Öppna huvudmenyn

Toppskarv (Phalacrocorax aristotelis) är en fågel som tillhör familjen skarvar.[2]

Toppskarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Phalacrocorax aristotelis by Jason Thompson.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteSkarvsläktet
Phalacrocorax
ArtToppskarv
P. aristotelis
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax aristotelis
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

UtseendeRedigera

Toppskarven liknar storskarven men är mindre och klenare byggd. Den har en längd på mellan 68 och 78 centimeter och ett vingspann på mellan 95 och 110 cm. Den har smalare hals och näbb. Huvudformen skiljer sig också från storskarven genom att högsta punkten på hjässan ligger framme i pannan. I adult häckningsdräkt har den en väl synlig fjäderkam på huvudet, vilket gett den dess namn, och dess näbb är mörk förutom vid näbbroten där den är gul. I adult dräkt är den blåsvart, med ett grönaktigt skimmer, och den saknar helt vitt i fjäderdräkten. De juvenila fåglarna är mer rödbruna i fjäderdräkten än unga storskarvar och de har också ljusare fötter. Den har också en ljusgul näbb. Den flygande toppskarven ser mer tjockbukad ut än storskarven.

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln häckar vid klippiga kuster i västra och södra Europa, i sydvästra Asien och Nordafrika. Den delas in i tre distinkta underarter:[2]

Förekomst i SverigeRedigera

I Sverige är den ovanlig, men den observeras på västkusten och från 2004 har den även konstaterats häcka sällsynt i Sverige.[3]

Skarvarnas släktskapRedigera

Skarvarnas taxonomi är omdiskuterad. Traditionellt placeras gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är nära besläktade med ormhalsfåglarna (Anhingidae) och sulorna (Sulidae) än några andra av dagens fåglar.[4][5]. Molekulära och morfologiska studier har visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[6]. Skarvarna har därför flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[2]

SläktestillhörighetRedigera

Toppskarven placeras traditionellt i släktet Phalacrocorax med exempelvis storskarven. En genetisk studie från 2014 studier visar dock att släktet visserligen är monofyletiskt, men består av flera mycket gamla utvecklingslinjer som enligt författarna bör delas upp i flera mindre.[7] Vissa taxonomiska auktoriteter, som Birdlife International, har följt dessa rekommendationer, varvid toppskarven placeras som enda art i släktet Gulosus. Enligt studien är toppskarven inte alls nära släkt med storskarven utan är istället systerart till en grupp med svartvita skarvar som förekommer på södra halvklotet, men där även nordamerikanska öronskarven ingår.

EkologiRedigera

Toppskarven födosöker i havet och till skillnad från storskarven är den mycket ovanlig längre inåt land. Den är en av de skarvarter som dyker allra djupast och dyk på ner till 45 meters djup har observerats. De födosöker främst i den bentiska zonen, det vill säga utmed havsbottnen, och lever av en rad olika typer av fisk men favoritfödan utgörs av tobis. De förflyttar sig långa sträckor mellan platsen för födosök och platsen där de övernattar. Toppskarven står ofta lite för sig själv om den ses på ett skär tillsammans med storskarvar.

HäckningRedigera

Toppskarven häckar utmed kusten på klipphyllor, i klipphålor eller mindre grottor. Boet består av en slarvigt samlad hög med ruttnande sjögräs eller kvistar som cementeras ihop med fågelns egen guano. Häckningssäsongen är lång. Vissa påbörjar den redan i februari medan andra inte förrän i maj eller till och med senare. De lägger vanligtvis tre ägg. När de kläcks är de helt utan dun och därför helt beroende av sina föräldrar för värme, ofta under två månader, innan de är flygga. Fågelungarna blir flygga från första halvan av juni till senare delen av augusti, och i extremfall ända in i mitten av oktober.

BildgalleriRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ BirdLife International 2018 Gulosis aristotelis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 7 januari 2018.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Hans Falklind (2013)Toppskarven ny invandrare, Fågelvännen, nr.2, sid:17
  4. ^ Kennedy et al. (2000)
  5. ^ Mayr (2005)
  6. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  7. ^ Kennedy, M. & Spencer, H.G. (2014) Classification of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257.

KällorRedigera

  • Lars Larsson (2001) Birds of the world, Cd-rom

Externa länkarRedigera