Småblodbi
Småblodbi (Sphecodes geoffrellus)[1] är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin.[2][3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
| Småblodbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Småblodbi Sphecodes geoffrellus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes geoffrellus | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Som de flesta blodbin har arten mörkt huvud och mellankropp, samt en bakkropp som är röd på den främre delen. Hos honan är det röda bakkroppspartiet obrutet, hos hanen är det tvärrandigt i röda och mörka band.[5] I ansiktet har hanen kort, vit behåring strax nedanför antennfästena. Honan är 4,5 till 6 mm lång, hanen 4 till 6 mm.[6]
Ekologi redigera
Småblodbiet förekommer i många olika biotoper, som ängar och andra gräsmarker inklusive villaträdgårdar, buskmark, macchia[7], hedar, sandmarker, sluttningar, gärna på lerjord och kalkstensklippor. Arten är oligolektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer. Flygtiden är från april till september för honor, juli till september för hanar.[5]
Fortplantning redigera
Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av smalbina bronssmalbi, metallsmalbi, släntsmalbi och lersmalbi, samt möjligen även svartsmalbi, skogssmalbi, franssmalbi, Lasioglossum parvulum och Lasioglossum marginellum.[5] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[8].
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar stora delar av Europa från Skottland och Fennoskandien till södra Spanien och Grekland samt även Marocko, Tunisien, Turkiet och Mellanöstern.[7]
I Sverige finns den i Götaland, Svealand och östra Norrland[9], medan den i Finland finns i större delen av landet utom längst i norr[10].
Källor redigera
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/sphecodes+geoffrellus/match/1. Läst 2 juli 2017.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Dyntaxa Sphecodes geoffrellus
- ^ [a b c] Pauly A. (Maj 2016). ”Sphecodes geoffrellus (Kirby 1802)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=441. Läst 2 juli 2017.
- ^ ”Sphecodes geoffrellus” (på ryska). Пчёлы Беларуси (Vitrysslands bin). 2010. https://apoidea-g2n.jimdo.com/halictidae/sphecodes-geoffrellus/. Läst 2 juli 2017.
- ^ [a b] Bogusch, P. & Straka, J. 2014 Sphecodes geoffrellus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.1. Läst 2 juli 2017.
- ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes” (på tyska). Tier und Natur. Arkiverad från originalet den 24 september 2017. https://web.archive.org/web/20170924162031/http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 2 juli 2017.
- ^ ”Sphecodes geoffrellus Småblodbi”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103168. Läst 2 juli 2017.
- ^ Juho Paukkunen. ”småblodbi (Sphecodes geoffrellus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204858. Läst 2 juli 2017.