalition mellan partierna CDU, CSU och SPD, under ledning av förbundskansler Angela Merkel (CDU), med Olaf Scholz (SPD) som ställföreträdande förbundskansler och 14 ytterligare ministrar. Den tillsattes den 14 mars 2018 och ersatte då Angela Merkels tredje regering (2013–2018).
| Titel | Namn | Tillträdde | Avgick | Parti | |
|---|---|---|---|---|---|
| Förbundskansler | Angela Merkel | 22 november 2005 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
| Vicekansler samt finansminister | Olaf Scholz | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | SPD | |
| Utrikesminister | Heiko Maas | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | SPD | |
| Inrikesminister | Horst Seehofer | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CSU | |
| Justitie- och konsumentskyddsminister | Katarina Barley | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | SPD | |
| Ekonomi- och energiminister | Peter Altmaier | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
| Arbets- och socialminister | Hubertus Heil | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | SPD | |
| Jordbruksminister | Julia Klöckner | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
| Försvarsminister | Ursula von der Leyen | 17 december 2013 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
| Familje-, äldre-, kvinno- och ungdomsminister | Franziska Giffey | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | SPD | |
| Hälso- och sjukvårdsminister | Jens Spahn | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
| Minister för transport och digital infrastruktur | Andreas Scheuer | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CSU | |
| Miljö-, naturvård- och kärnkraftssäkerhetsminister | Svenja Schulze | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | SPD | |
| Utbildnings- och forskningsminister | Anja Karliczek | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
| Minister för ekonomiskt samarbete och utveckling | Gerd Müller | 17 december 2013 | innehar fortfarande ämbetet | CSU | |
| Minister med särskilda uppgifter och chef för Förbundskanslerämbetet | Helge Braun | 14 mars 2018 | innehar fortfarande ämbetet | CDU | |
Se ävenRedigera
KällorRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bundesregierung (Deutschland)
