Öppna huvudmenyn
Ej att förväxla med Småländska höglandet.

Sydsvenska höglandet är en ekoregion som omfattar norra Småland, södra Västergötland och södra Östergötland, områden som ligger mer än 200 meter över havet. Dess högsta punkt är Tomtabacken i Nässjö kommun, 377 meter över havet, även Götalands högsta punkt. Även mindre delar av Östergötland, Västergötland, Halland, Skåne och Blekinge räknas ibland in.[1]

Sydsvenska höglandet
Högland
Land Sverige Sverige
Region Småland
Västergötland
Östergötland
Sydsvenska höglandet
Utsikt från Tomtabackstornet utanför Sävsjö

HöjderRedigera

Till de högsta punkterna hör, förutom Tomtabacken, Galtåsen 361 m och Stenabohöjden 328 meter över havet.

Taberg 343 meter över havet är en annan hög punkt i Småland, men denna ligger i Jönköpings kommun och tillhör således inte det Sydsvenska höglandet.

Dessutom finns många höjder på runt eller över 350 meter över havet i områdets högsta del, söder om Nässjö. Dessa inkluderar Pustanäs (367 m,[2] öster om Malmbäck), Huluberg (även kallad Huluberget, 363 m,[3] nordväst om Bodafors) samt flera höjder öster Tomtabacken på mellan 365 och 370 meter.

Delen av sydsvenska höglandet som ligger i Småland kallas Småländska höglandet och omfattar delar av kommunerna Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och Vetlanda, samtliga tillhörande Jönköpings län. Detta innefattar alltså de östligaste delarna av Jönköpings län.

Natur och klimatRedigera

Området är nästan helt skogbeväxt och kännetecknas av skogar och högmossar. Klimatologiskt tillhör höglandet växtzon 3, ibland ända uppåt växtzon 5 på grund av det kärva klimatet som i trakterna av Nässjö och Sävsjö. Detta innebär att klimatet skiljer sig påtagligt från lägre liggande områdena och att växtlighet och djurliv avviker från resten av Småland och de närmast kringliggande landskapen.

Västliga vindar dominerar, vilka pressas uppåt, när de träffar höglandet, vilket leder till s.k. orografiskt regn och mer åska än i kringliggande områden. Luftens brytningsindex för radiovågor, som i huvudsak bestäms av kombinationen av temperatur, lufttryck och luftfuktighet har en speciell årstidsvariation i sydsvenska höglandet.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Erik Åkerhielm (16 november 1912). ”Geografien i skildringar och bilder”. Projekt Runeberg. http://runeberg.org/gleg/1/0056.html. Läst 1 januari 2016. 
  2. ^ Franzén, Ådel V. (2008). Håll i hatten. Vindkraft på höglandets hjässa. Jönköpings Läns Museum. sid. 5. https://jonkopingslansmuseum.se/wp-content/uploads/2018/01/2008_39.pdf. Läst 4 november 2018 
  3. ^ ”Vandreruten Höglandsleden i Småland” (på danska). sydsverige.dk. http://www.sydsverige.dk/?pageID=362. Läst 4 november 2018.