Stannit, Cu2FeSnS4, är ett svavelhaltigt mineral med koppar, järn och tenn. [ Stannit påträffas i tennbärande hydrotermala mineraliseringar tillsammans med kopparkis, zinkblände, tetraedrit, arsenikkis, pyrit, kassiterit, och volframit.

Stannit
Stannit (mörkgrå), kopparkis (mässingsgul) och kvarts (klara stavar) från Yaogangxian-gruvan (瑶岗仙矿), Hunan, Kina.
KategoriSulfosalter
GruppStannitgruppen
Dana klassificering02.09.02.01
Strunz klassificering02.CB.15a
Kemisk formelCu2FeSnS4
FärgStålgrå, järnsvart, kan ha blå skiftning
FörekomstsättSällsynt som pseudooktraediska kristaller, också massivt, granulerat och spritt
KristallstrukturTetragonalt - skalenoedriskt
TvillingbildningPenetrationstvillingar på {102}
SpaltningOtydlig på {110} och {001}
BrottOjämnt
Hårdhet (Mohs)4
GlansMetallisk
PleokroismSvag
TransparensOgenomskinlig
FluorescensEj fluorescerande
StreckfärgSvart
Densitet4,3–4,5
TyplokalWest Wheal Kitty, Cornwall, UK[1]

Etymologi och historia redigera

Namnet kommer från latin för tenn: Stannum. Stannit beskrevs första gången 1797 i en förekomst i Wheal Rock, St. Agnes, Cornwall, England.

Förekomst redigera

Utöver typlokalen West Wheal Kitty i Cornwall förekommer mineralet också vid Freiberg i Sachsen, i Bolivia samt på Tasmanien. I Sverige har stannit påträffats som små korn i blyglans i Tunaberg, Södermanland.[2]

Varieteter redigera

Zink är vanligt förekommande och ersätter då järn. Stannit bildar fast lösning med mineralet kesterit Cu2ZnSnS4. Spår av germanium kan förekomma.

Användning redigera

Stannit används som en tennmalm. Stannit består av cirka 28% tenn, 13% järn, 30% koppar och 30% svavel av massan. Det förekommer också i viss utsträckning utvinning av koppar.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter redigera

  1. ^ [1] om stannits typlokal på mindat.org
  2. ^ Hedin L-H, Jansson M, 2007, Mineral i Sverige, sidan 60, ISBN 978-91-88528-58-2

Externa länkar redigera