Svenbörje Gaborn

svensk modedesigner och kostymör

Svenbörje Gaborn, född Sven Börje Jönsson 31 januari 1917 i Åhus, död 18 februari 2013 i Kristianstad, var en svensk modedesigner och kostymör, verksam i över 60 år.

Svenbörje Gaborn
FöddSven Börje Jönsson
31 januari 1917
Åhus, Skåne, Sverige Sverige
Död18 februari 2013 (96 år)
Kristianstad, Skåne, Sverige Sverige
UtbildningLundkvists dekoratörskola
Tillskärarakademien i Köpenhamn
Yrke/uppdragmodedesigner, kostymör
År som aktiv1939-2003
MakaIris Valerius
(g. 1944-1946, skilsmässa)
Karin Lodin
(g. 1951-1960, skilsmässa)
BarnJacqueline Gaborn, 1951–2010
UtmärkelserGuldmasken
1997, bästa kostym Czardasfurstinnan
Foton av Svenbörje Gaborn från olika tider, hämtade ur hans efterlämnade pärmar. Fotografer: okända.

Han hade under 1940- och 1950-talen sin verksamhet i Stockholm, Ateljé Gaborn, som producerade såväl couture som scenkostymer. Han arbetade på 1970-talet i Köpenhamn som modedesigner, kostymör och med scenografi för teater, film och cirkus. 1983 kom han tillbaka till Sverige och började ett långt samarbete med Nöjesteatern. Arbetet för Nöjesteatern kröntes med Guldmasken för bästa kostym (Csardasfurstinnan) 1997. Efter en stroke 2003 drog han sig tillbaka som pensionär i Vinslöv, men fortsatte att sy en del kostymer samt kläder till sig själv.

BiografiRedigera

Uppväxten i ÅhusRedigera

Gaborn var son till Anna (f. Nilsson) och Frans Jönsson. Föräldrarna skilde sig när Svenbörje var 3-4 år gammal och modern flyttade med sonen hem till sina föräldrar i Åhus. Modern stod sin son väldigt nära och hjälpte honom mycket. Hon flyttade med upp till Stockholm och drev under ett antal år Ateljé Gaborns Eftr. på Grevgatan 26. När sonen flyttade till Ekeby 1983 köpte hon ett hus i närheten och bosatte sig där.

Gaborns morfar Sven Wilhelm Nilsson startade 1921 Ålexporten AB. Svenbörje Gaborn har beskrivit i intervjuer hur han redan som 4-åring snickrade ”sillalådor” och hur det förväntades att han skulle bli en del i företaget. Hans konstnärliga talanger var dock stora redan under uppväxten. Intervjuade släktingar beskriver hur han under ungdomsåren ordnade teatrar och fester, målade och dekorerade[1]. Hans morfar motsatte sig först hans önskan om en konstnärlig bana, men 16 år gammal fick han gå en kurs på Lundkvists dekoratörskola i Stockholm. Sedan fortsatte studierna på Tillskärarakademien i Köpenhamn, där han efter enbart en månad som elev istället blev lärare på skolan.[2]

En tid före andra världskrigets utbrott gjorde Gaborn sin militärtjänst vid flyget, F5 i Ljungbyhed. Trots krigsutbrottet 1939 blev det ingen mer krigstjänstgöring, och det erbjudande han fått från modedesignern Edward Molyneux, att komma och arbeta för honom i Paris, satte kriget stopp för. Istället fick han 1939 morföräldrarnas hjälp att hyra en lokal på Riddargatan i Stockholm för att söka försöka slå sig fram som modedesigner där.

Tiden i StockholmRedigera

Lokalen han hyrde var både ateljé och bostad. En av de första åtgärderna han gjorde, för att nå framgång som modedesigner, var att byta efternamn till Gaborn.[3]

Gaborn kom tidigt i kontakt med Ebba Falk, danskonstnär och danspedagog, och sydde scenkostymer till hennes dansuppvisningar. Sannolikt var kontakten med Ebba Falk en dörröppnare in i Stockholmssocietetens modevärld och teatrar. Även hans syssling Maritta Marke blev en nyckel till teater- och revyvärlden. I en intervju berättar han att han i all hast fått göra en hatt till en premiär på Carltonteatern, där Marke var engagerad, ”och detta ledde till ett 18 år långt samarbete med Gösta Bernhard och Stig Bergendorff[4].

