Finska rytteriets marsch, (fullständig titel: Finska rytteriets marsch i trettioåriga kriget) är en svensk militärmarsch av okänd upphovsman. I tyskspråkiga områden är marschen känd som Schwedischer Reitermarsch (sv: Svensk ryttarmarsch). I Finland kallas den Hakkapeliittain Marssi , vilket kan översättas till "Hakkapeliternas marsch", och åsyftar de svenska kavallerister som rekryterades i dagens Finland på 1600-talet (se. hakkapeliter). Den välkända texten till marschen skrevs 1872 av den finlandssvenske skalden Zacharias Topelius.[1][2]

Finska rytteriets marsch
Hakkapeliitta-1940.jpg
Finsk kavallerist i svenska armén under trettioåriga kriget avbildad på ett finländskt frimärke.
OriginalspråkSverige Svenska
TextförfattareZacharias Topelius

HistoriaRedigera

Melodin till Finska rytteriets marsch antas vara mycket gammal och kan ha använts redan under trettioåriga kriget. På 1880-talet blev den honnörsmarsch för Uleåborgs bataljon och på 1890-talet för Dragonregementet, samt efter Finlands självständighet 1917 för hela det finska kavalleriet.[3] Numera utgör marschen honnörsmarsch för bland annat finska huvudstaben och arméstaben[4] samt regementsmarsch för bland andra Tavastlands regemente i Finland och för Norrbottens regemente i Sverige. Den var Kungl Smålands husarregementes marsch tills regementet drogs in 1927.

TextRedigera

SvenskaRedigera

"Den snöiga nord är vårt fädernesland" sjungen a cappella av Svea Jansson. Sveriges Radios folkmusikinspelningar. Ålandsresan 1958.

Den snöiga nord är vårt fädernesland,
där sprakar vår härd på den stormiga strand,
där växte vid svärdet vår seniga arm,
där glödde för tro och för ära vår barm.

Vi vattnade i Nevans bad vår frustande häst
han sam över Weichseln så glad som till fest,
han bar över Rhen vårt hämnande stål,
han drack utur Donau kejsarens skål.

Och rida vi fram över åker och däld,
så springa ur hofvarna gnistor av eld,
så haglar vårt hugg som av hammareslag,
så ljusnar för världen en framtidens dag.

Var tröst, du som suckar i mörker och band!
Vi komma, vi komma, vi lösa din hand.
Där pustar ej träl i vår frostiga nord;
friborne vi rida i fält för Guds ord.

Vid Breitenfeld vi togo Pappenheim i vår famn;
vi skrefvo på Kronenbergs brynja vårt namn;
vi svedde grått skägg för Tilly vid Lech;
vi blödde med kungsblod vid Lützens häck.

Och rida vi långt från vårt nordliga spår,
till glödande druvor och blödande sår,
så smattra trumpeterna segerbud.
Hugg in, tappra led! Fram! Med oss är Gud!

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera

NoterRedigera