Trelleborg–Sassnitz

Trelleborg–Sassnitz, är en nedlagd färjelinje. Tidigare kallades den Kungslinjen eller Kungsleden och har varit både en bilfärjelinje och tågfärjelinje för E22 (sedan 1985), och en möjlig framtida fast förbindelse, över Östersjön mellan Trelleborg och Sassnitz på tyska ön Rügen. Fram till 2020 var operatören på linjen Stena Line. Därefter trafikerades linjen med en snabbfärja (katamaran) av operatören FRS mellan september 2020 och 2022, (men då på linjen Ystad–Sassnitz). Därefter flyttades trafiken till Trelleborg från den 2 april 2023 till den 30 september 2024. Överfarten tog då cirka två och en halv timme.

Färjerutten Trelleborg-Sassnitz.

Historik

Förhistoria

Den 1 maj 1897 hade postbefordran med ångbåt mellan Trelleborg och Sassnitz påbörjats.

Östtyska minnesfrimärken för linjens 70-årsjubileum (1979). På frimärkena återges de östtyska färjorna F/S Rostock och F/S Rügen.

1909–1945

Tågfärjelinjen startade den 6 juli 1909, och var då den andra internationella tågfärjerutten efter den 1903 invigda förbindelsen mellan Gedser i Danmark och Warnemünde i Tyskland. Den kallades även Kungsleden eftersom den invigdes av den svenske kungen Gustaf V och den tyske kejsaren Wilhelm II (tillika kung av Preussen).

Fram till andra världskriget var linjen järnvägens huvudförbindelse ut i Europa, med direktvagnar bland annat mellan Stockholm och Berlin.

1948–1990: färjeleden korsar järnridån

Färja ankommer Trelleborg

Efter omfattande förstörelse av hamnen i Sassnitz ställdes trafiken in våren 1945, för att åter öppnas den 16 mars 1948. Under tiden omdirigerades färjetrafiken från Trelleborg till Odra Port, nuvarande Swinoujscie i Polen.

Ett CFR EA-lok lastas på järnvägsfärjan på väg från Västerås till Brașov 1966.

Under tiden fram till 1990 fick leden en dramatiskt minskad betydelse jämfört med innan andra världskriget. Sassnitz låg i Östtyskland (DDR), som blev en sovjetisk satellitstat och anslöts till det sovjetledda handelspakten Comecon. Handelsutbytet mellan Sverige och DDR var avsevärt mycket lägre än Sveriges handel mot Västtyskland, och reseströmmarna ändrades därefter. DDR låg bakom järnridån och starka reserestriktioner för den östtyska befolkningen gjorde att endast svenskar i någon större omfattning reste med denna färjelinje. Eftersom det gällde inreserestriktioner i form av visumkrav och omfattande pass- och tullkontroller för inresa till Östtyskland utvecklades aldrig turismen från svenskt håll i någon större omfattning. Dessutom hade slutmålet för järnvägsförbindelsen, Berlin, degraderats från att ha varit en viktig huvudstad till en kluven stad med liten kommersiell betydelse. I stället vann västligare rutter till dåvarande Västtyskland såsom Trelleborg–Travemünde och resrutter via Danmark i betydelse.

Det gjordes ändå satsningar från östtyskt och svenskt håll i form av nya färjor och nya hamnanläggningar. När trafiken återupptogs 1948 hade flera av färjorna gått på leden sedan tidigt 1900-tal och var inte anpassade efter modern godshantering eller för person- och lastbilar. Från svenskt och östtyskt håll kom man att följa uppdelningen från gamla tyska tiden där Sverige och Tyskland hade ansvaret för varsitt fartyg på färjeleden. M/S Trelleborg byggdes på uppdrag av Statens Järnvägars Tågfärjedrift och sattes i bruk 1958, en färja som brukar räknas till en av de vackraste fartygen av sin typ som byggts i Sverige. Motsvarande östtyska fartyg blev M/S Sassnitz (1959). I samband med att dessa nya färjor sattes i drift byggdes Sassnitz hamn om med bil- och lastbilsuppställningsplatser och färjeläget försågs med en karaktäristisk kurva för att överbrygga höjdskillnaderna mellan färjeläget och Sassnitz stad. En ny satsning på färjorna gjordes under 1980-talet där först den nuvarande svenskbyggda- och ägda M/S Trelleborg (1982) sattes i drift och motsvarande östtyska fartyget M/S Sassnitz (1989). Samtliga färjor på leden är och har varit byggda för kombinerad fordons- och tågfärjetrafik, vad gäller tågen för såväl persontågstrafik som godstågstrafik. Tåg kördes mellan Stockholm-Berlin över Trelleborg-Sassnitz under hela perioden 1948-1990.

Vid mitten av 80-talet började trafiken marknadsföras som TS Line, där T:et och S:et stod för Trelleborg respektive Sassnitz.

Efter 1990

1998 flyttades färjeläget från Sassnitz stad till Fährhafen Mukran som ligger söder om själva Sassnitz. I det gamla färjeläget har biluppställningsytorna och bangården rivits upp liksom den karaktäristiska bilbron.