År 1943 hade Gaborn sin första modevisning på den anrika restaurangen Riche. Det blev under årens lopp många modevisningar. Gaborn blev en flitigt anlitad kostymör och kläddesigner i Stockholm. Han hade, förutom talang för design av såväl couture, scenkläder som hattar, sinne för marknadsföring. I hans efterlämnade pärmar finns åtskilliga urklipp från premiärer där hans närvaro nämns i sällskap med namn som Alice Timander, Kerstin Bernadotte med flera. Hans hustru Karin blev det perfekta sällskapet, en levande reklampelare för hans kläder. Även dottern Jacqueline visade upp Gaborns kläder.

 
Foto i Svenbörje Gaborns efterlämnade pärmar. Del av en katalog över hans kollektion, 1950-tal. Fotograf: okänd

Stans roligaste premiärlejon är herrskapet Gaborn, som ni kan ta en titt på precis överallt där det händer något. Icke en premiär har under de tre senaste åren inträffat, där ej herrskapet G. under mellanakten skridit fram och dragit beundrande och undrande blickar till sig.” [5].

Zarah Leander och Lilian CraigRedigera

Gaborn designade och sydde till många av den tidens svenska berömdheter - Gösta Bernhard, Tutta Rolf, Sickan Carlsson, Gunnel Broström, Git Gay med flera. Två av alla Gaborns uppdrag under hans Stockholmstid är värda att nämnas speciellt; ett av dem som han själv gärna återkom till när han berättade om sitt liv, ett som för många av hans vänner fastnat som extra spännande.

Han designade och sydde åt Zarah Leander samt följde med henne på en del turnéer. Han berättar själv i en intervju (skriven av Ann Christine Montelius, okänd tidning)

Den oförglömliga Zarah Leander var en av mina bästa vänner. Vi hade så roligt tillsammans att hennes man Arne Hülphers blev svartsjuk.”[6]

Lilian Craig var prins Bertils hemliga sambo i många år innan deras relation blev officiell och hon blev prinsessan Lilian. Gaborn designade och sydde upp kläder till den icke-officiella sambon. Uppdraget var mycket hemligt. Antingen åkte han ut till parets villa på Djursholm eller kom Lilian Craig till ateljén sent om kvällarna när mörkret lagt sig och gatorna tömts.

”Jag kommer ihåg att det syntes på honom, han fick lite eld i ögonen, när han berättade om detta. Det var ju ett enormt förtroende som han fick.” [7]

Via Schweiz till TeneriffaRedigera

 
Alice Babs på besök hos Svenbörje Gaborn i Puerto de la Cruz på Teneriffa. 1960-tal. Fotograf: okänd.

1960 lämnade Gaborn Sverige. Han tog sig, via Schweiz och uppdrag åt skatteflyktande svenskar, till Puerto de la Cruz på Teneriffa. Där hyrde han andra våningen i ett hus nere vid den gamla fiskehamnen. Med önskemål inspirerade av tidens prinsessbröllop skapade han brudklänningar till spanska societeten, och han skapade dräkter till den årliga karnevalen.

Teater och cirkus i KöpenhamnRedigera

Efter nio år på Teneriffa lastade Gaborn sina tillhörigheter i en container och planerade att återvända till Sverige, men den älskade pudeln Whiskey kom inte över gränsen utan att först sitta i karantän, så han stannade i Danmark. Mellan åren 1970 och 1983 arbetade han med samtliga stora teatrar i Köpenhamn utom Det Kongelige Teater. Bland hans tidningsurklipp i pärmarna går det att ana en liknande strategi som i Stockholm. Han förekommer på premiärer och i artiklar, utmärker sig på olika sätt.

Svenbörje Gaborn svensk kostumier har smidt bukserne for at gå i lange kjortler.[8]

Förutom att arbeta med scenkostymer gjorde Svenbörje även scenografi och kostymer för film. I det Danske Filminstituts databas är han registrerad för kostymer i filmerna Mig og mafiaen, med bland andra Dirch Passer, samt På’en igen Amalie 1973.[9] Han gjorde även scenkostymerna till Brödrene Olsen till deras turné i Östtyskland och Japan 1974:

Brödrerne har fået teaterkostumemanden Svenbörje til at designe töjet… han har taenkt på, at vi er kortbenede. Zebrastriberna hjaelper lidt på laengden.”[10]

60 år gammal, startade Gaborn 1977 en ny karriär, han sydde och tog hand om scenkläderna till Cirkus Arena. Eftersom han ändå skulle följa med cirkusen var steget inte så långt till att uppfylla en barndomsdröm – att bli clown. Från Cirkus Arena fortsatte han som kostymansvarig och clown på den stora Cirkus Benneweis. Han var ”inkastare”, pausclown, men fick även egna nummer som clownen Gabo. Foton i hans pärmar från föreställningarna visar att han utnyttjade sin känsla för tyger och hur det gick att skära till, forma och leka med dessa för att skapa överraskning och skoj. 

