Skrubban
Skrubban är en ö i Nätra socken vid Höga kusten i Örnsköldsviks kommun. Den ligger i den yttre skärgården, mellan Ulvöarna och Trysunda.
| Skrubban | |
| Ö | |
 En ungefärlig bild över Skrubban
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Ångermanland |
| Län | Västernorrland |
| Kommun | Örnsköldsvik |
| Del av | Höga Kusten |
| Koordinater | 63°07′28″N 18°45′36″Ö / 63.12444°N 18.76000°Ö |
| Högsta punkt | 65 |
| Längd | 1,9 km |
| Bredd | 0,8 km |
| Area | 0,98 km² |
| Geonames | 2677109 |
Utseende
redigeraÖn är 1900 meter lång och har en yta på drygt 98 hektar. Brattberget på nordvästra sidan bildar den högsta punkten med ungefär 65 meter över havet. Fågelberget på den södra sidan av ön ligger på 40 meters höjd över havet. Skrubbfjället på öns västra sida är en av öns få naturliga landningsplatser för den som vill lägga till med båt.[1]
Naturskydd
redigeraSkrubban har sedan oktober 1920 varit fågelskyddsområde med fridlysning av Fågelberget på öns sydsida.[2] Den har sedan 1940-talet också varit avsatt som domänreservat.[3][4] 1987 avsattes Skrubban tillsammans med Trysunda och öarna Trysundaholmen, Gråskär, Rödklubben, Björnviksklubben och Sundsklubben samt delar av Klösan, Klösbådan och Ällö som naturreservat. Därmed upphävdes fridlysningen från 1920, eftersom skyddet i naturreservatet är starkare. Sammantaget är landarealen för naturreservatet 378 hektar. Med omgivande hav inräknat blir arealen 1 052 hektar.[4][5][6]
Geologi
redigeraÖn har en spännande geologisk bakgrund med vulkanisk aktivitet. Skrubban är uppbyggd av bergarterna sandsten och diabas. Den för Höga Kusten karaktäristiska röda nordingrågraniten förekommer också, uppblandad med grå varvig sandsten som överlagrats med mörk diabas. På Skrubbans sydsida, det så kallade Fågelberget förekommer lodräta diabaspelare med en höjd av 40 meter.[6] Diabasen bildar ett band i den ostligaste delen av Höga Kusten, där Skrubban består nästan helt av diabas.[7][8]
Sandstenen har en hög halt av kvarts och kallas kvartisitisk sandsten.[7]
Vid den inventering som Lars Guvå gjorde i början av 1970-talet i Västernorrland blev hans slutomdöme om Skrubban:
| ” | Skrubban är utan tvekan en av landets mera intressanta geologiska bildningar, där den för regionen karaktäristiska diabasen skapat mycket storslagna former. --- Skrubban bör övergå till naturreservat för att erhålla ett mera permanent skydd.[9] | „ |
Historia
redigeraI området finns många spår av den så kallade fjärrfisketiden, när fiskare från Gävletrakten kom till den yttre skärgården under sommarmånaderna för att fiska. Under 1800-talet gjordes de första försöken att övervintra på det näraliggande Trysunda. Det lyckades trots svåra strapatser och under en tid fanns också tre ladugårdar på Skrubban, vid Skrubbfjället. Ladugårdarna flyttades 1921 till Trysunda.[10] Skrubban fortsatte dock att utnyttjas under de svåra levnadsbetingelser som invånarna på Trysunda levde under. I Brattberget plockades renlav till föda åt getterna. Ägg plockade på Fågelberget och också bär. Även änder och skrake fick utgöra föda och ett intensivt fiske bedrevs.
Gävlefiskarna upphörde med sin verksamhet 1908.
Malmbrytning
redigeraPå 1830-talet lät den dåvarande delägaren till handelshuset P. Brändström & Co i Gävle, Hans Wilhelm Eckhoff undersöka möjligheterna att bryta järnmalm i närområdet till Gideå bruk, bland annat på öarna Skrubban och Trysunda. Malmen på Skrubban ansågs inte brytvärd, men vid Björnviken på Trysunda bröts malm 1835–1837. Den visade sig dock av alltför dålig kvalitet för att kunna användas i produktionen.[11]
Natur
redigeraSkog
redigeraÖns utsatta läge medför att endast ett fåtal skogstyper förekommer: Torr ristyp, frisk ristyp och fuktig ristyp. Största ytan upptas av hällmarkstallskog och klippstränder.[12] Granskog växer i fuktigare partier av ön och utgör en femtedel av ytan, mestadels blåbärsgranskog[13][14] och lövskogen är fåtalig.[15] I kantskogen till Knusgropsmyran växer glasbjörk, klibbal och gråal.[1]
Flora
redigeraFloran på ön är artrik. Det finns ungefär 200 kärlväxter och ett 70-tal lavar och mossor.[16] Vid sandstensskikten på Brattbergets nordvästra udde[17] och vid Fågelberget sydbrant växer den ovanliga arten tuvbräcka.[5] På öns enda större myr, Knusgropsmyren förekommer det mindre vanliga myggblomstret.[1] Karaktärsväxter för ön är klippstrandens växter, till exempel strandtrav, fackelblomster, gul fetknopp, kärleksört, backtimjan och fjällnejlika.[17][18]
Fauna
redigeraÄlg har tidvis levt på ön, vilket har satt sina spår. Ön har för litet vegetation för att tåla avbetning av älg. Även räv och hare förekommer på ön, men inte samtidigt, eftersom ön är så pass liten.