År 2000 reducerades den under nittiotalet omfattande persontågstrafiken Malmö–Berlin ner till nattåget Berlin Night Express, som år 2012 ersattes av ett av Veolias liggvagnståg, som förutom under sommaren enbart går varannan dag och som inte gör uppehåll för resande någonstans på vägen. Godstågstrafiken är däremot fortfarande betydande.

Etthundraårsdagen firades den 6 juli 2009 under närvaro av prinsessan Desirée och med tal av Trelleborgs kommunfullmäktiges ordförande Inger Hansson och Sassnitz’ borgmästare Dieter Holz. I färjelinjens entréhall avtäcktes Johan Falkmans monumentalmålning Kulturprofilen, som dokumenterar arbetet i hamnen under 100 år.

M/S Sassnitz är ensamt kvar på sträckan från och med 1 oktober 2014, då M/S Trelleborg togs ur drift.

Under coronapandemin 2020 ställdes trafiken med M/S Sassnitz in den 14 mars, och Stena Line valde då att lägga ner linjen.. Ny operatör blev därefter FRS Baltic, som först trafikerade Ystad–Sassnitz och 2023 återförde trafiken till Trelleborg, tills den lades ner 2024.

Operatörer

Vid starten 1909 drevs linjen gemensamt av Statens Järnvägar och det preussiska statliga Preußische Staatseisenbahnen. Då de tyska ländernas järnvägar slogs samman 1920 övertog Deutsche Reichsbahn den tyska delen av driften. Efter andra världskriget drevs den tyska verksamheten genom det östtyska Deutsche Reichsbahn. Efter den tyska återföreningen uppgick Deutsche Reichsbahn 1994 i Deutsche Bahn.

Deutsche Bahn förde över rederiverksamheten i dotterbolaget Deutsche Fährgesellschaft Ostsee mbH (DFO). 1998 fusionerades DFO med det danska Scandlines A/S. Delägare till det nya Scandlines AG blev Deutsche Bahn och den danska staten till vardera 50 procent. 2007 privatiserades Scandlines AG och nya ägare blev det tyska rederiet DSR, Allianz Capital samt den brittiska 3i-fonden.

Statens Järnvägar flyttade färjeverksamheten till SweFerry AB som ändrade namn till Scandlines AB 1997 samtidigt som de danska och tyska namnen ändrades. Scandlines AB såldes 1999 till Stena Line, som har varit delägare till rutten sedan dess. Stena Line köpte 2012 Scandlines AG del av linjen.

Stena Line upphörde med trafiken i samband med coronapandemin 2020 och 2023-2024 var FRS Baltic operatör på linjen.

Hamnar och landförbindelse

Hamnen i Trelleborg ligger nära stadens centrum. Det går lätt att komma ut på vägen norrut, E 6-E 22. Det finns kollektivtrafik med buss. Kontinentalbanan svänger av österut från hamnen och rundar Trelleborg i en vid båge för att svänga av mot nordväst på väg mot Malmö. Före 1970 gick Kontinentalbanan i ett mer centralt läge igenom Trelleborg som skapade trafikstockningar då alla vägarna korsade järnvägen i samma plan.

Sedan 1998 angör linjen färjeläget i Mukran, strax utanför Sassnitz, som både har mer plats och ger direkt väganslutning söderut, eftersom man inte längre behöver köra genom Sassnitz. Järnvägstrafiken kan färdas direkt ut på järnvägsnätet utan att färdas uppför landbacken igenom Sassnitz (som gjordes tidigare och som skapade stora växlingsarbeten på Sassnitz bangård). Mukran har dock sämre förbindelser för den som vill gå av färjan och fortsätta med buss eller tåg. Man får gå en bit och sedan ta lokalbussen. Trelleborg har dock tåg nära terminalen.

Nattåget Berlin Night Express trafikerade sträckan Berlin–Malmö och följde med färjan.

Färjor

• S/S Drottning Victoria (1909)
• S/S Preussen (1909)
• S/S Deutschland (1909)
• S/S Konung Gustav V (1910)
• S/S Starke (1931)
• M/S Trelleborg (1958)
• M/S Sassnitz (1959)
• M/S Warnemünde (1963)
• M/S Skåne (1966)
• M/S Drottningen (1968)
• M/S Stubbenkammer (1971)
• M/S Rügen (1972)
• M/S Götaland (1973)
• M/S Svealand (1973)
• M/S Rostock (1977)
• M/S Trelleborg (1981)
• M/S Sassnitz (1989)
• HSC Skane Jet (2023)

Föreslagen fast förbindelse

I december 2011 offentliggjordes planer på en föreslagen cirka 100 km lång undervattenstunnel för höghastighetsjärnväg till en beräknad kostnad omkring tjugo miljarder euro, efter en geologisk undersökning som visat att det är möjligt med hänsyn till de geologiska förhållandena att anlägga en tunnel under Östersjön mellan Trelleborg och Rügen/tyska fastlandet vid Strelasund, som dels kan avlasta Öresundsförbindelsen (såväl som den föreslagna HH-tunneln) från tåg som färdas genom Köpenhamn men dels också ge Oslo och Stockholm en snabb och kortaste möjlig förbindelse till städer som Berlin.

Externa länkar

• Tågfärjelinjen Sassnitz–Trelleborg (utan ljud) i SVT:s öppna arkiv