Punktblodbi (Sphecodes puncticeps)[3][4] är en biart som beskrevs av Thomson 1870. Den ingår i släktet blodbin, och familjen vägbin.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5]

Punktblodbi
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Status i Finland: Sårbar[2]
Sphecodes puncticeps.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBlodbin
Sphecodes
ArtPunktblodbi
Sphecodes puncticeps
Vetenskapligt namn
§ Sphecodes puncticeps
AuktorThomson, 1870
Hitta fler artiklar om djur med

BeskrivningRedigera

Punktblodbiet har släktets typiska utseende, med en nästan hårlös kropp som är svart utom på ovansidans främre bakkroppssegment (tergiterna), som är röda. Arten är ett litet bi: Längden är på 5 till 7 mm. En förväxlingsart är dvärgblodbiet, men beträffande honorna skiljs de åt genom att punktblodbihonan har tydligt bredare ansikte.[1]

EkologiRedigera

Artens livsmiljö är glesbevuxna, torra sandmarker som torrängar, sandtag, betesmarker och militära övningsfält. Som många blodbin har den två generationer: En vårgeneration, som bara består av honor, och en sommarflygande, som består av både honor och hanar. Födoväxterna är framför allt fibblor.[1]

Arten är ett snyltbi, en boparasit; honan bygger inga egna larvbon, utan lägger sina ägg i bon av olika solitära bin. I samband med äggläggningen dödar hon värdägget eller -larven, så hennes avkomma fritt kan leva på det insamlade matförrådet.[8] I Sverige utgörs värdarterna av hedsmalbi (Lasioglossum villosulum) och stäppsmalbi (Lasioglossum brevicorne)[1].

UtbredningRedigera

Arten finns förutom i Europa i Nordafrika och delar av Asien.[1] Enligt den finländska rödlistan är arten sårbar i Finland, där den endast har observerats vid sydkusten och vid två tillfällen i det inre av södra Finland (i Egentliga Tavastland och nära Villmanstrand).[2] Enligt den svenska rödlistan är arten livskraftig i Sverige, där den framför allt förekommer i Skåne, men även i Halland, Blekinge, Gotland, Södermanland och Uppland. Arten har tidigare förekommit på Öland, i Småland, Västergötland, Östergötland och Värmland.[1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f] Björn Cederberg (2018, 2020). Sphecodes puncticeps Punktblodbi”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103174. Läst 1 juli 2020. 
  2. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”punktblodbi (Sphecodes puncticeps)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204340. Läst 1 juli 2020. 
  3. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  4. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/sphecodes+puncticeps/match/1. Läst 11 juli 2017. 
  6. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  7. ^ Dyntaxa Sphecodes puncticeps
  8. ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 1 juli 2020. 

Externa länkarRedigera