Den enda organiserade inventering som utförts kring fågellivet på ön, utfördes 1974 av Ångermanlands ornitologiska förening och kallades Ångermanländska kustfåglar.[19] Den inventeringen och den smärre inventering som gjordes i samband med uppdraget från Statens Naturvårdsverk samma år gav ett resultat på sammanlagt 46 fågelarter.[20]
Marin miljö
redigeraDen marina basinventering som gjordes 2007 tyder på att miljöerna i farvattnen runt Skrubban är opåverkade eller obetydligt påverkade (klass 1) enligt klassningen av bottnar i Bottenhavet (Naturvårdsverket 1999).[21]
Dykning
redigeraSiktförhållandena i vattnet runt ön har gjort farvattnen runt Skrubban till en populär dykplats. Vid Fågelbergets sydbrant stupar klippan vidare ner i havet till mellan 100 och 200 meters djup.[22][23]
Etymologi
redigeraDet finns två teorier om ursprunget till namnet Skrubban, ett namn som finns dokumenterat på kartor ända sedan 1704 års karta.[24]
1. En skrubba eller skrobba är en benämning på en bergskreva, särskilt om en bergskreva i strandlinjen.[25]
2. Att skrubba, verbet i betydelsen ”skava”, ”riva”, från 1670-talet. Verbet passar bra för att beskriva den ”skavda” diabaskusten på sydvästra sidan av ön.[26]
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c] Edin och Holmgren 1975, s. 69.
- ^ ”Betydelsefulla fågelskyddsfrågor”. Sveriges Natur (Svenska Naturskyddsföreningen) årsskrift (166). 1920. https://runeberg.org/snf/1920/0186.html. Läst 15 augusti 2014.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 4.
- ^ [a b] ”Bildande av Trysunda naturreservat, Nätra socken, Örnsköldsviks kommun”. Länsstyrelsen Västernorrland. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131006104813/http://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Natura-2000/Bevarandeplaner/trysunda-se0710056.pdf. Läst 7 augusti 2014.
- ^ [a b] ”Trysunda - Världsarvets pärla”. Länsstyrelsen Västernorrland. http://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat-i-vasternorrland/ornskoldsviks-kommun/trysunda/Pages/default.aspx?keyword=Skrubban. Läst 7 augusti 2014.
- ^ [a b] Birkö 2000, s. 73.
- ^ [a b] Edin och Holmgren 1975, s. 6.
- ^ Guvå 1970, s. 171.
- ^ Guvå 1970, s. 174.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 12.
- ^ Söderlind 1990, s. 61-95.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 19.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 23.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 68.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 60.
- ^ Malin Wedin. ”Skrubban”. Högakusten.info. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140813230735/http://www.hogakusten.info/index.php?option=com_content&view=article&id=60:hkskrubban&catid=40:skargarden&Itemid=63. Läst 8 augusti 2014.
- ^ [a b] Edin och Holmgren 1975, s. 70.
- ^ Guvå 1970, s. 173-174.
- ^ Ångermanlands ornitologiska förening 1974.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 64-65.
- ^ Eva Stensland, Staffan Grenklo och Martin Isæus (2008). ”Marin basinventering i norra Västernorrland (Rapport 2008:6)”. Länsstyrelsen Västernorrland. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:863834/FULLTEXT02.pdf. Läst 7 augusti 2014.
- ^ Edin och Holmgren 1975, s. 8.
- ^ ”Skrubban - Klippväggar ner till 100 meters djup!”. High Coast Diving. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140814020812/http://www.highcoastdiving.com/dykplatser/skrubban-naturdyk.html. Läst 8 augusti 2014.
- ^ ””Geometrisk afrijtning öfver Trysun” - Nätra socken Trysunda nr 1; Geometrisk avmätning”. Lantmäteristyrelsens arkiv. Lantmästeriet. http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?showmap=true&archive=LMS&nbOfImages=2&sd_base=lms2&sd_ktun=4c4d535f5834312d34393a31. Läst 11 augusti 2014.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Skrubb a)
- ^ Hellquist 1826, s. 752.
Tryckta källor
redigera- Birkö, Thomas; Forsgren, Fredrik (2000). Örnsköldsviks naturguide. Örnsköldsviks kommun. Libris 3236122. ISBN 91-972328-6-6
- Edin och Holmgren, Gunnar och Gunnar (1975). Naturreservat Skrubban – Västernorrlands län; Inventering och förslag till åtgärder. Statens Naturvårdsverk – Naturvårdsbyrån
- Guvå, Lars (1970). Naturvårdsinventering i Västernorrlands län – Del I Ångermanland: Nolaskogsdelen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
- Söderlind, E. Per (1990). Gideå bruk och Husums sågverk. D. 1, Historisk skildring intill 1846. Örnsköldsviks kommuns skriftserie, 0280-6150 ; 10. Bjästa: Cewe-förlaget. Libris 1187937. ISBN 91-7542-188-7
- Ångermanlands ornitologiska förening (1974). Ångermanländska kustfåglar - inventering. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
- Elof Hellquist (1826). Svensk etymologisk ordbok. C. W. K. Gleerups förlag, Lund. sid. 752. https://runeberg.org/svetym/0840.html. Läst 11 augusti 2014