Nätblodbi
Nätblodbi (Sphecodes reticulatus)[3][4] är en biart som beskrevs av Thomson 1870. Nätblodbi ingår i släktet blodbin, och familjen vägbin.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5]
| Nätblodbi Status i Sverige: Livskraftig[1] Status i Finland: Starkt hotad[2] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Nätblodbi Sphecodes reticulatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes reticulatus | |
| Auktor | Thomson, 1870 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Ett slankt bi[8] med en kroppslängd på 7 till 9 mm, med nästan ingen päls och en kropp som är svart utom på de främre tergiterna (bakkroppssegmenten) som är röda.[1] (Det senare är typiskt för alla blodbin, därav det svenska trivialnamnet blodbin)[9].
Ekologi redigera
Nätblodbiet förekommer i många olika marktyper, företrädesvis med lätta jordar som sandheder, sandtag och gräsmarker på kalkgrund.[8] Det har två generationer: En, endast bestående av övervintrande, parade honor som flyger under april till maj, och en, blandad, som flyger under juli till september. Biet besöker gärna flockblommiga växter som morot och bockrot.[1] Det har även iakttagits på ljung och korgblommiga växter[8]. Honorna bygger inga egna bon, utan är boparasiter hos mosandbin (Andrena barbilabris) som lever på blomsterrika sandmarker.[1] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[10].
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar Europa och österut till Centralasien.[1] I Sverige förekommer arten i Skåne, Halland, östra Götaland inklusive Gotland och Öland samt Västmanland och Uppland. De öppna sandmarker som värdarten föredrar växer dock igen, och arten var tidigare rödlistad som nära hotad ("NT") i Sverige. Den svarar dock snabbt på motåtgärder, för den svenska populationen har en viss uppgång kunnat konstateras under 2000-talet, och arten är sedan 2015 klassificerad som livskraftig ("LC") i landet.[1] I Finland, där arten har observerats i de södra delarna av landet upp till Birkaland och Södra Savolax, är den rödlistad som starkt hotad ("EN")[2].
Källor redigera
- ^ [a b c d e f] Niklas Johansson (2013, 2015). ”Sphecodes reticulatus Nätblodbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103175. Läst 25 april 2018.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2010). ”nätblodbi (Sphecodes reticulatus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204341. Läst 25 april 2018.
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphecodes+reticulatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Dyntaxa Sphecodes reticulatus
- ^ [a b c] G. W. Allen (Januari 2012). ”Sphecodes reticulatus Thomson,1870” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/sphecodes-reticulatus. Läst 19 september 2013.
- ^ ”Sphecodes reticulatus Nätblodbi” (PDF). Länsstyrelsen i Östergötland. 2008. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310070813/http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/publikationer/publicerade-publikationer/2008/Bilaga3_artfaktablad4160.pdf. Läst 19 september 2013.
- ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes” (på tyska). Tier und Natur. Arkiverad från originalet den 24 september 2017. https://web.archive.org/web/20170924162031/http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 23 september 2013.