Ängsblodbi (Sphecodes monilicornis)[1][2] är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Ängsblodbi
Sphecodes.monilicornis.-.lindsey.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBlodbin
Sphecodes
ArtÄngsblodbi
Sphecodes monilicornis
Vetenskapligt namn
§ Sphecodes monilicornis
Auktor(Kirby, 1802)
Hitta fler artiklar om djur med

BeskrivningRedigera

Ett stort bi med runt huvud. Som alla blodbin har det svart grundfärg med delvis röd bakkropp, för denna art de främsta bakkroppssegmenten, flera hos honan än hos hanen.[6] Vingbredden på framvingarna är 5 till 6,5 mm hos hanen, 6,5 till 7,5 mm hos honan, medan kroppslängden normalt är 7 till 13 mm[7], även om det finns individer som är så små som 5 mm[6]

EkologiRedigera

Ängsblodbiet förekommer i många biotoper, som hedar, kalkängar, skogsbryn och trädgårdar. Arten är polylektisk, den hämtar nektar från blommande växter ur många familjer, som korgblommiga växter, rosväxter, flockblommiga växter, törelväxter och klockväxter.[8] Honorna flyger från vår till tidig höst, hanarna börjar flyga kring midsommar.[6]

FortplantningRedigera

Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av smalbin, sandbin och bandbin. Flera värdarter har konstaterats, som skogsbandbi (Halictus rubicundus), ängssmalbi (Lasioglossum albipes), mysksmalbi (Lasioglossum calceatum), fibblesmalbi (Lasioglossum leucozonium), reliktsmalbi (Lasioglossum quadrinotatulum), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), Lasioglossum malachurum, Halictus maculatus, ängsbandbi (Halictus tumulorum), Lasioglossum laticeps, lersmalbi (Lasioglossum pauxillum), hedsmalbi (Lasioglossum villosulum) och bandsandbi (Andrena flavipes).[6] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[9]. För Lasioglossum malachurum, som är social, kan ängsblodbihonan döda alla arbetarna i boet för att förhindra dessa att döda hennes avkomma.[6]

UtbredningRedigera

Utbredningsområdet omfattar nästan hela Europa upp till 64º N, österut genom Centralasien till Japan och söderut till Nordafrika.[6] I Sverige finns den i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten.[10] I Finland har den observerats längs sydkusten upp till de mellersta delarna av landet.[11]

KällorRedigera

  1. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  2. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  3. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/sphecodes+monilicornis/match/1. Läst 10 juli 2017. 
  4. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  5. ^ Dyntaxa Sphecodes monilicornis
  6. ^ [a b c d e f] Pauly A. (19 september 2016). Sphecodes monilicornis (Kirby 1802)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=447. Läst 10 juli 2017. 
  7. ^ J.K. Lindsey (2003, 2006). Sphecodes monilicornis (Kirby 1802)” (på engelska). The Ecology of Commanster. Arkiverad från originalet den 8 september 2017. https://web.archive.org/web/20170908235328/http://www.commanster.eu/commanster/Insects/Bees/SuBees/Sphecodes.monilicornis.html. Läst 10 juli 2017. 
  8. ^ G W Allen (2016). Sphecodes monilicornis (Kirby,1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/halictidae/sphecodes-monilicornis. Läst 10 juli 2017. 
  9. ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 2 juli 2017. 
  10. ^ Sphecodes monilicornis Ängsblodbi”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103172. Läst 16 juni 2020. 
  11. ^ Juho Paukkunen (2019). ”ängsblodbi (Sphecodes monilicornis)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204338. Läst 16 juni 2020.