Tegn, thegn eller tägn var ett begrepp, en titel, som användes i Skandinavien och England (thegn eller thane[2]) i anslutning till vikingatiden. Inom de nordiska området stavades det þegn. Ofta används det i sammansättningen "en mycket god tegn", till exempel på Velandastenen. Det kan även användas som personnamn.[3] I Sverige förekommer det på runstenar. I England används ordet i handskrivna dokument.
Betydelse i England
redigeraI engelskan används ordet av historiker för att beskriva en aristokratisk klass i en rang underordnad earlarna. I dokument där ordet översatts till Latin användes översättningen miles, det vill säga soldat eller tjänare. Joseph Bosworth beskriver en tegn som en person som "är engagerad i en kungs eller drottnings tjänst, antingen i hushållet eller i landet" och tillägger att ordet "gradvis erhåller en teknisk mening, och blir en term som betecknar en klass".[4] Ordet tegn levde kvar i Skottland och den mest kände tegnen är Shakespears Macbeth, som i början av pjäsen är Thane of Glamis.[5]
Betydelse i Skandinavien
redigeraOrdets betydelse i Skandinavien är mer oklar. Enligt riksantikvarieämbetet är de två huvudalternativen fri bonde, odalman, respektive krigare, medlem av kungens hird.[3] Det förekommer även tolkningen att en tegn ursprungligen är en person med funktion i religiösa ritualer, närmare bestämt en försångare (danskans degn).[6]
Runstenar
redigeraI Danmark kan man läsa på runstenarna om "thegnar" vilka troligtvis stod kungen nära, samt "drengar", det vill säga stormän. I Sveariket norr om Mälaren förekommer inte ordet "thegnar" på runstenarna vilket ger tydliga bevis på att den inte alls har att göra med sveonernas maktorganisation. Titeln "dreng" förekommer dock även där.[1] Thegn användes dock norr om Mälaren som tillnamn eller som mansnamn, och förekommer som en namndel.[7] Den döde är ofta berömd som goþan þægn (duglig tägn), harþa goþan þægn (mycket duglig tägn), þrottaʀ þiagn (stark tegn), osv., men även þægna fyrstr (främste bland tägnar) förekommer.
Referenser
redigera- ^ [a b] Analys: Sven Rosborn 2004. Sven Rosborn Den skånska historien / Vikingar Arkiverad 26 september 2020 hämtat från the Wayback Machine. Wallin & Dalholm Boktryckeri AB. Lund 2004.
- ^ Snell, Melissa. ”Thegn - Anglo-Saxon Thegn or Thane”. about education / About.com. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305160853/http://historymedren.about.com/od/tterms/g/thegn.htm. Läst 29 augusti 2015.
- ^ [a b] Replösa Runstenar i Sverige, Riksantikvarieämbetet
- ^ Anglo-Saxon Dictionary edited by Joseph Bosworth, T. Northcote Toller and Alistair Campbell, ISBN 0198631014, Oxford University Press,, 1972
- ^ Macbeth, Thane of Glamis Shakespeare Resource Center
- ^ Thegn, rinke, karl, sven, bryte och riksbildandet Arkiverad 7 november 2007 hämtat från the Wayback Machine. Thegn - en försångare i kulten
- ^ SVERIGES RUNINSKRIFTER / UTGIVNA AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN / FJÄRDE BANDET / SMÅLANDS RUNINSKRIFTER GRANSKADE OCH TOLKADE AV RAGNAR KINANDER [1] STOCKHOLM 1935 — 61, s. 109.
Externa länkar
redigera- David Roffe, "The King's thanes on the eve of the Norman Conquest"
- Mats G. Larsson, "Rinkar, tegnar, karlar svenner" in Populär Historia April 2002
- "The title 'thegn' on runestones: English and Danish examples
- Canute, King of the English:Heriots and reliefs, c. 1016 - 1035 : the equivalent of "death duties" on the death of a thegn
- Charter of Wolverhampton, 985 AD: (in English)