 
Även som clown utnyttjade Svenbörje Gaborn sin känsla för tyger för att skapa överraskning och skoj.

Även sedan han lämnat Danmark, 1983, fortsatte han en tid att arbeta som clown för Cirkus Regal.

Tiden med Helsingborgsrevyn och NöjesteaternRedigera

När Gaborn flyttade tillbaka till Sverige, till Ekeby utanför Helsingborg, var det med tanken att slå sig till ro som pensionär. Året var 1983 och han hade fyllt 66 år. Men i Ekeby bodde skådespelerskan Sonia Kjellander, som fick nys om den legendariske kostymören och tipsade Helsingborgsrevyn och Nöjesteatern att ta kontakt med honom. Detta blev inledningen på ett långt samarbete.

Att få Gaborn som kostymör blev ett lyft för Helsingborgsrevyn. ”Alla kände sig tvingade att höja standaren på revyerna för att matcha standarden på kostymerna.”[11]

Det var dock inte ett helt gnisselfritt samarbete. Gaborn var konstnär, han skapade sig en egen bild av produktionen och hur kostymerna skulle vara. Det var inte helt ovanligt att hans bild av exempelvis dansarnas kostymer krockade med den koreografi som koreografen gjort. Hans arbetssätt var sådant att han skapade kostymen först, han skar tyget mer eller mindre på fri hand utan mönster, sedan gjorde han skissen. Han var perfektionist. Även när han hade anställda sömmerskor, blev det ofta så att han satt uppe om nätterna, sprättade upp och sydde om en del av det som de hade gjort under dagarna. Han var noga med detaljer, gjorde inköpsresor till Danmark och Tyskland för att få tag på rätt sort hyskor, hakar, fjädrar och så vidare, men köpte istället tyger på utförsäljningar och restlager, vilket gjorde hans kostymproduktioner billigare än många andra kostymörers. Hans storhet vad gäller kostymer låg i passformen, rörligheten.

Jag har aldrig någonsin, vare sig innan eller efter, fått så fina kostymer som satt så bra på mig[12]

Samarbetet med Nöjesteatern avbröts efter produktionen av Vita Hästen 1999. Därefter gjorde Gaborn kostymer till en del produktioner för Arlövsrevyn och Båstadsrevyn. År 2003 blev hans sista yrkesverksamma år. Han var då 86 år och drabbades av en stroke.

GuldmaskenRedigera

 
Kostym till Sofie Lindberg som Sylva Varescu, i Nöjesteaterns uppsättning av Csárdásfurstinnan 1997.

Gaborn tilldelades 1997 års Guldmasken, privatteatrarnas pris, för de kostymer han gjort till uppsättningen av Csárdásfurstinnan.

Åren i Vinslöv och ÅhusRedigera

Sommaren 2003 flyttade Gaborn till en radhuslägenhet i Vinslöv. Trots sviterna av stroken och svår värk fortsatta han att skapa – han odlade i sin lilla trädgård, lagade mat och bakade samt sydde sina egna kläder. Tillsammans med några vänner genomförde han kring år 2009 ett par framträdanden med musik, kostymer och berättelser om sitt liv. 2012 klarade han sig inte hemma längre utan flyttade in på ett äldreboende i Åhus. Han avled 18 februari 2013 på CSK i Kristianstad, 96 år gammal.

FamiljRedigera

Gaborn var gift två gånger. Första hustrun var Iris Valerius. Äktenskapet varade mellan 1941 och 1946 och slutade i skilsmässa. På påskafton 1951 gifte Gaborn om sig, denna gång med Karin Lodin, i Sankta Maria kyrka i Åhus. Paret skilde sig 1960. I andra äktenskapet föddes dottern Jacqueline Gaborn (1951–2010).

TeaterRedigera

Kostym (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1955 C:55, revy
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Casinoteatern[13]
1956 Pst!, revy
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Blancheteatern[14]
ABC-Revyn 1956
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Folkparksturné[15]
Pippi, you know, revy
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Casinoteatern[16]
1957 Klart annorlunda, revy
Gösta Bernhard och Stig Bergendorff Gösta Bernhard Blancheteatern[17]
ABC-Revyn 1957
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Folkparksturné[18]
Maria Gyckel-piga
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Casinoteatern[19]
1958 ABC-Revyn 1958
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard Gösta Bernhard Folkparksturné[20]
1960 Äktenskapskarusellen
The Marriage-Go-Round
Leslie Stevens
Översättning Stig Bergendorff och Gösta Bernhard
Gustaf Molander Lisebergsteatern
1995 My Fair Lady
Alan Jay Lerner och Frederick Loewe
Översättning Gösta Rybrant
Claes Sylwander Nöjesteatern[21]
1997 Csárdásfurstinnan
Die Csárdásfürstin
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach Claes Sylwander Nöjesteatern
2010 Vita Hästen
Im weißen Rößl
Ralph Benatzky, Eric Charell och Hans Müller Anders Aldgård Gunnebo slottsteater

