Blodbin (Sphecodes) är ett släkte bin som lever som boparasiter i andra bins bon.
| Blodbin | |
 Storblodbi (Sphecodes albilabris) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Blodbin har en längd på mellan 4 och 14 millimeter. Bakkroppen är oftast röd vilket gett släktet dess svenska namn. Kroppen i övrigt är för det mesta svart och saknar längre behåring.[1]
Utbredning redigera
Totalt finns det över 370 arter[2], som förekommer i alla världsdelar utom Antarktis[3].
Ekologi redigera
Blodbin är boparasiter på andra bin som smalbin, bandbin, sandbin eller sidenbin[3]. Man kan se honorna sökande efter värdbinas bon i sandiga marker för att lägga sina ägg. I samband med äggläggningen dödar hon värdägget eller -larven. Hennes egen larv lever sedan av den insamlade näringen.[3]
Arterna kan också ses nektarsökande på blommor. De parar sig på sensommaren eller hösten (med undantag för den enda arten taggblodbi, som parar sig först på våren). I kyligare delar av utbreningsområdet övervintrar endast honorna (hos taggblodbin båda könen) genom att gräva sig ner i marken.[3]
Arter i Sverige och Finland redigera
I Sverige finns 15 arter, alla nedanstående utom kölblodbi (som funnits i landet men blev förklarat nationellt utdött 2020).[3] I Finland finns 12 arter, alla utom kölblodbi, pannblodbi (som funnits i landet men blev förklarad nationellt utdött 2019), dvärgblodbi, svartblodbi och taggblodbi.[4].
- storblodbi (S. albilabris)
- släntblodbi (S. crassus)
- kölblodbi (S. cristatus) utdött i Sverige, saknas i Finland
- mellanblodbi (S. ephippius) Nära hotad i Finland
- rostblodbi (S. ferruginatus)
- småblodbi (S. geoffrellus)
- skogsblodbi (S. gibbus)
- glasblodbi (S. hyalinatus)
- dvärgblodbi (S. longulus) Nära hotat i Sverige, saknas i Finland
- pannblodbi (S. miniatus) Utdött i Finland
- ängsblodbi (S. monilicornis)
- svartblodbi (S. niger) Sårbart i Sverige, saknas i Finland
- sandblodbi (S. pellucidus)
- punktblodbi (S. puncticeps) Sårbart i Finland
- nätblodbi (S. reticulatus) Starkt hotat i Finland
- taggblodbi (S. spinulosus) Akut hotad i Sverige, saknas i Finland
Källor redigera
- Sandhall, Åke (1991). Småkryp. ISBN 91-0-010027-7
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör blodbin.
Noter redigera
- ^ ”Blodbin Sphecodes”. Artbestämning. Artdatabanken. 2022. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/sphecodes-1005525. Läst 17 januari 2023.
- ^ ”Sphecodes Latreille, 1804”. GBIF. https://www.gbif.org/species/1351262. Läst 17 januari 2023.
- ^ [a b c d e] ”Blodbin Sphecodes”. Naturvård. Artdatabanken. 2022. https://artfakta.se/naturvard/taxon/sphecodes-1005525. Läst 17 januari 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”blodbin – Sphecodes”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204853. Läst 16 juli 2020.