FilmografiRedigera

ReferenserRedigera

KällorRedigera

Huvudsaklig källa till artikeln är Svenbörje Gaborns 17 efterlämnade pärmar, nu förvarade på Regionmuseet Skåne. Pärmarna skänktes av dödsboet till en vän, som år 2016 lämnade dessa som gåva till museet. Ursprungligen verkar Gaborn ha haft ytterligare sex pärmar. I en artikel i tidningen Norra Skåne (18 juli 2011) nämns tjugotre pärmar, och på en bild syns en pärm som saknas bland dem som lämnades till vännen. De saknade pärmarna verkar vara de som bland annat innehåller material om Zarah Leander. Den efterforskning, bland vänner och släkt, som till dags datum (12 maj 2020) gjorts av museet har inte lett till att de saknade pärmarna hittats.

På Regionmuseet Skåne förvaras även intervjuer, och utskrifter av dessa, som gjordes under vinterhalvåret 2019/20 för att komplettera innehållet i pärmarna. De som intervjuades var släkt, vänner och kolleger inom teaterbranschen. Under sommaren 2020 hade Åhus museum en utställning om Svenbörje Gaborn.[22]

En intervju med Svenbörje Gaborn, för programmet Stil i Sveriges Radio P1, är tillgänglig på dess webbplats. Intervjun ligger som ett särskilt inslag i programmet ”Marilyn Monroe – kvinnan som visade vad en kostymör, frisör och sminkör kan göra”.

NoterRedigera

  1. ^ Intervju, Svenbörje Gaborns arkiv, Regionmuseet i Skåne
  2. ^ Svenbörje Gaborns arkiv, Regionmuseet i Skåne
  3. ^ Familjenyheter: Nya släktnamn”. Dagens Nyheter: s. 10. 25 november 1939. https://arkivet.dn.se/tidning/1939-11-25/320/10. Läst 9 september 2020. 
  4. ^ Artikel i Kristianstadsbladet, 15 januari 2004
  5. ^ Svenska Dagbladet, 2 juli 1955
  6. ^ Svenbörje Gaborns arkiv, Regionmuseet i Skåne
  7. ^ Intervju, Svenbörje Gaborns arkiv, Regionmuseet i Skåne
  8. ^ Se&Hör, Berlingske Tidene, 20 febr 1974
  9. ^ ”Sven Börje Gaborn”. Dansk Filminstitut. https://www.dfi.dk/viden-om-film/filmdatabasen/person/sven-borje-gaborn. Läst 12 maj 2020. 
  10. ^ Artikel i Lördags aktuelt, 2 november 1974
  11. ^ Intervju, Svenbörje Gaborns arkiv, Regionmuseet i Skåne
  12. ^ Sofie Lindberg i intervju, Svenbörje Gaborns arkiv, Regionmuseet i Skåne
  13. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 33. 9 september 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-09-09/244/33. Läst 4 september 2020. 
  14. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 38. 27 april 1956. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-04-27/114/38. Läst 4 september 2020. 
  15. ^ ”ABC-Revyn 1956”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/abc_revyn_1956/_abc_revyn_1956.html. Läst 4 september 2020. 
  16. ^ ”Pippi, you know”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/pippi_you_know/_pippi_you_know.html. Läst 4 september 2020. 
  17. ^ Scenförändringar: Sommarprilligt”. Dagens Nyheter: s. 18. 17 april 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-04-17/106/18. Läst 4 september 2020. 
  18. ^ ”ABC-Revyn 1957”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/abc_revyn_1957/_abc_revyn_1957.html. Läst 4 september 2020. 
  19. ^ ”Maria Gyckel-piga”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/maria_gyckelpiga/_marie_gyckelpiga.html. Läst 4 september 2020. 
  20. ^ ”ABC-Revyn 1958”. http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/abc_revyn_1958/_abc_revyn_1958.html. Läst 4 september 2020. 
  21. ^ Lars Linder (17 september 1995). ”Lady med glimt i ögat. Eliza och Higgings serveras med nostalgi i Malmö”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/lady-med-glimt-i-ogat-eliza-och-higgings-serveras-med-nostalgi-i-malmo/. Läst 4 september 2020. 
  22. ^ "Kläder ska synas och folk ska förvånas" – en utställning om Svenbörje Gaborn, designern och mångsysslaren uppväxt i Åhus" på regionmuseet.se

Externa länkarRedigera